Selektiv Ätstörning

Det är väl inte så mycket att göra, mer än att det är bra att du känner till det? Jag har en son som jag har funderat mycket på kring detta. Han har en autismdiagnos, en "svag" om man kan säga så men han har alltid varit petig med maten. Han är snart vuxen och har en relativt smal meny han äter ifrån. Han säger att han vill försöka bredda men det är inte så lätt. 

Det är rätt vanligt med specifika matvanor när man har autism. Du kan fundera över om du tror att du har några sådana drag? Då kan det vara av intresse att göra en utredning för ev diagnos, för det är ju bra att veta om sig själv. Har du "bara" selektiv ätstörning vet jag inte om det är så nödvändigt att ha det på papper? Kanske någon annan som vet. 

Vad gäller graviditet kan du kolla det med BM innan du i så fall blir gravid. Du kan säkert ta kompletterande vitaminer osv. 

Själv var jag rätt kräsen som barn men det var ingen som kände till det här begreppet då. Jag vet inte om man kan säga att jag skulle kunna passa i kategorin. Däremot började jag äta många fler saker när jag kommit in i tonåren och fick en mer "vuxen" smak. Jag har ff vissa saker kvar som att jag absolut inte äter gröt (pga konsistensen) och jag är inte speciellt förtjust i grytor eller fruktkrämer (allt är liksom en gegga). Kanske har med selektiv ätstörning att göra, jag vet inte. 

Anledningen till att jag hade velat få en diagnos fastställd är för att det är så svårt att försöka förklara att jag inte klarar av att äta. Jag tycker det är oartigt att inte äta av det som serveras, men jag klarar inte av det. 

Jag har gjort en utredning för autism, men fick besked att man kan ha social fobi, annorlunda matvanor och andra drag som påminner om autism men ändå vara normal.
Jag har även gått på KBT på grund av ett självskadebeteende, där jag tog upp problemet med ätandet och fick besked att det inte är en ätstörning, så det är inget jag kan få hjälp med hos dem.

Jag har försökt ta vitaminer tidigare, men brustabletter får mig att klökas och tabletterna klarar jag inte av att svälja. Men det kanske finns någon form som går att få ner, jag behöver i så fall bara hitta den. 

Absolut, man behöver inte autism för det, som jag skrev, men då är det ju bra att du har kollat det redan . 

Det där med att inte kunna själva tabletterna hänger säkert ihop med selektiv ätstörning, själva känslan när man ska svälja liksom (det säger i af min son om saker han inte kan äta) 

Hur va det för dig när du va gravid? Va det lätt att få i dig den näring som behövdes?

Jag har varit i kontakt med BM som hänvisat mig till psykiatrin, och psykiatrin som undviker frågan om de känner till SÄ och hänvisar till vårdcentralen för remiss eller att man ringer in för egenremiss. Jag har fobi för att ringa, och vårdcentralen är helt inkompetent och har inga tider så nu vet jag inte vad mer jag kan göra....

Hela mitt liv har jag fått höra att jag måste lära mig äta som en normal person, och nu när jag väl är redo att ta tag i det så är det ingen som vill veta av en... *suck*... blir så frustrerad..