Alltså, barnet i fråga 17 år gammalt. Är det okej att förbjuda barnet att vara med en barndomsvän som inte far illa? Inga riktiga bekymmer med barndomsvännen, bara att den är väldigt livlig och hyperaktiv.
Är det rätt? De har alltså aldrig tid att träffas, bara på lov.
Att förbjuda brukar inte funka då jag antar att de har gemensamma vänner och man aldrig kan veta (inte ens 17-åringen) när de kommer att ses. Är ju synd om 17-åringen umgås med andra vänner och måste åka hem för att X kommer dit liksom..
Nej, det tycker jag inte. Däremot okej att inte vilja ha hem vännen i det egna hemmet
Nej, det tycker jag inte. Däremot okej att inte vilja ha hem vännen i det egna hemmet
Om det finns anledning, ja.
Du skriver för kortfattat för att ha någon åsikt om det är så i ditt fall.
Eftersom väldigt många 17-åringar bor ensamma med fullständigt ansvar för hyra, räkningar och studier/jobb så känns det nog väldigt långsökt! Tror knappast att det är praktiskt möjligt heller om hen är som de flesta 17-åringar.
Min son har en kompis som är rätt hyper och högljudd. För övrigt är han jättego och trevlig. Jag bara talar om vad som gäller hemma hos oss på ett schysst sätt och sen är det bra med det. Jag tycker det är superbra att ha dem hemma, man har lite koll och behöver inte vara orolig för att dom ska vara ute på "fel" ställen (enligt mig, typ fest) Min son har adhd och så även flera av hans kompisar.
Mitt råd är att ge grabbarna en chans. Förbud ger oftast bara motsatt effekt.
Fast jag tänker nästan tvärt om.. Beroende på vad det är för problem då, men att man vill ha dem hemma så att man har koll?
Det är säkert därför min dotter aldrig blir bjudna hem till sina kompisar. =(
Hon är väldigt pratig, klumpig och stissig. Alla föräldrar kommenterar alltid hur "härlig" hon är, men när barnen vill träffas hemma hos dem så får hon aldrig komma dit.
Däremot så får de ju komma hit men det känns så hemskt att hon aldrig får hälsa på hos någon.