Pappan får inte träffa sin son

Steg ett. Pappa ringer familjerätten i kommunen som barnet bor om pratar med dem så får han lite koll på hur det fungerar och vad som gäller. Steg två är att få till sammarbetssamtal och försöka komma överens om ett umgängesavtal.

Om han på fem år inte lyckats ta sig till familjerätt eller domstol så ifrågasätter jag starkt hans engagemang, Detta hade kunnat ordnats i ett nafs.

Jag kan också tycka att det är märkligt att han det har fortgått i 5 år utan att han kontaktat vare sig familjerätt, tingsrätt, soc eller någon instans alls?

I Föräldrabalkens 6:e kapitel står det om vårdnad, boende och umgänge. Han kan börja där och se vad lagen säger. 

Hur som haver, som Nalliwer säger så är det familjerätten i kommunen han ska kontakta i första hand för att få i stånd ett samarbetssamtal och troligen umgängesschema. Nu vet inte jag vad som är skälet till att modern inte låter honom träffa barnet och jag tänker inte spekulera i om hon har giltiga skäl eller ej, men om hon inte har det så gör hon fel då föräldrar enligt lag ska tillgodose barnets behov av umgänge med båda föräldrarna (i den mån det är försvarbart). Att hon har ensam vårdnad om barnet fråntar inte barnet rätten till umgänge med sin andra förälder. Många tror att vårdnad och umgänge är samma sak men det är det inte.

Vårdnad är det juridiska ansvaret för barnet. I praktiken innebär det att bestämma saker som var barnet ska gå i skolan, skriva under dokument t ex pass, intyg mm. Det är också ansvaret över den dagliga omsorgen mm.
Vårdnaden reglerar dock inte umgänge. Du kan ha gemensam vårdnad och vara varannan helg - förälder liksom du kan ha ensam vårdnad och ha varannan vecka. 
Har man problem att få till stånd umgänget så kan man i familjerätten upprätta ett umgängesschema som är juridiskt bindande för båda parter. (Det är alltså lika illa att inte lämna ifrån sig barnet vid umgänge som att inte komma och hämta det.)
Alla barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och att förhindra umgänge utan god grund är umgängessabotage. 

Anledningen till att det blev så här är för att hon sa högt och tydligt att hon inte ville att han skulle vara nära barnet. För att undvika problem så har han hälsat på när det går för sig för henne. I början hade han inte mer än kanske en halvtimme på sig att ta sig hem från jobbet som var 40 minuter bort minst, för att få träffa sin son, annars blev det ingenting. Han fick aldrig vara själv med sin son, och nu för tiden svarar hon inte ens. När han äntligen fått tillbaka kontakten så har han försökt få till en tillräckligt god relation för att sedan gå till familjerätten för att få hjälp, för att försöka slippa en massa problem. Han har hoppats på att det inte sk bli mer problem än vad det redan är eftersom det skadar deras son som inte förstår varför pappan aldrig får träffa honom. Men nu eftersom hon nu helt plötsligt efter en lång period av fungerande umgänge osv, vägrar låta honom träffa honom igen så har han fått nog. 

Det kanske är svårt att tänka sig att han inte vill skapa mer problem för sin son än vad redan har skapats, och hellre hade velat lösa detta utan en massa problem. Jag säger bättre nu än mycket senare. Tanken har alltid varit att han skulle få träffa sin son, att sonen skulle få hälsa på honom där han bor och att sonen skulle få träffa oss, och det hade han velat göra utan att mamman skulle hata honom, eller försöka få sonen att inte vilja vara med honom. Jag tycker inte att det är en oresonlig grej, att ha en bra relation med den andre föräldern för att inte skada sonen som hamnar emellan. 

Jag kan också tycka att det är märkligt att han det har fortgått i 5 år utan att han kontaktat vare sig familjerätt, tingsrätt, soc eller någon instans alls?

I Föräldrabalkens 6:e kapitel står det om vårdnad, boende och umgänge. Han kan börja där och se vad lagen säger. 

Hur som haver, som Nalliwer säger så är det familjerätten i kommunen han ska kontakta i första hand för att få i stånd ett samarbetssamtal och troligen umgängesschema. Nu vet inte jag vad som är skälet till att modern inte låter honom träffa barnet och jag tänker inte spekulera i om hon har giltiga skäl eller ej, men om hon inte har det så gör hon fel då föräldrar enligt lag ska tillgodose barnets behov av umgänge med båda föräldrarna (i den mån det är försvarbart). Att hon har ensam vårdnad om barnet fråntar inte barnet rätten till umgänge med sin andra förälder. Många tror att vårdnad och umgänge är samma sak men det är det inte.

Vårdnad är det juridiska ansvaret för barnet. I praktiken innebär det att bestämma saker som var barnet ska gå i skolan, skriva under dokument t ex pass, intyg mm. Det är också ansvaret över den dagliga omsorgen mm.
Vårdnaden reglerar dock inte umgänge. Du kan ha gemensam vårdnad och vara varannan helg - förälder liksom du kan ha ensam vårdnad och ha varannan vecka. 
Har man problem att få till stånd umgänget så kan man i familjerätten upprätta ett umgängesschema som är juridiskt bindande för båda parter. (Det är alltså lika illa att inte lämna ifrån sig barnet vid umgänge som att inte komma och hämta det.)
Alla barn har rätt till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar och att förhindra umgänge utan god grund är umgängessabotage.