Gravid och stressad.. hjälp!

Vad jobbigt med en sådan oförstående chef! :/ Jag tycker att hälsan alltid går i första hand och nu har du dessutom inte bara din egen hälsa att tänka på utan även barnets. Går det inte på något vis att underlätta så att du slipper stressa så tycker jag att du ska säga upp dig, det hade jag gjort. Viktigaste är att du och barnet mår bra och inte att ett företag som fullständigt verkar skita i sina anställda överlever. Hoppas det löser sig för dig!

Tack!

Ja, otroligt jobbigt måste jag säga. Problemet är att jag och sambon blir av med nästan 20tkr i inkomst då varje månad och jag har ingen a-kassa riktigt än.. har planer på att ev säga upp mig i slutet av november och således jobba december ut och då få lön i januari också, sedan går jag på ledigheten i februari. Men huuur ska jag orka till årsskiftet med att må såhär dåligt? Som om det inte vore nog så är en anhörig till mig sjuk plötsligt och vi vet inte om hon kommer klara sig, mycket att tänka på tillsammans med stressen från jobbet och stressen över att kanske skada sitt barn..

Trots att ni kommer få mindre pengar den tiden som är kvar av din graviditet så tycker jag ändå att du ska säga upp dig i den här situationen. Vad jag har läst så påverkar stress barnet negativt och det är inte värt att känna sig så stressad och må så dåligt på grund av pengasituationen tycker jag. Kanske har ni familj eller vänner som kan stötta er ekonomiskt om det verkligen krisar?

Jag känner med dig när jag läser om din närstående som blivit sjuk! Vet hur det känns och det gör att jag känner ännu mer att du borde varva ner, ta hand om dig själv och dina nära och inte leva för jobbet. Ingen kommer tacka dig för att du stressat ihjäl dig innan du gick på mammaledighet.

Jag hoppas du förstår att jag bara vill ditt och barnets bästa, för det är det enda som betyder något i den här situationen.

Om inte din bm tar sig seriöst skulle jag byta bm. Om ditt jobb är så stressigt att du har sömnsvårigheter skulle jag gått till läkare och sjukskrivit mig.

Japp, detta.

Tack så jättemycket för omtanken!

Ja, inte blir jag kvar längre än jag måste iallafall!

Dessutom pga dålig likviditet i företaget så blir lönerna sena varje månad, man vet inte om företaget kommer överleva, man får stressa sönder sig för under pressen att om man inte gör det så får man ingen lön/har inget jobb kvar.. otroligt jobbigt.. samtidigt som chefen skyller alla problem på oss anställda och vägrar se att vi sitter i situationen pga att han inte vet hur man sköter ett företag och tar impulsbeslut.

Om jag berättar för BM om allt i detalj, tror du man kan bli sjukskriven? Eller kan man ens bli det pga extrem stress? Det känns hemskt att jag vill bli sjukskriven för det är väl inget man "ska" vilja, men då har man iallafall pengar sista tiden..

Känner mig osäker när det gäller sjukskrivning. Är det något man måste/kan "be om" eller ska man vänta på att BM gör bedömningen att det behövs och om hon inte säger något, lita på att det inte är nödvändigt för mig? Och jag vill inte att folk ska tro att jag inte vill jobba, att jag är lat eller så.. för jag VILL jobba, men inte under dessa förhållanden.

Vaknar 1-5 gånger varje natt och kan knappt somna om för jag tänker på jobbet och försöker planera och strukturera upp morgondagen och tänker på allt jag har att göra och vad som kan gå fel.

Att skaffa nytt jobb nu är ju inte det enklaste heller..

Kan inte bli inkomstlös, även sjukpenning är bättre då.. vi har mindre sparpengar än vi brukar nu pga att vi behövt använda dem vid bilköp, och mycket utgifter nu fram till bf.

Jag jobbade fram till slutet på 7 månaden på IKEAS varuutlämning med att lyfta tungt och otympligt hela dagarna. Jag hade jättebra kontakt med min BM och hon sa till mig att "Bara ringa när jag ville bli sjukskriven"

Jag vet inte om man kan be om det rent rakt ut, jag visste ju om att jag inte kan jobba min graviditet ut. Men prata med henne om att din situation som den är nu är ohållbar. Det är ju bättre att bli sjukskriven tidigt eller "i förebyggande syfte" när man är gravid och inte när du är utbränd, för det låter som att du kommer bli det.

En annan idé är att prata med din chef också om när du ska gå på föräldraledighet, hur ni ska göra med ersättare för dig, om det kommer in någon som du kan lära upp innan du går hem osv. Har du tur kanske ni får in ett par extra händer :)

Hur långt gången är du?

Såg sen att du var i vecka 23. Krisar det riktigt mycket kan du 60 dagar innan BF ta ut föräldrardagar och få ersättning för det. Du kommer ju gå miste om dagarna med ditt barn. Men en sista utväg?

