• Anonym (Ts)

    Allt jag gör blir fel!! Partner blir arg

    Jag kör över min partner om och om igen, det är inte meningen, jag bara gör det! Idag blev han så arg att han slog hål i min vägg i lägenheten. Och han ropar så mycket, jag hatar det. Från min sida känns det som ?varför kan vi inte diskutera som folk?. Och från hans sida är det att jag tjatar och tjatar och inte accepterar hans åsikt...

    Det är väl sant, eller vad tycker ni om detta t.ex.?

    Jag och min familj med partners ska åka på bio nästa vecka är det tänkt, jag säger till honom att jag tycker att jag inte får något riktigt svar från honom. Varken ja eller nej. Så han säger att han vet inte. Jag säger men vi behöver köpa biljetterna i förväg. Då säger han irriterat att då ska jag inte ha någon biljett, jag kommer ifall jag känner för det sen.

    Så jag frågar om han aldrig kan planera något? Då tycker han, nej, inte med dig och din familj typ? Så jag tjatade väl lite om det då att jag hade velat han kom osv...

    men han tycker bara att gå du om du vill. Så kommer han om det finns plats senare liksom.

    Ett annat exempel var att jag ifrågasatte hans sätt att göra en grej, jag tyckte han borde kanske göra på ett annat sätt. Och det blir han också arg över, att jag inte slutar då han sagt sin åsikt utan fortsätter prata om samtalet, som han egentligen inte ville prata om...

    Så ja, kanske jag kör över honom men det är inte meningen i stunden, jag vara diskuterar! Sedan blir han arg och tillsist får han utbrott och som nu, slår sönder väggen och står och ropar. Sedan lämnar han mig och säger att han inte vill vara med mig och att jag inte behöver säga förlåt för att jag ändå inte menar det, då förstår jag att jag inte accepterade hans åsikt i tid... men han förstår inte att det verkligen JU INTE ÄR MENINGEN?! Det bara blir så :( Jag gör detta utan att tänka på det då.

    Jag hade tänkt föra en normal diskussion, jag var inte arg eller så. Jag ville prata lite, men jag misslyckas alltid tydligen :( och jag hatar då han börjar ropa.. VAD ska jag göra?! Han får riktiga utbrott ibland.

  • Svar på tråden Allt jag gör blir fel!! Partner blir arg
  • Anonym (suck.)

    Ni är båda två alldeles för omogna för att ha ett förhållande, annat än möjligen på söskende nivå.

  • Anonym (suck.)

    Sykonnivå, skulle det stå.

  • Anonym (mmm)

    Men gud, sluta båda två!
    Ni ska inte vara ihop om ni inte kan bättre än så där. 

  • Anonym (Ts)
    Anonym (suck.) skrev 2017-12-12 21:49:21 följande:

    Ni är båda två alldeles för omogna för att ha ett förhållande, annat än möjligen på söskende nivå.


    Ja, jag förstår inte... varför vi inte kan diskutera. Allt blir bara fel, båda har väl för starka åsikter ?
  • Anonym (suck.)

    Ni får väl växa upp lite, o h lära er hur man lyssnar på en annan Människa? Ni är nog väldigt unga Tonåringar?

  • Anonym (Ts)
    Anonym (suck.) skrev 2017-12-12 21:59:27 följande:

    Ni får väl växa upp lite, o h lära er hur man lyssnar på en annan Människa? Ni är nog väldigt unga Tonåringar?


    Lyssna håller jag med om, men unga vet jag inte. 23 resp 24 år. Och vi har försökt så mycket men en dag/någon dag så är vi där igen ..
  • Anonym (Anonym)

    Låter som mitt ex. Om jag inte svarade det svaret som min partner ville ha så fortsattes det bara att tjata och tjata tills jag gav ?rätt? svar.

    Vill du behålla din partner bör du sluta med det nu på en gång. Be om ursäkt och lämna han sen ifred, han kommer komma till dig (förhoppningsvis) och be om ursäkt för sitt beteende också. Men framför allt, sluta tjata!!

  • Anonym (Julia)

    Jag tycker att det låter som om ni är väldigt olika, tror det kan handla lite om manliga pch kvinnliga egenskaper eller sätt att hantera disussioner på. Ni skulle kandske behöva lära känna varandra bättre, vara öppna för hur den andre fungerar och försöka lära genom det. Kanske göra annorlunds nästa gång, vara lyhörd utan att för den skull vika sin åsikt. Detta gäller från bådas håll isf.

  • Lena

    Det låter som ni skulle ha det bättre utan varandra då ni inte kan prata om saker utan irritation. Ni låter inte särskilt mogna heller.

    Ni är för olika och omogna för att kunna leva ihop med så starka åsikter. Det är inte åsikterna som är felet utan kombinationen

  • Hjyij

    Jag kan förstå att det är frustrerade om du inte kan få ett ja eller nej på en fråga som kräver planering.

