Ska man tvinga barnet?
Har två barn med en man som psykiskt misshandlade oss, speciellt mig och det yngsta barnet. Vi separerade för 6 år sedan när det minsta var 3 år gammal.
Barnen bodde ett tag varannan helg och vi hade lite olika varianter där han träffade dom två dagar i veckan, tisdagar och lördagar. Det minskade hela tiden pga att barnen inte ville men framför allt för att han hade noll intresse.
Jag har ensam vårdnad, vilket han skrivit över på mig.
Nu bor han sedan drygt 3 år i England. Han har ett nytt liv där och vi träffar honom ca 2-3 ggr/år. Det har minskat för varje år som går. Han har inga pengar utan när vi ses så får jag och min sambo stå för det mesta...
Nu har vi äntligen bestämt (jag försöker verkligen att barnen ska få en god relation med honom och att de iaf inte ska kunna säga att jag hindrade dom från att se sin pappa, utan när de blir stora så får de bestämma sjävla hur de vill göra med kontakten) att han åker till Sverige en gång per år och hälsar på och vi åker till England en gång per år. Det är ju dock en ansenlig summa vi måste lägga vid båda tillfällena för att HAN valt att flytta utomlands.
Nu är det dags för oss att åka dit men minsta barnet som är 9 år vill verkligen INTE. Tycker det är för långt och att pappa inte är snäll! Stora barnet vill gärna åka, inte nån "WHOHO" grej men han vill gärna åka och träffa pappa.
Hur gör man nu??? Ska man tvinga 9 åringen?? Han har verkligen blivit utsatt av sin pappa och har t o m förr PTSD diagnos pga allt han upplevt...Ideer????
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-10-25 12:17
Nu har vi pratat mer om resan. Stora barnet vill väl resa och så men vill "inte slösa pengar" på en resa till pappa. Han vill hellre att vi lägger den på nåt skoj med vår familj i stället. Så beslutet är att INTE åka.
Nu har jag dock några andra funderingar som jag tänkte ni kanske kunde hjälpa mig med...
När ska man lägga ansvaret på barnen att ta kontakt? Som det är nu så är det bara pappan som ringer via skype 1 gång per vecka ungefär, ibland mer sällan och nån enstaka gång 2 ggr/v men det är oftast om han känner sig ensam eller så och vill prata med dom .Samtalen är rätt "intetsägande" och pågår ca 10 min totalt med båda barnen om det inte är så att de hittar nåt att snacka om, typ ett TV spel...men oftast har de inget att prata om.
Barnen själva frågar ALDRIG om de får ringa pappa. De frågar ALDRIG nåt om honom. Och de pratar mindre och mindre om honom rent allmänt. Väldigt sällan. Oftast om de nämner honom nuförtiden så är det nåt han INTE gjort eller nåt de är irriterade på eller nåt han gjort för att göra dom besvikna tidigare.
Så efter denna utläggning nu, NÄR kan jag lägga över ansvaret för kontakten på barnen? Vilken ålder? Att DE får ringa honom om de vill, men att vi inte svarar när han ringer (för de vill oftast inte prata då utan jag får tjata att de ska svara). När kan vi "utesluta" honom ur livet och att barnen får ta kontakt med honom när DE vill? När man kan invänta att barnen ska be om att ses, och inte att det ska vara vi föräldrar som planerar?
För som det ser ut nu så har de inget intresse i att ses mer än max 1 gång per år typ och den minsta inte alls...
