När alla ens vänner har barn

Tar vännerna initiativ till att träffa dig?

Är det du som är krystad eller någon av dom, känner du?

Har du själv tagit initiativ till att göra något på tu man hand med dina väninnor? Min erfarenhet är att många småbarnsföräldrar behöver komma bort och få vara sig själva lite då och då. Hur kommer det sig att ni bara hamnar i lägen där mannen och barnen är med? Om du testar att säga "Vore det inte kul att träffas bara du och jag och gå på konsert/ta en fika/åka till mina föräldrars stuga och fiska" och dessutom föreslår några datum så blir det kanske av. En tråkig sak som händer när man stadgar sig, är ju att det blir svårare och svårare att vara spontan, och då kan det vara bra att planera in saker en bit framåt i tiden. Du har säkert flera väninnor som är aptrötta på bajsblöjor, vaknätter och kräkstvätt, som skulle må bra av att komma ifrån lite.

Nu vet jag inte hur gamla barnen är osv, men menar du att om du föreslog en tjejkväll med vin och babbel (eller vad ni brukade göra när ni sågs) så kan de inte komma utan man och barn längre?

Jag träffar mina äldsta tjejkompisar typ en gång per år, alldeles för sällan, men när vi ses kör vi helkväll och bara vi utan våra bihang. En i gänget har inte barn, men det spelar ingen roll för det är inte dem vi fokar på ändå.

Hej!

Jag har själv varit barnlös (fick dock efter flera år till slut ett barn via IVF) så jag vet att det är asjobbigt när alla runtom blir gravida och man själv inte kan. Även om man såklart är glad för deras skull så GÅR det bara inte att inte vara avundsjuk, och man vill inte bli påmind hela tiden. Jag har även varit singel i åratal när mina vänner haft en relation (då hade jag dock barn på halvtid). På något sätt har jag umgåtts mer eller mindre med olika kompisar genom åren, vissa perioder har man träffat vissa mer och andra mindre, beroende på livssituation. Det betyder inte att man behöver bryta helt.

Nu är jag 45 och mina vänners barn är nästan vuxna, så nu träffas vi ofta utan barnen. Just när man är 33 så är det nog som värst, när folk har fullt fokus på småbarn (delvis för att de inte hinner göra något annat så de får inte så mycket annan input). Du kommer säkert att träffa någon du med (och eventuellt få barn på ett eller annat sätt) om du vill, men vilket fall kommer barnen till dina vänner när de blir äldre inte vilja hänga med jämt. Tonåringar har knappast lust att sitta och hänga med mammas väninnor hela tiden

Nu har jag barn på halvtid som sagt, och de veckor som hon inte är hos mig försöker jag gå all in med allt som jag inte kan göra de övriga veckorna. Åka på konferenser, shoppa, gå på bio, kurser, resa...

Skaffa nya vänner! Jag är frivilligt barnlös, och har med tiden skaffat nya barnlösa vänner. Få tjejer går att umgås med efter att dom fått barn, allt handlar om barnen och mannen. Och inte konstigt det, det tar ju tid! Träffa vänner gör man ju för att ha trevligt, då får man skaffa vänner som har tid med det :)

Jag tror också att du behöver skaffa fler vänner. Bor man i Sthlm finns det många barnlösa vuxna. Gå på danskurser, sjung i kör, lär dig spela nåt instrument, eller annat som du tycker är kul.

Tyvärr blir man sjukt upptagen med barn. Beror säkert på barnens personligheter.Som miina barn som är väldigt aktiva, leker, har aktiviteteter, läxor och däremellan röjer runt" och låter konstant. Vi har ingen avlastning heller. Jag har konstant dåligt samvete för arr jag försummar vänner och inte har ett socialt liv. Självklart träffar jag vänner ett antal gånger per år - men vad vi gör och hur ofta är milsvid skillnad.

Dra dig inte för att ringa och prata en stund till dina vänner med barn emellanåt. Det uppskattas.