Vad gör jag?

Jag har dejtat en kille i ca 2 månader.
Det har fungerat ganska bra, jag tycker vi ses för sällan dvs ett par timmar en vardagkväll och ca 4 timmar lördag eller söndag.
Den första månaden sågs vi ca 3-4 gånger i veckan inkl. helgen.
Men han sa att han behövde mer egentid.

Han ringer varje dag när han har slutat jobba, han slutar efter mig.
Jag har skickat god morgon varje morgon, jag går upp innan honom.

På senaste tiden har han blivit väldigt trött och kommenterar det väldigt frekvent.
Jag känner att relationen stagnerar och mitt god morgon varje morgon har blivit mer ett "tvång" för mig, än att jag faktiskt känner för att skicka det.

Så idag skickade jag inget, jag kände helt enkelt inte för det. Jag skickade det igår, sen ringde jag när jag slutade för han slutade innan mig, vi pratade i 10 minuter och sen sa han, vi hörs sen. Det betyder att den som går och lägger sig först skickar god natt. Det blev han igår, brukar vara jag.

Jag tänkte avvakta idag för att se om han skickar något när han vaknade...men nej det gjorde han inte. Nu har han börjat jobba vet jag.

Nu känner jag mig skitdum, det kanske bara är jag som har hållit igång något som egentligen inte finns genom att höra av mig varje morgon.

Hör jag av mig nu, senare eller väntar jag på att han ska höra av sig?
Jag vill ju inte vara för på, men det kanske redan är försent. Jag ville ju bara vara gullig med mina god morgon och han har sagt att han uppskattar det.

Pope Joan II

Äldre 5 Dec 10:18

#1

Anonym (Förvirrad) skrev 2017-12-05 10:13:06 följande:

Jag har dejtat en kille i ca 2 månader.
Det har fungerat ganska bra, jag tycker vi ses för sällan dvs ett par timmar en vardagkväll och ca 4 timmar lördag eller söndag.
Den första månaden sågs vi ca 3-4 gånger i veckan inkl. helgen.
Men han sa att han behövde mer egentid.

Han ringer varje dag när han har slutat jobba, han slutar efter mig.
Jag har skickat god morgon varje morgon, jag går upp innan honom.

På senaste tiden har han blivit väldigt trött och kommenterar det väldigt frekvent.
Jag känner att relationen stagnerar och mitt god morgon varje morgon har blivit mer ett "tvång" för mig, än att jag faktiskt känner för att skicka det.

Så idag skickade jag inget, jag kände helt enkelt inte för det. Jag skickade det igår, sen ringde jag när jag slutade för han slutade innan mig, vi pratade i 10 minuter och sen sa han, vi hörs sen. Det betyder att den som går och lägger sig först skickar god natt. Det blev han igår, brukar vara jag.

Jag tänkte avvakta idag för att se om han skickar något när han vaknade...men nej det gjorde han inte. Nu har han börjat jobba vet jag.

Nu känner jag mig skitdum, det kanske bara är jag som har hållit igång något som egentligen inte finns genom att höra av mig varje morgon.

Hör jag av mig nu, senare eller väntar jag på att han ska höra av sig?
Jag vill ju inte vara för på, men det kanske redan är försent. Jag ville ju bara vara gullig med mina god morgon och han har sagt att han uppskattar det.

Varför ska du planera hur du ska höra av dig istället för att höra av dig om och när du känner för att göra det? Man behöver väl inte ha ritualer och rutiner för allt i den här stilen? Själv hör jag av mig till folk när jag känner att jag har något att säga och önskar ha kontakt (och så är jag förstås lyhörd för om det passar också dem att prata då). De där slentrian-sms:en förstår jag mig inte alls på. Jag tycker inte att de är gulliga heller.

Anonym (Förvirrad) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 10:26

#2

Pope Joan II skrev 2017-12-05 10:18:49 följande:

Varför ska du planera hur du ska höra av dig istället för att höra av dig om och när du känner för att göra det? Man behöver väl inte ha ritualer och rutiner för allt i den här stilen? Själv hör jag av mig till folk när jag känner att jag har något att säga och önskar ha kontakt (och så är jag förstås lyhörd för om det passar också dem att prata då). De där slentrian-sms:en förstår jag mig inte alls på. Jag tycker inte att de är gulliga heller.

Det blev ju att jag började med god morgon sms:en och sen sa han att han tyckte det var mysigt att vakna till. Så jag fortsatte. Men nu blev det mer en rutin än något jag menade.

Jag är ju i grund och botten rädd för att skrämma bort honom genom att höra av mig för mycket. Det känns inte som att jag kan säga eller skriva exakt vad jag tycker och tänker för då "blir det för mycket".

Jag vill ju kunna slappna av och bli tokkär, men jag är alldeles för osäker på var jag har honom för att kunna göra det.

Jag är väl rädd att förlora honom för att jag (i hans ögon) inte visar tillräckligt intresse.

