ensam och ledsen

Åh vad tråkigt. Känner så väl igen mig från förr då ett stort eget umgänge gick till nästan noll efter att jag blev sambo och började mer och mer umgås med hans vänner. Sedan tog det slut mellan oss och kompisarna jag hade från förr hade jag inte längre kvar eller något gemensamt med längre. Kände mig verkligen så ledsen och ensammast i världen. Jag började att träna efter flera års uppehåll och hittade tillbaka till några gamla vänner,men det var mest på gymmet som vi umgicks. De hade familjer,inte jag. När jag fick barn så hittade jag massor av nya vänner på öppna förskolan under föräldraledigheten,några har jag kvar än idag 10 år senare. En av dem är idag min allra bästa vän men vi umgås inte på långa perioder då våra barn har träningar och tävlingar som kommer emellan. Så det kan än idag bli lite ensamt. Men jag är bättre på att aktivera mig idag och känner mig mer bekväm i min ensamhet. Tror att livet ser ut såhär för många idag. Idag arbetar man för två och orken räcker inte till att vårda sina relationer som man borde. Och oftast är det vi kvinnor som ännu drar det tyngsta lasset ned hem och barn. Gäller inte alla ,men vi är många vad jag har hört som har det såhär. Har även fått lite nya bekantskaper i och med barnens träning men ingen som det har "klickat" med ännu.

Tråkigt och jobbigt för dig, jag vet, man tappar bort sig själv i familjelivet, det är så otroligt lätt. Men om vi jämför med singlar så har du ju en familj. Du är en gren som det har växt ut nya små grenar på. Egentligen har du ett fantastiskt liv och kommer att få vata med om en massa saker som en singel aldrig någonsin får vara med på.

Så sträck på dig istället, livet med barn och familj är påfrestande men du har varit med och skapat nytt liv och nya kapitel i din livsbok. Det är lätt att glömma allt detta i stimmet.

Kämpa på, livet kommer bli bättre när barnen blir större men man måste jobba lite med det också.

Barnen är ännu rätt unga då vi fick barn rätt sent i livet så de har ingen träning än och tyvärr klicka det aldrig riktigt mellan mig och nån av mammorna på öppna förskolan.

De var oftast mycket yngre än mig så det spelar nog mycket in.

Har funderat på att börja träna dock då jag ärligt talat skulle behöva det. Tränade ett tag efter yngsta barnet blev fött och mådde toppen av det men tyvärr fick jag ont om tid och träningen rök. Men är väl dags att prioritera den igen.