    Det man skulle kunna göra är att omformulera sig lite och välja vilka stunder då du tycker det är viktigt att han är med.

    Som exempel bion så kan man börja berätta vad planen är och att du verkligen skulle uppskatta om han följde med. Säg att du behöver svar senast ex torsdag för att biljetter måste köpas innan.

    Är det inte så viktigt att han följer med kan du säga att det vore roligt om han följde med men att du förstår om han inte kan/vill.

    Undvik att ta upp frågan om han har bestämt sig mer än en till två gånger. Första gången när du frågar om han vill följa med och andra gången då du har satt deadlinen för ett svar. Kan han inte ge dig ett svar då säg att du tolkar det då som ett nej. Är det något som var viktigt för dig att han följde med på säg att det är tråkigt att han inte följer med och att du hade sett fram emot detta men inte på ett allt för skuldsättande sätt och inte för ofta utan endast då det verkligen är viktigt att han följer med.

    Man måste inte hela tiden följa med på sådana saker bara för att man är ett par.

  • sextiotalist

    Två unga personer (ja, man är ung när man är 23 och 24 år) med ett förhållande som saknar två viktiga ingredienser
    Respekt för varandra och förmåga att lyssna på varandra.
    Sedan skriver du att du vill diskutera. När någon skriver sådant, så brukar jag dra öronen åt mig, för då brukar det inte alltför sällan innebära "älta".
    Sluta diskutera, börja samtala istället, då når man ofta längre.
    Att diskutera innebär ofta att man vill ha rätt, att samtala innebär att man lyssnar på varandra

  • Anonym (Bakom nävar)

    Enligt mina erfarenheter blir man inte så förbannad att man slår hålet i väggen utan anledning, du menar att du bara råkar uttrycka dig fel och vara lite tjatig och att du menar väl, men då fortsätter du fokusera på att försvara dig själv, och generaliserar vad det kanske egentligen är om man frågar honom.

    Bakom knytna nävar gömmer sig en sårad pojke som inte blivit varken sedd eller hörd.

    Istället för att diskutera, säg till honom att du vill höra hur han känner om ditt beteende och att du är ledsen att du sett förbi hans behov.

    Jag kan tänka mig att han är fruktansvärt less på att allting i ditt huvud kretsar kring dig. Att han önskade du kunde offra dig / anpassa dig efter honom någon gång inte bara "jaja jag går på bion du kan köpa biljett sen och komma sen" det hade förklarat ilskan för oftast handlar ett utbrott om flera saker som visar på samma sak, att du inte har empati för honom t.ex, och efter ha sett exempel på det gång på gång så tillslut spricker det för honom.

    Det hjälper inte att säga "jag menade inte nåt illa" för då måste han se handlingar som visar att det är sant först och ser han inte det skiter han i dina ord då blir de bara något du säger för att slippa undan.

    Du måste nog visa att du kan offra dig och göra något som är mer för honom och mindre för dig.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (Bakom nävar) skrev 2017-12-13 10:34:39 följande:

    Enligt mina erfarenheter blir man inte så förbannad att man slår hålet i väggen utan anledning, du menar att du bara råkar uttrycka dig fel och vara lite tjatig och att du menar väl, men då fortsätter du fokusera på att försvara dig själv, och generaliserar vad det kanske egentligen är om man frågar honom.

    Bakom knytna nävar gömmer sig en sårad pojke som inte blivit varken sedd eller hörd.

    Istället för att diskutera, säg till honom att du vill höra hur han känner om ditt beteende och att du är ledsen att du sett förbi hans behov.

    Jag kan tänka mig att han är fruktansvärt less på att allting i ditt huvud kretsar kring dig. Att han önskade du kunde offra dig / anpassa dig efter honom någon gång inte bara "jaja jag går på bion du kan köpa biljett sen och komma sen" det hade förklarat ilskan för oftast handlar ett utbrott om flera saker som visar på samma sak, att du inte har empati för honom t.ex, och efter ha sett exempel på det gång på gång så tillslut spricker det för honom.

    Det hjälper inte att säga "jag menade inte nåt illa" för då måste han se handlingar som visar att det är sant först och ser han inte det skiter han i dina ord då blir de bara något du säger för att slippa undan.

    Du måste nog visa att du kan offra dig och göra något som är mer för honom och mindre för dig.


    Japp, allt det du sa var sant. Han är sårad, han blir ledsen, det tär på honom. Men nu kanske det är för sent då han inte verkar orka längre med mig... jag förstod inte att jag sårade honom så pass mycket som jag gjorde. Han tom började prata om att jag måste hata honom, då jag hållit på som jag gjort.

