Jag har Asperger och vill inseminera

Jag tycker att du ska börja med att prata med en psykolog om vad det är du behöver tänka på för att din diagnos inte ska hindra föräldraskap,och ta till dig och lyssna på vad psykologen har att säga. Detta kan hjälpa dig i din kontakt med kliniken.
Jag vet alldeles för lite om Asperger för att kunna uttala mig, men det du skriver ovan om att ha svårt med intima relationer är ju något som kommer att gå ut över barnet om du inte har en plan för hur det ska hanteras.
Nu tolkar jag "intima relationer" som känslomässigt intima, inte fysiskt intima , och där är det jätteviktigt både att du klarar av att ge barnet den känslomässiga relation med dig som det behöver, men även en grund för barnets framtida känslomässiga relationer med andra.  

Jag tycker du ska åka till Danmark och inseminera istället, det kostar men som jag har förstått det har de inte alls samma krav.

Asperger innebär att man är överkänslig för vissa saker, och underkänslig för andra. Endera har man jättesvårt för intima relationer, eller också är man nästan översexuell. Endera så har man svårt för mänskliga relationer, eller också hänger man upp hela sitt liv på en annan människa. Vidare har man lätt för att fastna vid vissa tankar och idéer. Då läggs ofta 100% på det "intresset", tills man tröttnar och då läggs det helt åt sidan.

Att skaffa barn tycks, för närvarande, ha blivit en fix idé för dig. Du skulle med säkerhet ta hand om barnets praktiska behov väldigt bra. Men du skulle med säkerhet lägga all din energi på barnet och överbeskyddande det. Barnet skulle bli hela ditt liv, vilket skulle skapa en väldigt osund relation. Relationen till barnet skulle dessutom bli helt praktisk, men sakna all intimitet och känslomässiga band. Risken är dessutom stor att du snart tröttnar på detta intresse/barnet, och börja missköta det.

Det går dock utmärkt att bli mamma, trots Asperger. Men du måste lära dig mer om din eiagnos, dig själv, samt om andra människor. Du måste först lära dig leva med en partner och lära dig om det finns någon sorts intimitet som känns bra för dig. Du, som har Asperger, måste ha en partner som avlastning med barnet. Även någon som hjälper dig att tänka rationellt om saker som rör barnet.

Jag har varit gift med en kvinna med Asperger, och är nu tillsammans med en annan. Båda dessa har barn, vilket gått bra då de skaffats i rätt tillfälle tillsammans med män. Dock ska sägas att alla barn också fått Asperger, eller liknande diagnoser.