Allt på samma gång ????
Vet egentligen inte vad jag vill säga med detta inlägg..
De är så himla mycket just nu!
Jag har en son på 6 år. Min lilla ängel.
Han kom till på naturlig väg, har pcos så att ge han ett syskon har inte
Varit så lätt.. i 5 år har vi kämpat med tabletter,undersökningar,sprutor,ivf you name it!
Under dessa år har jag haft flera missfall.. vissa "lätta" där jag knappt
Hunnit veta att jag är gravid,andra lite värre där jag blivit så sjuk och fått infektion och fått lov att bli akut skrapad. Nu i juli så fick vi ett pluss på stickan. Jag var varken glad eller ledsen. Jag vågade helt enkelt inte hoppas på någonting.
Jag hade precis börjat mitt nya jobb som bilvårdstekniker (recond) på volvo. En ny start var det meningen. Dom första veckorna fick jag några blödningar men allt såg bra ut.. nu är jag i v.17+6.
Jag har sedan 3 veckor tillbaka foglossning, jag har spytt 3ggr/dag sen v.8 och varje dag tror jag att NU.. nu fick jag missfall.. varje toa besök tror jag de ska vara blod på pappret, varje smärta tror jag ska vara en början till ett till MA. Har svårt att ta in att denna gången ska de gå bra. Nu sitter jag hemma. I sängen.. och bara gråter. Jag vill bara skrika och få folk att fatta hur jag mår. Jag känner mig som en börda både hemma och på jobbet. Jag har världens bästa sambo och arbetskollegor och chefer.. alla är jätte stöttande men.. men de känns som att dom är trötta på mig.. för att jag klarar verkligen inte av allt.. ofta på jobbet biter jag bara ihop.. När smärtan kommer och knackar på dörren så biter jag ihop. Vilket slutar med att jag får så ont att jag blir hemma.. tanken av att bli sjukskriven skrämmer mig. För de känns som att jag kommer förlora mitt jobb.. försöker tänka att allt som betyder något är barnet. Och de är de så klart. Men innerst inne känns någonting fel.. ska på Rul om 2 veckor. Känns som att dom kommer att säga att barnet är dött eller att de är någonting fel så jag får lov att avsluta .. jag mår bara så dåligt och jag bara gråter.. Jag vill berätta för folk hur jag egentligen mår.. men jag tror bara att dom ska tycka att jag överdriver och är jobbig..
Jag vet inte.. antar att jag bara ville få skriva av mig då jag inte vågar berätta för alla.