Nu har jag fått missfall igen. 3:e graviditeten och fortfarande inga levande barn. Hur orkar man? Jag orkar inte detta mer. Har dessutom svårt att bli gravid så det är inte bara att försöka igen och anta att det kommer ta sig snabbt, det gör det inte. Är så sjukt ledsen. Det är så orättvist. Vill inget med denna tråden annat än att få ur mig lite.
Jag beklagar dina missfall.
Jag förstår lite av hur du känner (har 1 MA och 3 biokemiska graviditeter bakom mig). Jag har en dotter som är min första graviditet.
Med tre missfall tycker jag du ska be om (kräva) en utredning om varför detta händer er.
Jag är i utredning, och det finns en orsak (allt från otur till fysiologiska). Jag är med i en grupp för oss med habituella spontanaborter (som det kallas om man haft 3 eller fler missfall). Det är en dansk grupp. Och där finns härliga solskenshistorier från par som försökt i årsvis, med många fler missfall bakom sig, som fått hjälp och lyckats få sig en liten guldklimp. (Där finns också jobbiga historier).
Det viktiga för dig, är att inte ge upp drömmen (det är svårt att ge upp drömmen tycker jag).
Iväg till läkare, och be om utredning!
Lycka till och ge inte upp... ännu!
<3
Jag vet precis hur du känner. Hade tre missfall innan det gick vägen den 4:e gången. Vet den hemska känslan och bakomliggande oron att kanske man bli barnlös och att det aldrig kommer gå vägen. Men kom ihåg att statistiken visar att de allra flesta som vill ha barn får barn förr eller senare.
Det som är viktigt är att begära utredning. Försök nu tänka att en utredning kan visa på "problem" som orsakar missfall och som enkelt kan behandlas, det är sällan utredningen visar att det inte finns något att göra. Du kan tex ha kort luteafas vilket gör att ägget inte hinner fästa ordentligt innan mensen skulle kommit vilket gör att gravhormonet inte blivit nog starkt för att mensen ska utebli och graviditeten följer därför med mensen ut. Detta kan enkelt åtgärdas med progesteronhormon. Bara ett exempel men finns flera sådana "problem" som enkelt kan åtgärdas.
Förstår att allt känns hemskt nu men den dagen du kommer ha din bebis på bröstet kommer det kännas så självklart att du fick just den bebis du fick, och den hade du inte fått utan dina missfall om du förstår. Styrkekramar till dig!
Hur begär man utredning? Vart vänder man sig?
Hur begär man utredning? Vart vänder man sig?