Längtar efter barn men kroppen kämpar emot!

Hej! Jag är 29 år, fyller snart 30 men känns bättre att säga 29 då jag har lite av en ålderskris 
Nu till problemet...
Jag och min sambo började sommaren 2016 att försöka bli med barn. I september samma år blev jag gravid, skräckblandad förtjusning då jag inte trodde att det skulle gå så snabbt. Men tyvärr varande inte den lyckan speciellt länge. Blev ett missfall i vecka 10 där i november. Men jag tänkte att ja nu får vi väl bara vänta någon månad och sedan på det igen. Men tyckte inte allt kändes rätt efter missfallet så bad om att få komma på en kontroll på Gyn. Väl där så konstaterades det att det inte fanns något kvar efter missfallet och jag kände mig lättad, men jag såg på läkaren att han såg väldigt konfunderad ut. Det visade sig att han hittat en cysta som hade växt fast på min ena äggstock. En cysta som sedan vid röntgen visade sig vara 15x10 cm! Så istället för att fortsätta med barnverkstaden så blev det en operation i början på feb 2017. Cystan och min högra äggstock och äggledare avlägsnades och operationen gick bra. Cystan visade sig (som dom trodde redan vid VUL) vara en dermoidcysta och den var godartad. Sjukskriven 4 veckor och sedan fick vi vänta ytterligare typ 6 veckor innan vi fick börja med att försöka skaffa barn igen. Dock hann vi aldrig börja igen.. I början på maj blev jag kallad för cellprov. Å ja ni kan ju gissa själva, ja det visade så klart cellförändringar. Även andra provet visade cellförändringar så det bar av till Gyn igen, vilket resulterade i att jag nu ska bli tvungen att göra en konisering och då vet jag inte hur mkt ytterligare vi måste vänta!. Jag vet att det finns de som genomgått värre saker än mig, men jag känner en sådan grym j*vla frustration! När allt man bara vill är att få försöka skaffa barn och så får man inte!  Min största rädsla är att jag inte ska kunna bli med barn efter allt detta och att jag aldrig ska få känna lyckan av att få barn!

Någon som känner igen sig i frustrationen? Kan behöva lite pepp känner ja!