Ni som har gjort gastric by pass

Nu får du ta vad jag skriver med en nypa salt eftersom jag gjorde min operation för bara ett år sedan. Hur mitt liv kommer se ut i framtiden med ev sjukdomar, viktuppgång, vitaminbrist osv vet ju ingen.

Med det sagt så kan jag berätta att jag gjorde min operation (GS ej GBP) för ett år sedan. Jag var inte jättefet innan, 167 cm och 95 kg, men mådde fysiskt och psykiskt dåligt av det. Jag betalade min operation själv och fick tid inom bara några veckor. 

Själva operationen gick bra, sjukdomstiden likaså. Jag tyckte det var hemskt svårt med flyt- och purétid och började äta vältuggad mat ganska snabbt. Jag har mått bra i stort sett hela tiden, har väl ätit för snabbt vid några enstaka tillfällen och fått lägga mig en stund men jag har aldrig kräkts eller mått dåligt. Viktminskningen var stabil hela vägen, jag vägde mig en gång i veckan och mätte kroppen en gång i månaden. Nu är det ett tag sedan jag mätte min kropp men i juli hade jag tappat nästan 150 cm. Vikten är nere på 58 kilo ungefär (vet inte riktigt, vägde mig sista gången i mitten av september). Jag är i mål och äter bra mat, borde motionera mer men mår på det stora hela mycket bra. 

Jag äter vitaminer, B-vitamin och multivitamin.

Det du måste tänka på är att du verkligen måste lägga om ditt liv. Jag kan dricka läsk, äta godis, chips, bullar osv om jag vill. Jag kan äta allt men det är bara att låta bli. Det är fortfarande din kropp och dina val och det är inte helt ovanligt att folk går upp allt de gått ner plus lite till. 

Tack för ditt svar <3 jag förstår att jag måste ändra min livsstil, jag har varit på diet av och till i 12 år. Jag har testat VV, LCHF, matdagboken, GI, Dukan osv osv. Det mesta jag gick ner var 2012 och då gick jag ner från 78 kg till 70, sedan på ett par månader gick jag upp allt igen. Jag skulle inte säga att jag äter så onyttigt men definitivt alldeles för stora portioner. Jag äter när jag är uttråkad eller när jag är stressad vilket jag definitivt måste ta i tu med. Jag känner inte att jag har någon livskvalitet när jag väger så här mycket, min kropp gör ont, jag är väldigt trött och känner mig mindre värd på grund av min vikt. Under hela min tonårstid har jag haft svårt att ta plats pga min vikt, jag känner inte att jag hade samma liv som andra tonåringar. När jag var liten blev jag mobbad av en kille i klassen mellan 2:an och 6:an pågrund av min vikt när jag inte ens var tjock, lite mullig kanske men jag utövade mycket sport och hade mycket muskler. Sedan har det nästan blivit som en självuppfyllande profetia, jag har alltid tyckt att jag var tjock och tillslut blev jag det. 

Gjorde min gastric bypass för snart 4 år sedan. Det har förändrat mitt liv till det bättre. Jag kan äta allt, men jag har ett helt annat sug nu för tiden. Istället för att trycka i mig en hel big Mac och compani med en extra hamburgare, så är jag nöjd med en halv big Mac. Och istället för att äta en stor godispåse så är jag nöjd med 2-4 bitar osv. Jag vägde 120 kg och är 175 cm. Idag väger jag ca 65 kg och mår väldigt bra i min kropp

Vad skönt att höra, hur var det direkt efter operationen? Hur lång tid tog det tills att man kan börja jobba/studera igen? Upplevde du något håravfall under tiden när du gick ner i vikt?

Minns inte hur länge efter man var sjukskriven men inte länge. Japp mycket håravfall när jag rasade i vikt, men håravfallet slutade när jag var viktstabil så ingen större fara håret växte ju ut igen .

Hur blev det med huden? Blev den slapp efter att du gick ner så mycket?

Ursäkta sent svar. Min hud har hängt med i viktminskningen väldigt bra . Syns inte att jag varit så överviktig.

Förstår att en gastric bypass kan verka väldigt lockande, men tänk igenom det en gång extra. Pröva att låtsas att du gjort operationen och försök leva så ett par månader och se om det ger något resultat.

Grejen med GP är att 60-70 personer per år drabbas av väldigt svåra komplikationer. Har du otur kan du drabbas av kroniska magsmärtor, som inte går att göra något åt trots en mängd omoperationer. Du kan ha svårt att bli trodd och tagen på allvar av vården, även om du skulle drabbas av en svår komplikation som tarmvred. Och det är inte säkert att det blir bra igen. Du kan få hela livet förstört. Så gör det inte utan att ha tömt ut alla andra alternativ.

