Extremt trött - vad är rimligt?
Jag har under större delen av graviditeten lidit av en trötthet som inte kan liknas vid något mindre än en influensa med hög feber. Jag är en väldigt aktiv person som jobbar och tränar betydligt mer än genomsnittet och har också under graviditeten tvingat mig själv att hålla igång.
Nu är jag i vecka 35 och är sedan ett par veckor tillbaka sjukskriven då lille bebis verkar vara på G att vilja komma ut. Sedan min sjukskrivning har jag "gett vika" för tröttheten eftersom läkarna poängterar att det är viktigt att jag vilar mig. Jag kan på fullt allvar sova nästan dygnet runt för att jag är så slutkörd. Min fråga är - hur mycket ska man ge vika för tröttheten? Nu är julen på väg och jag gör mitt bästa för att orka följa med och handla julklappar och fixa hemma. Sova kan jag ju inte göra i flera veckor och tanken har slagit mig att det nog är det min kropp har velat i många månader.
Jag är ju knappast ensam om att vara trött under min graviditet och jag inser att jag har varit alldeles för dålig på att lyssna på min kropp (därav är jag nu sjukskriven). Men HUR mycket ska man lyssna på kroppen egentligen? Lagom borde ju vara bäst men jag som är van att "bara köra på" har svårt att hitta en lagom nivå. Hur ska man tänka? Hur gör ni andra som är sjukligt trötta? Jag kan inte låta bli att undra ifall bebis hade haft mindre bråttom ut ifall jag hade hittat mitt lagom lite tidigare ;)
Gravid med andra (1.5 år), jobbar heltid och är dödstrött men det har faktiskt lättat lite sista 2 v (bara i v 17). Passa på att sova nu om ett par veckor är det inte lika enkelt 