Men om jag vänder på steken så skickar han ju inte SMS när han vaknar innan mig. Utan det kommer någon gång under dagen när han känner för det....

Pope Joan II

Äldre 5 Dec 10:37

#3

Anonym (Förvirrad) skrev 2017-12-05 10:26:08 följande:

Det blev ju att jag började med god morgon sms:en och sen sa han att han tyckte det var mysigt att vakna till. Så jag fortsatte. Men nu blev det mer en rutin än något jag menade.

Jag är ju i grund och botten rädd för att skrämma bort honom genom att höra av mig för mycket. Det känns inte som att jag kan säga eller skriva exakt vad jag tycker och tänker för då "blir det för mycket".

Jag vill ju kunna slappna av och bli tokkär, men jag är alldeles för osäker på var jag har honom för att kunna göra det.

Jag är väl rädd att förlora honom för att jag (i hans ögon) inte visar tillräckligt intresse.

Men om jag vänder på steken så skickar han ju inte SMS när han vaknar innan mig. Utan det kommer någon gång under dagen när han känner för det....

Vad är det du vill säga och skriva då?

Det är väl vettigt att i vilken relation som helst respektera varandras behov av utrymme och vara lyhörd för varandras önskemål, men från det till att försöka hitta en strategi för att inte förlora någon tycker jag för min del är konstigt. Det bästa är väl att vara sig själv, se hur relationen utvecklar sig och ta ansvar över sin egen del i den utan att hela tiden analysera och försöka förutsäga utfallet av det ena eller andra agerandet. Att som du vara rädd för både för mycket och för litet verkar ju syfta till att göra livet ganska omöjligt för dig. Var som du är och anpassa dig sedan - på ett sätt som du känner dig bekväm med - till reaktionerna det får.

Med det menar jag att du ska låta bli att skriva godmorgon-sms till honom om du inte känner för att göra det. Frågar han sedan varför du inte gör det längre så är det väl bara att säga som det är? Det kändes som om det blev en rutin och en belastning snarare än något som var roligt, och att du vill vända den trenden och höras av med honom när det känns som om du har något att berätta, fråga, dela med dig av, prata om eller vad nu skälet kan tänkas vara.

Frågar han inte så är det ju inget mer med den saken.

Anonym (Förvirrad) Trådstartaren

Äldre 5 Dec 11:00

#4

Pope Joan II skrev 2017-12-05 10:37:31 följande:

Vad är det du vill säga och skriva då?

Det är väl vettigt att i vilken relation som helst respektera varandras behov av utrymme och vara lyhörd för varandras önskemål, men från det till att försöka hitta en strategi för att inte förlora någon tycker jag för min del är konstigt. Det bästa är väl att vara sig själv, se hur relationen utvecklar sig och ta ansvar över sin egen del i den utan att hela tiden analysera och försöka förutsäga utfallet av det ena eller andra agerandet. Att som du vara rädd för både för mycket och för litet verkar ju syfta till att göra livet ganska omöjligt för dig. Var som du är och anpassa dig sedan - på ett sätt som du känner dig bekväm med - till reaktionerna det får.

Med det menar jag att du ska låta bli att skriva godmorgon-sms till honom om du inte känner för att göra det. Frågar han sedan varför du inte gör det längre så är det väl bara att säga som det är? Det kändes som om det blev en rutin och en belastning snarare än något som var roligt, och att du vill vända den trenden och höras av med honom när det känns som om du har något att berätta, fråga, dela med dig av, prata om eller vad nu skälet kan tänkas vara.

Frågar han inte så är det ju inget mer med den saken.

Alltså jag tycker mest att det är en gullig grej att få ett sms från någon jag gillar när den personen vaknar. Typ som "jag tänkte på dig när jag vaknade".

Jag tror problemet är precis det du skriver, lyhördhet. Jag får till mig att han behöver mer egentid, jag försöker anpassa mig efter det. Men jag missar samtidigt att lyssna på mig själv. Lika väl som att han uttrycker vad han behöver så måste jag ju vara ärlig tillbaka och berätta vad jag behöver.

Jag vill gärna höra hur hans dag har varit och berätta om min dag. Så jag tycker om att han ringer efter jobbet om vi inte ska ses den dagen.

Får väl se om han frågar varför han inte fick ett god morgon idag.

Anonym (Förvirrad) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 15:01

#5

Kan avsluta tråden med att han ringde i början på veckan och meddelade att han inte känner att han kan engagera sig som han hade velat och därför inte vill träffas mer.

Det är absolut inget fel på mig, jag är fantastiskt, han tycker jättemycket om mig och bla bla bla. Ja alla klyschor i boken.

Så han var helt enkelt inte så intresserad. Bara synd att han har sagt så mycket grejer under de här veckorna som nu känns som stora lögner.

Men men, Life goes on!

Vad gör jag?

INNEHÅLL