• TopG

    Utomkveds, hjälp!?

    Fler som haft utomkveds?

    Hittar inte såå mkt info om det o fick inte så mkt av läkaren när jag gick igenom det heller....

    Har inte blitt opererad utan fick nån form av cellgift!

    Är alltså gravid igen o jätte orolig över att det ska sluta på samma vis denna gång. Har fått ett vul den 9/11 men känns son 100 år kvar....

    Du som haft o blev gravid igen efter, gick det bra? :)

    Usch, så nervös!

    Har inga direkta symtom, ömma bröst..

    Lite svag molvärk har jag känt av men inget mer.

  • Svar på tråden Utomkveds, hjälp!?
  • Anonym (Okänd)

    Har själv ingen egen erfarenheten men hittade det här:

    www.sahlgrenska.se/w/u/utomkvedshavandeskap/

    "Efter att ha drabbats av ett utomkvedshavandeskap finns det en ökad risk att det ska hända igen. Vid efterföljande graviditeter bör man vända sig till gynekolog i graviditetsvecka 6 för att lokalisera graviditeten med ultraljud. Chansen att nästa graviditet ska sitta rätt är dock mycket större (80-90 %) än risken att drabbas av utomkvedshavandeskap en gång till."

  • TopG

    Tack! Då är risken drygt 10-20 % att drabbas igen då...? Om jag tolkar texten rätt..? O agg chansen är 80-90%, ganska hög ändå.

  • Anonym (Okänd)

    Jag TROR, eller snarare rätt säker på att jag var med om ett utomkvedshavandeskap i kanske v.3. I februari. Men det är inget bekräftat då barnmorskan vifta bort mina buksmärtor och blödning med att blödningar är ju inte ovanligt. *suck*

    Men jag är iallafall gravid nu igen. I v.10-11. Och jag trodde inte jag var gravid fören jag var var på ul förra veckan och fick se det med egna ögon. Jag har alltså inga grav. Symptom alls.

    Så förstår att du är orolig, men det går säkert bra

  • TopG

    Usch, så nonchalant o bara vifta bort ens oro sådär!

    Tiden till den 9e kommer ju seeeega sig fram, måh! Men jag hoppas det ser bra ut såklart. :)

    Mysigted bebis, grattis.

  • Annelie 76

    Min första graviditet var ett utomkvedshavandeskap. Efter det har jag blivit gravid tre gånger till och har tre välskapta barn. Så det kan gå jättebra.

  • TopG

    Åh, ja jag hoppas ju såklart att det ska gå bra denna gång. Men oron äter upp mig, vet inte hur jag ska klara av o vänta en hela vecka...

  • Anonym (M)

    Jag hade utomhavande förra sommaren men fick operera bort ena äggledaren. När kroppen väl hade läkt så hade jag inga problem med att bli gravid igen.

    Försök att inte tänka så mycket på det inför vul! Jag kände inga symtomet fören jag var i vecka 8 så tänk inte på att du ska känns massa symtomer , vissa känner mer än andra! Helt normalt.

  • TopG

    Försöker tänka positivt men inte så lätt, känner sv varje symtom, varje gång det moler som mensvärk blir jag nervös, känner in varje stick där nere , blir tokig! Denna vecka kommer gå så segt :(

  • Vickan I

    Jag hade ett utomkveds och behandlades med cellgift. Dock fick jag inte information om att vänta i sex månader innan jag blev gravid igen för att cellgiftet helt skulle gått ur. Så gjorde ny ivf för tidigt och blev gravid igen (på rätt ställe) men fick då information om förhöjda risker för fosterskador. Så informationen är många ggr dålig. Kvinnokliniken på KS skyllde på att ivf-kliniken var ansvarig och tvärt om och vi stod i mitten. Det var överhemskt.

  • Anonym (G)

    Min första graviditet var ett utomkvedshavandeskap, blev opererad då cellgifterna inte fungerade men har kvar äggledaren det satt i. Har efter detta varit gravid 4 gånger, alla gånger har ägget fäst rätt. Har nu ett barn på 6 månader (fått flera missfall men dessa berodde inte på tidigare utomkvedshavandeskap).

