Barn som bara skriker/gnäller då hon pratar

Vad säger din väninna när hennes barn beter sig illa?

En åttaåring som beter sig så? Ja, jävlar...Den ungen kommer inte att få det lätt i livet om hon är sådan när hon är såpass gammal.

Det enklaste är att fråga ärligt och omtänksamt hur de har det och att du ser att de har de jobbigt. Barnet kan vara annorlunda i hemmiljön när de inte har besök, men det kan också vara så att de kämpar dagligen med dessa utbrott och inte har ork, eller skäms i situationer när andra är med.

Underförstått lägger du skuld på din vän att hon/de uppfostrar flickan fel. Det känner troligen din vännina vilket kan göra henne osäker i föräldrarollen. Om flickan är väldigt obstinat och utåtagerande behöver hon stöd och vänskap. Försök finnas till hands och stötta utan att döma. Barn är ofta annorlunda mot sina föräldrar än andra då de är trygga där. Eftersom flickan är lugnare med dig kan du erbjuda att vara barnvakt emellanåt så de kan vila och göra annat.

Min pojkväns 8-åring är likadan. I alla fall hemma hos oss. Hemma hos sin mamma vågar hon inte bete sig så eftersom hon är rädd för sin mamma (har hon berättat för oss).

Men här är hon ofta väldigt uppkäftig, dryg och gapig, trots att vi ständigt säger till om hennes uppförande. Jag tror det handlar om att hon är otrygg, och när hon väl kommer till oss varannan helg så släpper hon på alla spärrar..

Sen tror jag även att det ligger i hennes personlighet att inte kunna ta ett nej utan en (för henne) godkänd anledning. Säger man nej till något frågar hon bara "Varför?!" oavsett hur man motiverar sitt nej. Om man upprepar sitt svar ("Nej, du får inte --- därför att ---, det har jag redan förklarat") skriker hon bara "MEN VARFÖR!!?". Det är otroligt påfrestande..

Jag märkte att våra barn började prata gnälligt och skrikigt i en period. Jag insåg att de gjorde det eftersom det var då de fick uppmärksamhet.

Vi hade själva skapat problemet genom att inte svara dem när se pratade vanligt utan ofta reagerade först när de skrek eller gnällde.

Botemedlet var att ge uppmärksamhet när de pratade vanligt och säga att vi hade svårt att höra när de gnällde och skrek i onödan.