Kallar ni era bonusbarn "mina" eller "våra" barn när ni pratar med någon? Eller säger ni att det är era partners barn? Frågan gäller både små och stora barn och jag menar tillfällen då personen inte vet vad barnen heter och att det därför inte räcker med att säga namnet.
Säger nog typ "våra ungar" :D
Behöva ngn närmare förklaring säger jag att min man har en dotter sedan innan.
Ofta när det kommer det upp när jag säger att "pojkarnas syster kommer i helgen " eller det på annat sätt framkommer att hon inte bot hos oss.
Säger nog typ "våra ungar" :D
Behöva ngn närmare förklaring säger jag att min man har en dotter sedan innan.
Ofta när det kommer det upp när jag säger att "pojkarnas syster kommer i helgen " eller det på annat sätt framkommer att hon inte bot hos oss.
Ja, mina barn är mina barn, dna är ointessant i vardagssamtal.
Jag säger bonus om både mig och barn. Dels känns det så och dels måste biomamman få känna att hon är enda riktiga mamman.
Min 'bonusdotter' är 25+, så jag brukar inte benämna henne som annat än hennes namn.
Benämner bonus som min, hens mamma gick bort när hen var spädbarn så kanske lite särskild situation.
Benämner bonus som min, hens mamma gick bort när hen var spädbarn så kanske lite särskild situation.
Nu när jag och pappan har separerat benämner jag hans dotter som min fd bonusdotter.
När vi levde ihop sa jag ?våra? barn eller min bonus.
Har aldrig benämnt henne som min dotter även om hon känns som det - fortfarande, älskar henne mycket.
Benämner bonus som min, hens mamma gick bort när hen var spädbarn så kanske lite särskild situation.
Sambons barn.