Vad händer med min son?

Det kan absolut vara ångest attacker, speciellt när han även har en depression. Man blir väldigt trött av attackerna kroppen går på högvarv. Vilken svår situation ni hamnat i, ge inte upp och ge han all hjälp som finns att få. Låt honom prata av sig, ibland behöver man bara lyssna även om man inte vet vad man ska göra eller är någon expert. Jag fick min första depression när jag var 19, fick medicin och blev bättre relativt fort. Det finns hopp detta går att vända! Man blir bättre även om man inte tror det.

Ja det skulle kunna vara ångest. Min son hade något liknande då han var i den åldern. Det började då han var 12 och höll i sig i ca 18 månader. Han hade attacker ca 3 ggr per vecka då det var som värst och de varade i någon timme. Han var djupt deprimerad pga skolan men konstigt nog så började inte attackerna förrän i juni då skolan var över. Han bytte skola till hösten och kom ur depressionen men attackerna fortsatte som sagt ändå.

Min son blev inte aggressiv men han blev agiterad och man kunde se hur orolig han var. Han andades snabbare och hade "fight of flight" beredskap, dvs han var på spänn. Attackerna utlöstes i stort sett alltid av skymningen; han fick panik över att världen skulle försvinna då det blev mörkt. Även om vi var i en lägenhet mitt i stan så trodde han att världen och alla människor var borta. Vi fick gå ut och promenera i stan bland folk sent om kvällarna för att dämpa anfallen. Vi kunde inte semestra på landet eller liknande utan det fick bli storstäder.

Efter en tid satte han ett namn på känslan han fick vid attackerna och kunde säga att "Jag vill inte se på tv nu. Jag känner mig..." eller, "Nu är det ..." Vi kontaktade psykolog som behandlade honom mot ångest och depression.

Bipolär?

Tack för svaren ni skrivit. Vi är jätteoroliga hemma. Han har en special undervisning som rektorn har hjälpt till att ta fram. Den fungerar inte längre. Han kör över alla lärare på skolan. Jag bestämde från idag att nu är de stop. Nu får vi börja från början. Detta kommer aldrig gå vägen annars. Han får inte umgås med dom kompisar han gör nu. Dom drar ner honom under jorden cig snus, droger mm . Detta beslut kommer bli jättetufft för alla. Jag jobbar 100% natt och är beredd på att få söka vab eller sjukskriva mig för att klara de här. Jag har haft vab för vård av allvarligt sjukt barn 4 månader i år och skulle nog få de igen. Så illa är de.