Är det ok om man lämnar en 3 1/2åring ensam på en lekplats 15 meter ifrån sitt hus för att hämta en sak om det tar endast 2 min?? Men man ser inte barnet vid huset man ser barnet när man har gått från huset 5 meter? Det är ett lugnt område
Jag skulle inte tycka de är okej. En olycka händer så snabbt. Och man vet aldrig vem som finns i närheten
Räckte det inte med din förra tråd om samma sak..?
Nej, det tycker jag inte är ok. Av samma anledning som Rebecca1987 skriver.
Aldrig ok.
Nej, för liten tycker jag...
ALDRIG! Endast under uppsyn..
Nej - aldrig i livet!
Nej jag hade inte gjort det men däremot har vår 3 1/2 åring varit ute själv i vår stora trädgård som är inhängnad och vi ser honom från fönstren. Händer att han vill ut medan jag klär på lillsyrran eller när vi kommer hem att han vill stanna en stund ute och vi måste in för att byta blöja, fixa snabbt mellanmål eller liknande.
Inte ok.
Ta med barnet.
Inte ok. Mina treåringar får vara ute i vår inhägnade trädgård och jag har koll på dem genom fönstret, samt har ett fönster eller en dörr öppen så jag hör dem hela tiden. Saker händer fort som attan med barn i den åldern, och de hinner långt på bara nån minut. Barnet kanske börjar leta efter dig och går iväg? Eller så kommer det någon som lockar med sig barnet?
Vill bara tillägga att när jag var 7 år så stod jag p busshållsplats och väntade på min mamma. Det kom en främling i bil (glömmer aldrig den händelsen trots att det var 26 år sedan) så frågade han vad jag hette och om jag ville bli modell. Att jag skulle hoppa in i bilen. Mitt på dagen och en "vanlig" ung man i en Volvo. Tur att mamma hade lärt mig att inte uppge namn eller prata med främlingar. Det var läskigt, tänk om jag hade följt med och då var jag 7 år och inte 3. Däremot har jag lämnat barnvagn utanför en butik med stort fönster och jag hade koll på barnvagnen hela tiden (jag stod 3 meter ifrån) men fick flera kommentarer från folk hur jag vågar. Jag kände att jag hade koll över situationen.
Det här är något jag själv har funderat på, men mitt fall är lite annorlunda. Jag bor i en lägenhet i markplan med ytterdörren ut mot en mycket liten innergård. Min lägenhet är den enda som har utgång till gården och den enda gången någon av grannarna vistas på gården är när de ska hämta en cykel, vilket inte ens händer en gång i veckan. Jag har låtit min 3 1/2-åring vara på gården ensam för att leka, då jag själv har vistats i köket med fönstret öppet ut mot gården, MEN när han väl är där ute ensam så väljer han självmant att sitta precis utanför köksfönstret. Hade jag inte kunnat både se och höra honom precis hela tiden, så hade jag nog inte låtit honom vara ensam där ute. En lekplats är också mer öppen. Vem som helst kan gå förbi eller uppehålla sig på en lekplats och skulle något hända så märker du inte det.
Vill bara tillägga att när jag var 7 år så stod jag p busshållsplats och väntade på min mamma. Det kom en främling i bil (glömmer aldrig den händelsen trots att det var 26 år sedan) så frågade han vad jag hette och om jag ville bli modell. Att jag skulle hoppa in i bilen. Mitt på dagen och en "vanlig" ung man i en Volvo. Tur att mamma hade lärt mig att inte uppge namn eller prata med främlingar. Det var läskigt, tänk om jag hade följt med och då var jag 7 år och inte 3. Däremot har jag lämnat barnvagn utanför en butik med stort fönster och jag hade koll på barnvagnen hela tiden (jag stod 3 meter ifrån) men fick flera kommentarer från folk hur jag vågar. Jag kände att jag hade koll över situationen.
På 3 meter kan nån snabb Karl Luis få väldigt bra försprång.. På 3 meter kan den få barnvagnen att välta eller ivägkörd eller bara ta upp barnet och springa, hoppa in i nån bil och sen ajöss..