Orosanmälan

Till att börja med bör du lyssna på vad flickan berättar. Att hon skulle ha haft överdragsbyxor och därmed inte kan utsättas, är struntsnack. Det låter som att du ursäktar din son. Dessutom är det inget ovanligt att någon låtsats som ingenting och sedan släpper ut alla känslor hemma hos föräldrarna, där tryggheten finns. Att din son blir arg över att frågor ställs låter som att något hänt.

Kan tillägga att jag anser att det är positivt att det har anmälts, antar att det är av skolan. Varför skulle någon försöka hitta sätt på hur du kan bortförklara eller mildra det som hänt?

Menar du att den 5-6 åriga flickan skulle ha hittat på detta?

Om flickan tar det först med sina föräldrar när hon kommit hem kan ju ha att göra med att hon inte känner att hon vågar ta upp det med någon på skolan.

När jag var liten blev jag biten av en snigel på knät så det blödde. Det var min historia. Det mer troliga var att jag ramlat och sedan såg snigeln på marken och gjort en egen tolkning. Du vet inte vad som hände och de inblandade har sina versioner. Kanke har han rört henne när de lekt och kanske var det inte mycket, hårt eller sexuellt. Kanske satt hon och gnuggade när de lekte häst på ett staket efteråt och precis som med snigeln då gjorde hon den parallellen. En del barn som utsätts för sexuella övergrepp ljuger om vem det var. Är den skyldiga en vuxen i maktposition är det kanske kättare att skylla på en kompis. Vi vet inte. Skolan är skyldiga enligt lag att orosanmäla alla fall.

Som förälder vill man skydda och försvara sitt barn, men jag skulle rekommendera att försöka gå in på mötet med en inställning att vi ska göra det bästa för alla barn. Hur ska ni gå vidare nu, oavsett skuld eller ej. Anklagelsen finns ju trots allt där. Jag skulle förklara att han nekar till allt och att du har svårt att tro och förstå att han skulle ha gjort detta, men att vi måste hitta en lösning på denna situation, oavsett skuld, så alla barn känner sig trygga i skolan. Vad ser ni att jag som förälder kan göra? Och vad har ni för insatsplaner i skolan? Om du av någon anledning känner dig påhoppad eller anklagan ska du lyfta att ett barn kan inte ta ansvar och man kan inte heller lägga ansvar på en femåring. Det är pedagodernas ansvar att se till att sånt här inte händer och nej, de han inte se allt och höra allt, men man kan ändå inte lägga skulden på ett barn för att den vuxna inte fanns där. Du kan prata med honom hemma om rätt och fel och bygga upp spärrar, men ingen kan förvänta sig att barnet är fullärda vid fem års ålder. Det är därför vi har vuxna i skolan.

Avslutningsvis vill jag bara säga att var inte avig mot att söka hjälp, terapi eller liknande. Försök att inte låsa dig vid den instinkiva tanken att neka anklagelsen. Jag menar tänk OM detta flickan hade rätt. Tänk OM han har något som gnager som han döljer för dig. Vad är det bästa för honom? En förälder som nekar hjälp och håller honom bakom ryggen eller en förälder som gör allt hon kan för att hjälpa honom utan att döma honom. Berätta att du inte vet vad som hände, men att du är ledsen att flickan blev skadad. Berätta att du förstår att han inte orkar prata mer om allt, men att du älskar honom och om han hittar orken en dag och vill säga något så finns du där och lyssnar och du kommer aldrig sluta älska honom vad han än säger....

Mina tips.

Där snackar du en jävla massa skit..
Har frågat mina barn om saker och dom blir arga över anklagelser.
Min son på 5 år vart anklagad för nåt i veckan och han vart vansinnigt arg och det visade sig att han hade rätt han var inte ens i närheten..

Bli så jävla förbannad som du vill! Det är fakta att barn som är skyldiga kan uppvisa aggressivt beteende för att dölja det de är skyldiga till.

Bad är dom skyldiga till?

Men sitt och försvara din son om du vill. Vem bryr sig? TS inlägg är väldigt tydligt att något har skett gentemot flickan och att TS vill ha hjälp att hitta på motsägelser mot henne. Att du har en son som blivit felaktigt anklagad spelar ingen roll. Ta ett ansvar som vuxen!

Det handlar ju självklart inte om att jag ska sitta och neka det fickan har sagt. Jag tycker att detta är av högsta grad viktigt att hon blir hörd och att vi som föräldrar tar vårt ansvar lika mycket som pedagogerna. Tycker att allting var väldigt luddigt då ingen pedagog sett detta krävs ju ändå lite tid att gnugga någon mellan benen för att få skavsår. Mamman ska ha upptäckt dessa skavsår senare samma dag. Av vilken anledning vet jag inte. Fick bara veta att mamman infrågesatt henne och att gon svarat att min son gnuggat henne mellan benen. Dessutom har vi inte ens fått ett namn på flickan. Efter vårt första möte följde pedagogen med mig in tillsammans med min son där vi fråga om något konstigt hänt dagen innan ( vi har inte fått något namn på flickan då föräldrarna inte velat berätta det) utan det bli först i nästa vecka antar jag. Vi har bara beskrivit situationen för honom och jan har lugnt svarat nej flera gånger, ju mer jag inffrågesätter desto mer blir han irriterad

-nje mamma nej har jag ju sagt och så blir han lätt irriterad eller arg.

Tack för er tips hittills, jag jobbar på skola själv har ganska mycket kunskap om hur allt ska gå tillväga. Min fråga var väll mer vAd jag kan Ställa för motfrågor, följdfråga i denna situtatio. Känner ju ändå att jag vill beskydda min son i slutändan då han uppger att han inte gjort något. Så finns det några vettiga frågor jag kan ställa till föräldrarna under mötet?.