Pappan79 skrev 2017-12-02 17:12:58 följande:
Haft Panikångest i många år nu. Äter Paroxetin 40mg varje dag sedan lång tid tillbaka.
Ska snart träffa en psykolog och prata om mitt mående. Har tidigare bara träffat min ?vanliga? husläkare.
Det går upp och ner och det artar sig ofta i obekväma situationer där jag inte kan ?fly? som i kassakön, i bilen med okända människor eller på en resturang. Platser där det inte går fly snabbt...om jag ska försöka förklara. Jag blir yr och det känns som jag ska svimma. Åtminstone inbillar jag mig det och paniken blir värre. Man blir lixom som utanpå sig själv, får tunnelseende m.m. Ofta får jag en tanke i situationer som på affären att, hoppas jag inte får en panikattack och då kan jag känna att det börjar smyga på. Jag är en super social person och gånger då jag inte kan få en panikattack, typ på en konferens eller i ett viktigt möte på jobbet tar jag 10mg sobril för att bli lugn. Det är dock inte hållbart i längden så jag bad om att få Inderal som är en beta blockerade och tänkte testa detta.
Ni i liknande situation, vad har funkat bäst för er och vad har ni lärt er i KBT?
Har haft 1000 panikattacker genom åren och det har aldrig hänt något som följd av attacken. Så jag vet att det inte händer något...men endå lika jobbigt varje gång.
Jag vet precis hur du har det. Har levt med samma elände i många år. För mig var det en svår anorexi som var starten, att jag svimmade pga näringsbrist. Då hade jag alltid socker/druvsocker eller energidryck med mig som "räddare i nöden". Det hjälpte så länge jag var sjuk i anorexin.
Men så på något, idag obegripligt, vis lyckades bli frisk från anorexin så stannade svimningskänslorna kvar. De dök upp i liknande situationer som dem du beskriver. Jag vet inte hur många gånger jag bara lämnat varorna i korgen och flytt ut från affären... hur många gånger jag famlat mer eller mindre i blindo, fast förvissad över att jag skulle svimma, i panik mot räddningen. Lika med hemmet eller bilen.
Jag insåg efter ett tag, precis som du, att det inte berodde på någon fysisk åkomma utan att det var panikångest. Läste en del om detta, det var före internets tid så det var svårt att hitta information. Men jag läste, och lärde... och utmanade mig själv.
Min räddning ur ångestens träsk var ett rent självplågeri.
Jag utmanade mig själv. I början att promenera runt kvarteret. Sedan utökade jag till att gå till affären och handla. Jag lovade mig själv att inte smita om ångesten kom, sa till mig själv att oavsett så dör jag inte. Jag är omringad av människor och ingen kommer låta mig ligga.
I början kom ångesten ändå men jag härdade ut, efter ett tag gick det! Jag klarade det. Då utökade jag utmaningarna. Bit för bit.
Det tog nog något år innan jag slutligen blev fri.
Jag ska inte ljuga och säga att det aldrig återkommit för det har det vid enstaka tillfällen men då andas jag, andas och ger mig inte.
Nu var det rätt så länge sedan sist och idag reser jag runt i världen på egen hand.
Åker utomlands två till fyra gånger varje år, alltid själv.
Det kanske kan jämföras med KBT det jag gjorde på egen hand... försök, du kan lyckas du också!
Jag hoppas verkligen att du gör det och får känna frihet igen.