    Och han har många gånger pratat om att det är bara du du du. Men tydligen har jag ändå inte förstått det. Igår fick jag höra allt vad jag är, egosistisk, skit osv. Och det är väl så det är... Jag har tydligen inte kunnat göra något åt det. Jag har bestämt mycket men han har inte haft mycket åsikter heller, det är som att jag blivit tillåten att bestämma på något sätt..
  • Shameless
    Anonym (Ts) skrev 2017-12-12 21:44:27 följande:

    Jag kör över min partner om och om igen, det är inte meningen, jag bara gör det! Idag blev han så arg att han slog hål i min vägg i lägenheten. Och han ropar så mycket, jag hatar det. Från min sida känns det som ?varför kan vi inte diskutera som folk?. Och från hans sida är det att jag tjatar och tjatar och inte accepterar hans åsikt...

    Det är väl sant, eller vad tycker ni om detta t.ex.?

    Jag och min familj med partners ska åka på bio nästa vecka är det tänkt, jag säger till honom att jag tycker att jag inte får något riktigt svar från honom. Varken ja eller nej. Så han säger att han vet inte. Jag säger men vi behöver köpa biljetterna i förväg. Då säger han irriterat att då ska jag inte ha någon biljett, jag kommer ifall jag känner för det sen.

    Så jag frågar om han aldrig kan planera något? Då tycker han, nej, inte med dig och din familj typ? Så jag tjatade väl lite om det då att jag hade velat han kom osv...

    men han tycker bara att gå du om du vill. Så kommer han om det finns plats senare liksom.

    Ett annat exempel var att jag ifrågasatte hans sätt att göra en grej, jag tyckte han borde kanske göra på ett annat sätt. Och det blir han också arg över, att jag inte slutar då han sagt sin åsikt utan fortsätter prata om samtalet, som han egentligen inte ville prata om...

    Så ja, kanske jag kör över honom men det är inte meningen i stunden, jag vara diskuterar! Sedan blir han arg och tillsist får han utbrott och som nu, slår sönder väggen och står och ropar. Sedan lämnar han mig och säger att han inte vill vara med mig och att jag inte behöver säga förlåt för att jag ändå inte menar det, då förstår jag att jag inte accepterade hans åsikt i tid... men han förstår inte att det verkligen JU INTE ÄR MENINGEN?! Det bara blir så :( Jag gör detta utan att tänka på det då.

    Jag hade tänkt föra en normal diskussion, jag var inte arg eller så. Jag ville prata lite, men jag misslyckas alltid tydligen :( och jag hatar då han börjar ropa.. VAD ska jag göra?! Han får riktiga utbrott ibland.


    Jag förstår verkligen att du blir frustrerad när det är så svårt att planera saker med honom. Hade jag varit i dina skor så hade jag blivit lite stött för han verkar ju helt ointresserad att hitta på saker tillsammans.

    Jag kan förstå att han blir arg/irriterad i exemplet du nämner, att du menar att ditt sätt är bäst och fortsätter att tjata när han inte vill fortsätta samtalet. För det är just precis vad det är, tjat! Även om du insisterar på att kalla det för diskussion. Lär dig att respektera hans gränser! Med det sagt så tycker jag att hans reaktion är helt år helvete fel. Det är okej att bli irriterad och arg, men att bli helt skogstokig och slå sönder saker visar ju på att han behöver gå på terapi för att lära sig att handskas med sitt humör.
  • Anonym (Ts)
    Shameless skrev 2017-12-13 11:57:41 följande:

    Jag förstår verkligen att du blir frustrerad när det är så svårt att planera saker med honom. Hade jag varit i dina skor så hade jag blivit lite stött för han verkar ju helt ointresserad att hitta på saker tillsammans.

    Jag kan förstå att han blir arg/irriterad i exemplet du nämner, att du menar att ditt sätt är bäst och fortsätter att tjata när han inte vill fortsätta samtalet. För det är just precis vad det är, tjat! Även om du insisterar på att kalla det för diskussion. Lär dig att respektera hans gränser! Med det sagt så tycker jag att hans reaktion är helt år helvete fel. Det är okej att bli irriterad och arg, men att bli helt skogstokig och slå sönder saker visar ju på att han behöver gå på terapi för att lära sig att handskas med sitt humör.


    Ja, jag blir lite stött också. Han verkar inte gilla att hitta på saker då det är min familj och han hatar att sitta hos mina föräldrar en hel kväll. Kan förstå såklart, jag har väl inte så mycket att göra hos hans föräldrar heller men ändå...

    Jag förstår också att han blir arg ifall hans åsikt inte godkänns, jag fortsätter tjata osv. Klart jag förstår, men jag verkar inte inse i tid utan fortsätter...

    Och hans beteende då han är arg, han slår sönder vadsomhelst och det håller även han med om att det är vad han har för ?fel?. Hans brist alltså

    Meeen nu verkar han vilja göra slut så jag får väl aldrig se honom mer nu då :(
Svar på tråden Allt jag gör blir fel!! Partner blir arg