Saken är att det är sån extrem pengabrist i företaget så det är nära konkurs hela tiden. Så de har inte råd att anställa någon ny förän jag är borta redan, då de precis fick säga upp 2 personer pga ekonomiska problem. Så jag tror inte att chefen kommer ta det så bra när jag berättar att jag ska sluta/ha barn, därför jag dragit på det..

Men ja, tycker också att det låter bättre att få bli sjukskriven i "förebyggande syfte" eller pga att stressen redan egentligen är för mycket, än att göra det när det redan är för sent och det kanske påverkar mig som förälder sen istället. Ska träffa min BM på onsdag, och hoppas på att kunna förklara för henne allt detta utan att bryta ihop ungefär. Har bara träffat henne en gång innan och då fick jag inget bra tillfälle alls att prata om sådant. Hoppas bara att hon tar mig på allvar och inte bara tror att jag vill bli sjukskriven för att jag inte "vill" eller "orkar" utan att jag faktiskt inte "kan"! Är så rädd för att ses som "lat" eller att jag är för känslig eller att få sagt till mig att jag "bara ska sluta stressa", för så enkelt är det tyvärr inte.. önskar det var det

Har nu varit hos BM idag. Hon frågade lite om jobbet och jag beskrev hur det är, hon gav tips på avslappningsövningar, lyssna på musik och inte försöka tänka på jobbet när jag är ledig. Känner väl att det största problemet är hur jag mår när jag väl är på jobbet, att jag kan få bröstsmärtor och får ont i magen när stressen är som värst (nästintill varje dag), plus det faktum att jag har svårt att sova pga jobbet osv. Men antar att det bara är att försöka "slappna av"

Idag vabbar min enda kollega, precis innan en stor deadline, igen.. bröstsmärta och ont i magen av stress.. vad gör man..

Jag tycker du ska boka tid hos en läkare och förklara situationen. Tror mkt väl att du lan få en sjukskrivning, så där ska ingen behöva må på grund av sitt arbete. Men du måste ju även praya med din chef. Är du fackligt ansluten kan du få hjälp därifrån el om ni har nåt skyddsombud på arbetsplatsen. Förstår jag det rätt så har du inte berättat för chefen att du är gravid än. Gör det så kanske han har mer förståelse att du inte kan jobba på lika hårt som vanligt.

BM kan inte sjukskriva dig, hon kan bara råda dig att gå till läkaren.

Och du måste ta tag i detta nu innan det påverkar dig och bebisen alltför mkt. Bröstsmärtor ska man alltid ta på allvar.

Ok!

Är så oerfaren på sådant här.. ringer jag till VC och säger.. vad ungefär? Antar att jag är rädd att inte tas på allvar och bli "dumförklarad" så som jag blivit i sjukvården tidigare.

Sökte för några år sedan för kraftiga bröstsmärtor i samband med ansträngning som jag dessutom fick åka ambulans in för. De sa bara "men det kan inte vi göra något åt?" Och lät mig gå hem. Sedan dess har jag lite misstro för sjukvården antar jag. Men nu handlar det inte om fysisk ansträngning då jag jobbar på kontor, utan psykisk stress iofs.

Jag förstår dig, tyvärr är det många som blir dåligt bemötta i kontakt med vården men det är bara att stå på sig och berätta precis som det är. Min erfarenhet är att om man är gravid tas man oftare på allvar iaf.

Mår du bra när du är ledig och hemma, el det kanske är svårt att släppa kraven från jobbet när du kommer hem? Du kan alltid sjukskriva dig själv upp till en vecka utan läkarintyg.

Men steg 1 borde va att prata med chefen om hur du mår och förklara att om det fortsätter som det gör så finns risk att du inte orkar utan måste sjukskriva dig/sluta jobba åt honom. Då ser du ju hur han hanterar det och kan ta med det till ev läkare.

När jag är hemma blir jag nästan ännu mer stressad fast på ett annat sätt. Då tänker jag hela tiden på morgondagen, vad som behöver göras, vad jag inte hann idag och hur jag ska lösa det, och får småpanik för att jag är hemma och inte på jobbet och får allt det där fixat.

Lönerna blir sena varje månad och fixar inte jag allt detta så kan jag bli utan pengar helt fram till BF då företaget går i konkurs isåfall. Så det är den pressen som hänger över en hela tiden. Chefen är så pass osympatisk när det gäller vårt mående så det känns mer troligt att han skulle sparka mig pga att jag inte kan göra mitt jobb "fullt ut" (inte till hans extrema önskan) än att han skulle anpassa något, då hans företag som han byggt upp i nästan 10 år och förlorat sin familj för, står på spel.

Hade en kollega tidigare i år som gick in i väggen, sjukskrev sig men märkte att hon var gravid så hon sa upp sig istället för barnet och hennes egna skull. Min chef hotade henne då med att orosanmäla till SOC att hon är "olämplig mamma" och åkte hem till henne med hot osv ett tag efter det "för att hon satte företaget i skiten när hon stack". Han är så pass psykiskt instabil.