Självömkan och självcentrering - vad kan det vara för diagnos?
Vi står handfallna och vet inte hur vi ska gå vidare med situationen. Är det någon som känner igen sig/vet vad detta beteende är/beror på?
En person i familjen har de senaste åren utvecklat en allt starkare självcentrering som numera visar sig i självömkan och ett nästintill maniskt missionerande för oss övriga i familjen om hur dåligt personen mår/har mått. Personen beter sig också mer och mer som att vi är elaka och oförstående. Så fort vi har kontakt får vi enbart höra saker som ?jag blev inlagd på psyket det här året men ingen brydde sig om hur jag mådde!?, ?ingen frågar någonsin hur JAG mår? och ?ni vet inte hur dåligt jag har mått!?. Att något är fel vet vi ju dock mycket väl vid det här laget, men personen tar inte till sig det utan fortsätter bara att ta upp detta i alla konversationer och som anledning till allt som händer/har hänt (även som ursäkt i situationer där personen har betett sig illa). Personen är förutom detta beteende klarttänkt och är nästan otäckt påläst för att kunna försvara sig (vet exakt vilket datum en viss händelse inträffade osv.) Personen är väldigt aktiv på Facebook dagligen; läser, gillar och kommenterar andras inlägg och matar själv ut mängder av inlägg med länkar till sidor om utbrändhet för oss familjemedlemmar varje dag (personen har ställt in så att dessa enbart visas för oss utvalda familjemedlemmar, inte personens övriga vänner/kontakter).
Personen skyller flera av sina misslyckanden på andra och ljuger om anledningen till att relationer har spruckit (säger att det var personen själv som gjorde slut/inte ville vara vänner längre när det i själva verket var tvärt om). Vi har haft regelbunden kontakt med personen det här året utan att vi fått info om att personen är/har varit inlagd på sjukhus. Personen har sambo som vi har en god relation till men inte heller denne har hört av sig till någon i familjen om att familjemedlemmen skulle ha blivit inlagd eller har mått extra dåligt. Även sambon blir körd och hunsad med när vi är och hälsar på och har en grundpersonlighet att följa med strömmen. Detta gör att familjemedlemmen redan från början kan säga och göra lite som den vill utan att sambon protesterar.
Familjemedlemmen har även skickat hot om pågående självmord till några i familjen, i samma stund som denne har haft en positiv och pådrivande kontakt om roliga aktiviteter med andra i familjen. Detta gör att vi i familjen inte tar hoten på allvar utan mer tolkar det som att familjemedlemmen försöker manipulera mottagarna av självmordshoten. Familjemedlemmen har sedan tidigare visat upp ett manipulativt beteende på annat sätt, men inte i närheten av den här nivån. Famljemedlemmen säger att grunden till att denne mår dåligt är att denne är utbränd, samtidigt som personen reser på utlandsresor och andra typer av aktiviteter. Personen säger att terapeut/psykolog har rekommenderat att hitta på roliga aktiviteter och att det ska vara positivt för utbrändheten. Jag har själv erfarenhet av utbrändhet och att resa utomlands då hade inte funnits på kartan, då var det mission impossible att ens lyckas gå och köpa mjölk i affären. Jag blev absolut inte rekommenderad att klämma in ännu mer aktiviteter då, utan vila och att rensa schemat. Ingen i familjen känner att det familjemedlemmen säger känns trovärdigt. Familjemedlemmen
Familjemedlemmen har i rakt uppstigande led personer med delvis samma symtom. Både mamman och mormorn visar symtom som självömkan och att alltid känna sig orättvist behandlade av omvärlden, dock inga tendenser till manipulativt beteende. Alla tre har tendenser till att dra sig undan och har svårt med relationer, allra mest mormorn.
Mamman har fått diagnosen manodepressivitet med störst tendenser till depression och dessutom psykoser. Hon har alltid visat symtom som att känna efter väldigt mycket när det gäller hälsan (stannar hemma från jobbet bara det känns som om hon eventuellt mår lite dåligt etc.) och vill som sagt att andra ska bry sig om och tycka synd om.
Mormorn har aldrig fått någon diagnos men även en amatör kan utläsa depression förutom starka symtom som självömkan och att alltid känna sig orättvist behandlad av omvärlden (pratar kontant om det eller klämmer in det på ett bittert sätt i normala konversationer). Dock inget manipulativt beteende.
Att något är fel när det gäller familjemedlemmen i fråga förstår vi ju men vi känner oss maktlösa i situationen då detta har pågått under ett par år nu utan att förbättras/förändras. Vi kan inte annat än att spekulera i diagnoser för att försöka förstå hur vi ska hantera det hela. Är det någon som känner igen sig och eventuellt kan hjälpa oss till nästa steg?