Orolig över allt

Hej folket! Min bebisdonna är 4.5 månad och min härliga oro har därmed existerat lika lång tid. Jag oroar mig för minsta lilla pyttegrej och känner att jag håller på att slukas av detta mörker. I skrivande stund har vi kommit hem från akuten, där en läkare undersökt henne i.o.m att hon hade blod i avföringen. Jag har fått veta att det (främst) kan bero på två anledningar: Mjölkproteinkänslighet eller förkylningsvirus i magen. I båda fallen finns det finfina lösningar (och ungen mår ju faktiskt bra i övrigt, med joller, skratt o spring i benen), men jag målar upp vansinniga scenarion och vill bara skrika rakt ut. Det här är en oro som faktiskt kan vara befogad, men jag går i taket över minsta lilla. HUR hanterar jag detta? HUR stänger jag av orostornadon och HUR ska jag lyckas ta utbildade läkare på orden att "allt blir bra"?

Tack, för att ni finns och för att ni kämpar med föräldrarollen var dag!