  • TopG
    Vickan I skrev 2017-10-29 16:30:49 följande:

    Jag hade ett utomkveds och behandlades med cellgift. Dock fick jag inte information om att vänta i sex månader innan jag blev gravid igen för att cellgiftet helt skulle gått ur. Så gjorde ny ivf för tidigt och blev gravid igen (på rätt ställe) men fick då information om förhöjda risker för fosterskador. Så informationen är många ggr dålig. Kvinnokliniken på KS skyllde på att ivf-kliniken var ansvarig och tvärt om och vi stod i mitten. Det var överhemskt.


    Men usch va hemskt! Varför ska det alltid vara så dålig info?

    Får man fråga hur ni gick vidare?

    Fick info efter min behandling att vi skulle vänta minst 3 mån o att det kunde ta lite längre tid att bli gravid men ingenting mer!

    Försökt nu i 2 mån o vart gravid på andra gången... Men är ju så rädd att det ska gå fel igen :(
  • TopG
    Anonym (G) skrev 2017-10-29 16:53:52 följande:

    Min första graviditet var ett utomkvedshavandeskap, blev opererad då cellgifterna inte fungerade men har kvar äggledaren det satt i. Har efter detta varit gravid 4 gånger, alla gånger har ägget fäst rätt. Har nu ett barn på 6 månader (fått flera missfall men dessa berodde inte på tidigare utomkvedshavandeskap).


    Åh jag hoppas jag har samma chans att bli gravid på rätt ställe denna gång! Jag fick endast cellgifter då , som jag förstod det, inte var så "allvarligt" typ... o inte så långt gången- så stort o att hcg nivån var väldigt låg, kom aldrig över 90...

    men jag har ju ingen aning om ledaren är ärrig eller något. Suck, denna eviga väntan o oron på det!
  • Vickan I
    TopG skrev 2017-10-29 17:17:39 följande:

    Men usch va hemskt! Varför ska det alltid vara så dålig info?

    Får man fråga hur ni gick vidare?

    Fick info efter min behandling att vi skulle vänta minst 3 mån o att det kunde ta lite längre tid att bli gravid men ingenting mer!

    Försökt nu i 2 mån o vart gravid på andra gången... Men är ju så rädd att det ska gå fel igen :(


    Vi fick träffa massa läkare som gjorde efterforskningar och sökte i särskilda databaser osv och svaret blev tillslut att de inte rådde till ett tidigt avslutande av graviditeten på den information de hade fått fram men att extra kontroller skulle göras tätt. Så fick gå på flera ul och särskilda riktade organscreeningar osv. Men de var terror. Särskilt fram till efter v 20 då han var tillräckligt stor för att se organ och hjärna tillräckligt bra. Alla kontroller såg bra ut. Han föddes sedan muskelsvag. Dock är inte muskulär hypoton ngt som är kopplat till cellgiftet (känt iaf). Så skulle kanske blivit så ändå. Men undrar gör man ju.

    Se till att få göra ett tidigt vul så du så snabbt som möjligt kan bli lugnad i att de fäst på rätt plats. Förstår oron men det är god chans att det sitter rätt denna gång.
  • TopG

    Men vilken resa! Oj, det måste ha tagit mkt på krafterna, måste varit så jobbigt att leva i sån ovisshet det medföljer! Fy17!

    Okej, hur märks det idag? Att han är muskelsvag. Klart man undrar, man funderar en massor o mer därtill! Förstår inte varför det är så dåligt med information, ska man ta reda på själv o bli livrädd ist. Nej tack!

    Jag ska göra ett vul nästa tis är då i V 6! Men är såå nervös o tänker på det hela tiden. Känner av varje grej, tkr det gör ont där, ont här, brösten ömmar, ömmar inte. Alltså det enda jag kan tänka på just nu! Såå himla jobbigt!! :( usch.

    Varje gång jag får lite "mensvärk" så tror jag att den är på väg, varje gång jag kissat så är jag rädd att pappret ska va rött... faen, detta är såå jobbigt psykiskt innan jag får veta!

    1 vecka, fy så lång tid det vart...

