Hjälp 2-?

Jag har en 2-åring som betyder mer för mig än allt annat den här planeten men är inne i en så jobbig period att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hans pappa och jag har för drygt 1 månad sedan separerat. Vi har delat upp så vi har honom 3-4 dagar var i veckan. Jag hämtar honom på onsdag eftermiddag från dagis och har honom till lördag eftermiddag eller söndag morgon. Hans pappa har honom sedan till onsdag morgon.

Han har ett jäkla humör och har haft enda sedan han föddes. Sedan han blev drygt 1 år dunkar han huvudet i saker när han blir förbannad; skåp, dörrar, väggar, golv, sin säng och nu senast även på marken ute. Han har även sedan några veckor börjat gallskrika rakt ut så fort han inte får som han vill. Detta började innan separationen och även om han märker att något är tokigt tror jag inte att det här beteendet enbart beror på den.

När det var mina dagar nu senast var han helt hysterisk. Han somnar men sent. Inte förrän vid 22. Sen vakna han och skulle inte sova utan går och hämtar sina skor och gallskriker och börjar dunka huvudet i ytterdörren mitt i natten. Jag försöker allt. Sitter och tvångshåller honom och försöker lugna ner honom. Vi bor i bostadsrätt och har redan haft världskrig med grannen under om hans skrik och då har det inte ens varit i närheten av det här. På dagen sedan så skriker han så fort han inte får som han vill. Och då menar jag verkligen gallskriker. Försöker avleda honom. Men ingenting funkar. Sedan är det som att trycka på en knapp och han är glad igen. Dessvärre de här dagarna har det hållt i sig 5 minuter åt gången. Sedan börjar han skrika igen över något. Han borde vara helt slut. Nästa natt var det samma sak. Somna vid 22 (lägger honom vid 20.30) så tar en evighet innan han vill somna. Vakna vid 01.30 och höll på till 04.30 och bara gallskriker. Ingenting funkar att avleda honom med. Då ringer jag mitt ex och ber honom komma för jag klarar det inte mer.

Han kommer till 5 och vår son sover efter ca 20 min. Han håller i honom så han blir kvar i sängen och somnar om. Vilket jag oxå alltid försöker men han är stark för att vara så liten och efter 30 minuters kamp är jag helt slut.

Han har tendenser till det här beteendet även med sin pappa men inte alls i närheten så farligt som med mig. Man kan inte ignorera honom för han dunkar i sitt huvud så hårt att jag är rädd för inre blödningar eller hjärnskakning. Har läst på nätet annars att det är ett relativt vanligt beteende. Men ingen beskriver det på så vis som vår son gör.

Förstår inte heller hur han orkar skrika så länge men det gör han. Mitt ex fick nu ta över 2 nätter i förväg och är så klart inte speciellt glad över detta men jag har sovit i 3 timmar på 2 dygn och är helt slut över dessa skrik och det fysiska att behöva hålla i honom så att han inte ska skada sig och på det inte ha någon sömn i bagaget. Mitt ex tycker nu att jag ska ta honom varannan helg istället då jag inte kan hantera honom. Jag har varit den som haft honom mest under tiden vi fortfarande va tillsammans då han har eget företag.

Jag känner mig helt slut och har inte heller folk i min närhet som är villiga att ställa upp och hjälpa mig. Men jag vill verkligen inte behöva gå med på att bara ha honom varannan helg för att jag har bett om hjälp med honom nu. Jag har alltid kunnat hantera honom annars utan problem men det här gick bara inte. 2 dygn av gallskrik och tvångshållning tog nära knäcken på mig och vad har det då inte gjort på honom? Han är pappas pojke och på dagis är det alltid pappa han har frågat om.

Jag tänker ta kontakt med BVC på måndag och fråga hur man ska bete sig för jag kan inte ha det så här. Men jag känner mig helt tom och undrar om någon känner igen det här och vet hur man ska göra? Han är med sin pappa just nu. Hur glad som helst. Hade vaknat 2 ggr på natten och druckit välling bara och sen inget mer med det.

Vad gör jag för fel?