Alltid varit dålig på att bete mig ''normal'' framför någon som jag känner förälskelse - Känslorna styr

Ända sedan jag var ett barn, så fick jag alltid lite annat beteende hos mig, kanske både positivt och negativt. Som barn, kanske det alltid var negativt. Exempelvis var min första ''förälskelse'' för min lärare, ung, vacker och trevlig. Jag vart alltid ''orolig'' av mig, som hon senare kunde ta mig till ett eget rum, och ha samtal med mig. Vilket jag fann det trevligt.

Vid tolvårs åldern, så fick jag min första flickvän. Jag vet knappt hur det gick till. Det var totalt ifrån tjejens intransitiv, jag vart en tystlåten och blyg lite pojke. Vid mitten av tonåren, vart jag återigen tystlåten av mig, hos någon jag var förälskad emot. Återigen, även denna flickvän, var jag tystlåten och tillbakadragen av mig. Skillnaden var att denna tjej också var tillbakadragen, så förhållandet var mer torrare, och självfallet gjorde hon slut.

Sedan dess har jag inte varit förälskad i någon riktigt ordentligt, fören nu i tjugofyra års åldern. Där jag går i en kurs.

Det som har förändrats, är att jag inte är tillbakadragen, däremot blir jag ''hyperaktiv'', en person som har tendens till att vilja synas. Det är efteråt, på kvällarna, när jag är för mig själv som skammen kommer smygandes.

Det har hänt positiva saker, så som att jag vågar mer visa mer eller mindre intresse. Det är hon som jag har centrum för. Exempelvis, så är det henne som jag endast tillåter att bli buren. Något jag fann att hon uppskattade. Hon och jag har skojat med varandra och förälskelsen har växt allt mer, desto mer jag har misstänkt att hon gillar mig tillbaks, desto mer känner jag förälskelsen, den varma känslan, den spännande känslan.

Mina känslor brukar sällan styra mig. Jag är oftast positiv och glad av mig.

Men förälskelsen är svår, det är en utmaning och det är där känslorna styr. Nu har jag kommit i den nivån, där jag vill faktiskt att hon skall se mig. Det bästa är egentligen att fortsätta agera ''normalt'', men någonting händer i mig, och jag får knäppa idéer som kan vara ''Om jag gör detta, så kommer hon se detta. Jag vill synas''.

Det hade ju givetvist varit klokare om jag ''Om jag fortsätter vara så som jag är hos andra, så är det faktiskt mer trevligare''.

Nej, det är inte så att jag spelar falsk spel, eller överdriver hos mig. Jag är mig själv. Det handlar bara om att jag gör det lilla ''extra'' för att synas. Allt ifrån ha på mig skjorta, till någonting annat, så som agerade.

Jag vet inte exakt vad jag vill med denna tråd, känns lite skönt att skriva av sig bland människor som kan ge mig kritik, allmän respons, psykologisk svar, och kanske talar om hur vanligt detta är.

Nyfikenhet, kan detta vara vanligare hos en vis kön mer än det andra könet? I sådan fall vilken kön?

Ni får ge mig all sorts kritik, det var bara skönt att skriva av sig och kritik brukar vara gott det med.

Jag är tok förälskad.