Jag är så olycklig.

Hej. Är en kvinna på 35 år, har en dotter på 5 år.

I ca tio års tid har jag lidit av psykisk ohälsa.

Ångest, ocd, oro för allt och ingenting, depression. Har även drabbats av utmattning. Utåt sett har jag alltid försökt hålla ihop, jobba, ta hand om mitt barn (som jag har växelvis).

Jag har gått på otaliga psykologbesök, äter mediciner.

Ändå får jag inte livet att fungera.

Jag kämpar på men det känns som om jag ständigt faller mer neråt än vad jag kommer uppåt.

Jag har försökt ha otaliga relationer men aldrig fått det att fungera.

Antingen så får jag panik och springer, eller så gör mitt sviktande psyke att jag inte orkar hålla den igång.

Jag orkar med att jobba, ta hand om mitt barn. Sedan är det tvärstopp.

Jag vet inte hur jag ska komma vidare längre. Orkar inte kämpa mer.

Det leder ändå ingenstans.

Har en djup barnlängtan men känner att åldern snart är emot mig, och jag är inte ens i en relation.

Som salt i såren så blev mitt ex (barnets pappa) nyss pappa med sin nya tjej.

Det tog hårt. Han har lyckats få det livet jag helst av allt vill ha.

Hur kommer man vidare? Hur blir man lycklig med det man har?

Är det fler som är i samma situation?

Tips, råd och funderingar mottages tacksamt.

Mvh, ledsen tjej