[quote=78147492][quote-nick]Anonym (Lyckligt gastric op) skrev 2017-10-30 19:15:23 följande:[/quote-nick][/quote]

Alltså... det är ju kul att det gått bra för dig. Men jag har träffat en tjej som gjort över 30 omoperationer, och fortfarande har kroniska smärtor. Tog dessutom ganska lång tid innan någon inom vården tog henne på allvar. Hon blev hemskickad tre gånger med tarmvred utan att ha fått en korrekt diagnos, trots att det är en känd komplikation...! Taskig attityd från kirurger och läkare, och hennes förtroende för vården är i botten. Inte kul att spendera sina första år som vuxen i konstanta smärtor och åkandes ut och in på sjukhus.

Alltså... det är ju kul att det gått bra för dig. Men jag har träffat en tjej som gjort över 30 omoperationer, och fortfarande har kroniska smärtor. Tog dessutom ganska lång tid innan någon inom vården tog henne på allvar. Hon blev hemskickad tre gånger med tarmvred utan att ha fått en korrekt diagnos, trots att det är en känd komplikation...! Taskig attityd från kirurger och läkare, och hennes förtroende för vården är i botten. Inte kul att spendera sina första år som vuxen i konstanta smärtor och åkandes ut och in på sjukhus.[/quote]

Tråkigt för henne, men det är inte en normal situation när man gjort en gastric bypass. Jag känner många både i min inre och yttre bekantskapskrets, och via forum som gjort denna op och det är ingen som ångrat sig.

Mitt liv förstördes för gott av gastric bypassen för 6 år sedan.

Jag har haft svår, kronisk smärta i buken sedan jag vaknade upp ur narkosen. Efter ca 6 mån gjorde kirurgen en gastroskopi och påstår att det inte finns några orsaker till min smärta, förutom ärrvävnad och ev nervskador.

Jag har tvingats ta oxikodon i ca 5 år då jag bara klarar av, och får smärtlindring, av vanligt morfin & oxikodon av alla de smärtstillande tabletter som finns att få på recept.

Nu har läkaren på vc bestämt att jag inte ska ha några opiater och börjar trappa ner på de snabbverkande tabletterna den 3/12.

Då blir jag fast i min bostad, för jag har smärtgenombrott flera ggr/dag och orkar inte nåt utan de snabbverkande tabletterna

Depottabletterna är jag tvungen att krossa, men jag knappt ta upp något av dosen. Men det räcker så att jag kan sova, dricka och äta, trots smärtan.

Så blir jag helt utan smärtlindring så dör jag, för jag tänker inte behöva ligga inlagd på sjukhus och få näringsdropp bara för att överleva. För den här smärtan, som jag har dygnet runt, överlever man inte utan smärtlindring.

Jag hade inte ens smärtlindringen rätt inställd när jag kom hem efter operationen 2011, men ingen bryr sig och ändå har jag varit 3 ggr på Smärtkliniken i Västervik, som inte gör ett jävla skit mer än sätter (felaktiga) diagnoser.

Den som var min läkare på vc i över 10 års tid hade inte ens ryggrad att säga det själv, utan helt plötsligt fick jag hem ett brev, där det stod att min medicin skulle tas bort helt och hållet och hon skyllde på att eftersom jag föddes med AD(H)D så är jag också en missbrukare och de ska inte ha opiater.

Lite senare blev den officiella förklaringen att min medicin har ÖKAT min buksmärta, att opiater ökar all smärta och inte ens hjälper mot mina diagnoser (fd Ehlers-Danlos typ 3 & svår fibromyalgi) och att jag bara blir beroende.

Jag som inte ens kan få placebo att fungera, trots att jag vill och försöker, har trots allt den enda medicinen som ger mig smärtstillning över huvud taget. Väldigt underligt...

Och att ta bort min medicin gjorde min läkare som ren hämnd, för ända sedan jag kom hem från sjukhuset med svår buksmärta har hon varit helt förändrad.

Men pga läkarbrist, och att de andra läkarna är ännu värre, försökte jag stå ut med hennes skitbeteende mot mig, endast för att kunna få min livsnödvändiga medicin utskriven.

Nu vet jag inte ens om jag kommer att finnas kvar ör att ?fira? jul & nyår i år, tror inte jag orkar så länge eftersom min vanliga, normala dos är precis på gränsen för att jag ska kunna ha ett relativt normalt vardagsliv. Dock har dosen av de snabbverkande tab behövts höjas i snart 2 år nu. Istället förlorar jag hela mitt liv...

Det finns INTE någon annan läkare el vc att gå till istället. Jag har bara ett alternativ kvar och allt är gastric bypassens fel.

Dessutom hade jag inte gjort den frivilligt, läkarna ställde ultimatum och övertalade mig med hur perfekt mitt liv skulle bli, atf jag äntligen skulle bli smal.

Jag får betala ett högt pris för min dumhet: mitt liv, som snart är över och jag är 40 år. Läkaren tar ifrån mig ca 40 år, om inget oväntat hade hänt... ;-(

Och det är fullt lagligt för en läkare i dagens Sverige att ta livet av en patient. Ingen bryr sig, jag kan inte ens anmäla det.

TS: om jag vore du skulle jag aldrig göra någon form av magsäcksoperation. Du väger inte så många kg extra. Jag har gått ner över 70 kg och har ca 10 kg kvar till mitt BMI. Och jag ångrar mig varje dag