Premetur- existentiell kris
Hej!
Jag har varit ofrivilligt barnlös i 10 år. Jag har gjort 7 inseminationer och 3 IVF:er. På min tredje IVF föddes ett barn i v 23. Jag är övertygad om att det inte går att förstå smärtan och det helvete man går igenom innan man varit i samma sits. Efter 19 dagar dog min kärlek.
Nu är jag minst sagt livrädd för att bli gravid. Tänk om detta händer igen? Tänk om barnet födds tidigt och blir allvarligt sjukt? Tänk om barnet födds tidigt och dör?
Jag är 36 år och de har inte hittat fel på mig eller barnet.
Hade ni gett upp eller kämpat för biologiska barn i min sits?