  • Vickan I

    Känner igen mig så väl. är själv gravid i vecka 10 nu och är fortfarande livrädd för allt. Att det känns si eller så, eller att det inte känns si eller så, haha. Springer på toa en gång i kvarten och torkar för att jag tycker det känns som mensvärk och blödning hela tiden. Dock hade jag lite problem med rosa/blod ett tag, men det gick över. Är ett mindre vrak. Men skönt att du snart har vul. Det hjälpte en del helt klart att få bekräftat att det satt rätt. Gjorde sedan vul två veckor senare igen för att få bekräftat att det växte som det skulle osv. Men oron finns där. Lämnade blodprov för nipt idag, så nu ny terror vänta på svar för det.

    Det går bra för honom. Har hämtat hem massor, men har lite svårt med särskilt finmotorik (penngrepp, klippa med sax) osv. Men har ingen resurs/assistent eller liknande. Får se hur det blir när kraven ökas iom skolgång sedan. Känns som han ligger rätt stadigt ett år efter ungefär och är mer jämn med dem som är lite yngre, men så är han ju dessutom ovanpå detta född på hösten. Men om man jämför det med att vi inte visste om han skulle kunna gå eller prata öht när han var 18 månader så är det stora framsteg!

  • TopG
    Vickan I skrev 2017-10-30 16:35:22 följande:

    Känner igen mig så väl. är själv gravid i vecka 10 nu och är fortfarande livrädd för allt. Att det känns si eller så, eller att det inte känns si eller så, haha. Springer på toa en gång i kvarten och torkar för att jag tycker det känns som mensvärk och blödning hela tiden. Dock hade jag lite problem med rosa/blod ett tag, men det gick över. Är ett mindre vrak. Men skönt att du snart har vul. Det hjälpte en del helt klart att få bekräftat att det satt rätt. Gjorde sedan vul två veckor senare igen för att få bekräftat att det växte som det skulle osv. Men oron finns där. Lämnade blodprov för nipt idag, så nu ny terror vänta på svar för det.

    Det går bra för honom. Har hämtat hem massor, men har lite svårt med särskilt finmotorik (penngrepp, klippa med sax) osv. Men har ingen resurs/assistent eller liknande. Får se hur det blir när kraven ökas iom skolgång sedan. Känns som han ligger rätt stadigt ett år efter ungefär och är mer jämn med dem som är lite yngre, men så är han ju dessutom ovanpå detta född på hösten. Men om man jämför det med att vi inte visste om han skulle kunna gå eller prata öht när han var 18 månader så är det stora framsteg!


    Usch. Denna hemska väntan. Tkr jag tappar symtom, får mer "mensvärk" , som ilningar på hö sida -äggstock- nojar sönder mig o känner bara att det kommer sluta som förra gången.

    Fast jag blöder inget, så det är väl bra o att jag får komma in på ett tidigt vul är också bra men usch så lång tid det tar när man längtar o väntar :(

    Brösten ömmar såå mkt mellanåt o ibland känns dom ingenting, väldigt konstigt de där!

    Kissar lite mer än vanligt kanske men annars ingenting.

    Åh! Det måste ha känts som en stor seger med alla fina framgångar, plutt då!

    Ja att födas sent kan göra mkt såklart, kommer gå bra för honom. :)
  • Vickan I

    Men vet du så hade/har jag med. Ibland smärta på bara ena sidan osv. Värk som kommer och går. Precis som mensvärk har jag haft från och till hela tiden. Ibland jätteont så jag inte kan sova och helt hundra på att det varit kört. Att du inte blödit är ju ett gott tecken med. Symptomen kan verkligen komma och gå. Särskilt när man känner efter som vi som oroar oss lite extra gör. Tex märkte jag efter ett tag att så fort jag oroade mig extra för något. Tex att jag torkade mig så var det lite rosa, så blev "mensvärken" iom det mycket värre direkt. Så psykologiskt kopplat ibland tydligen.

    Men är supersegt att vänta. Jag vet. Har själv hunnit göra flera korta vul/ul för att se att det utvecklas som det ska. Håller tummarna allt jag kan för tisdag och att allt ser fint ut. Oftast gör det ju faktist det. Uppdatera gärna då!

Svar på tråden Utomkveds, hjälp!?