Får ej vara med och bestämma som styvmamma

Stå ut ett par år och flytta sen så ni kan ha gemensamma varannan vecka.

Bara att inse sitt misstag och bita ihop helt enkelt.

Dumt att ni bara varit ett par i ett år och redan flyttat ihop och skaffat bebis. Det hade kanske varit smartare att ta det lite lugnt och lära känna varandra innan ni slår på stort med ny familj och allt. 

Såklart tycker du illa om styvbarnet. Det är standard här på FL och du är i gott sällskap

Var ska styvbarnet vara när du vill leka kärnfamilj och utesluta styvbarnet på julen? Ska det gälla alla jular eller kommer barnet att få vara hos er någon jul? barnet får inte behandla dig som luft men du ska tycka illa om barnet? Barnet kanske inte är överlycklig över din närvaro heller? 

 

Att splittra ännu en familj, och att sen missa halva det gemensamma barnets uppväxt känns inte aktuellt. Men visst, om inget är bättre om två år kanske man får tänka till.

Är det ingen som har lyckats få styvfamiljen att fungera trots en dålig start?

Vi har varit ihop i tre år, men sambos i ett. Jag är medveten om att det inte är kul för mitt styvbarn heller, det är ju jag som är vuxen och har valt situationen.

Om inte även din man vill ha en fungerande familj kan ni inte få en fungerande familj...familjerådgivning ?

Alltså du är en vuxen människa och borde kunnat förutse att en bonusfamilj som inte fungerar utan gemensamma barn inte heller kommer göra det MED gemensamma barn. Självklart blir det konflikter och otrevligheter i familjen när en av familjemedlemmarna inte ses som en RIKTIG familjemedlem. Ditt styvbarn är lika mycket, eller mer, familj med din sambo och ert gemensam barn som du är. Varför skulle alla i familjen utom ett av barnen ha en massa egentid? Och varför ska du bestämma när det är okej att ett av barnen får vara hemma eller vara med och fira högtider? Tycker du tänker helt galet och verkligen inte borde skaffat ytterligare ett barn till den icke-fungerande familjen. Men den skadan är ju redan skedd och på alla sätt och vis ditt och sambons fel, och på inga vis bonusbarnets fel. För att ni ska få en fungerande familj behöver du tänka om och acceptera och behandla bonusbarnet som en lika självklar familjemedlem som resten av familjen. Bonusbarnet är ingen utböling som tränger sig på er kärnfamilj utan ett barn vars familj splittrats och som nu kastats in i nya familjeförhållanden där hen inte välkomnas. Sedan är det inte okej att vara otrevlig eller ignorera så som du skriver att barnet gjort men ärligt talat tycker jag att man får ha lite förståelse ett barns reaktioner och ageranden när det så tydligt är en oönskad inkräktare. Tycker du ska skärpa till dig. Du är vuxen och det är ditt och sambons ansvar att alla barn i familjen känner sig välkomna och har det bra. Du kan inte komma ifrån att detta barn tillhör din familj så länge du lever med barnets förälder. Förstår faktiskt inte hur du trodde att saker skulle bli, trodde du på allvar att du, din sambo och ert barn skulle vara en egen familj trots att bonusbarnet fanns i familjen innan du gjorde det? Blir så trött på vuxna människor som tror att de är viktigare än barn.

Ja, gjort är ju gjort. Lätt att vara efterklok. 

Mitt råd är helt enkelt att du får bita ihop. Du är trots allt vuxen och dessa barn är just barn. Din partners barn. 

Eftersom att du inte är mamma till dem utan 'endast' partner till din man, har du heller ingen bestämmanderätt kring dem och ja... det gör att bonusmammor/pappor hamnar lite i skyundan, även om du kan tycka till. Men beslut gällande dem gör pappan och inte du. Såsom vart de ska vara vid jul och att de ska få komma när de vill. Du får mer eller mindre bara bita ihop och rätta dig efter det. Såklart kan du påpeka lite hur det passar enligt dig, men jag vågar anta att du själv inte skulle neka dina egna barn att fira jul med dig heller. (T.ex. hade du knappast tvingat iväg dem till dina föräldrar eller annan närstående släkting för att din sambo, som också iofs är pappa till dem, inte vill ha dem över jul). Du hade hy tyckt att han då vore galen? Lite komiskt nog på familjeliv dock så ser inte styvmammor någonsin vinkeln utifrån en sådan vinkel, utan det är alltid MIG MIG MIG och MINA MINA MINA barn (ja, självklart) men har man det tänket fungerar det helt enkelt inte med en man som redan har barn. Man KAN inte få kärnfamilj med en man som redan har upplevt det och ju snabbare man inser att man inte får en kärnfamilj men en FAMILJ ändå med lite ansträngning - ju bättre. 

En bonuspappa i min närhet var grymt hatad av tonårsdöttrarna. De hatade honom för att han tagit deras mamma från deras pappa. Han lade ändå i en bestämd växel i att värna om relationen till dem och envisades med att göra tjänster för dem. Idag, är han som en pappa för dem. Det gick från hat till en typ av pappa-dotter respekt och det enligt mig är ett bevis att det är vuxnas ansvar att stå i. Till slut, så kommer det gå över. 

Men nu så som jag uppfattar det så är det DU som är problemet och inte barnen. Du vill ha en man för dig själv och erat barn. DU är vuxen och det är DU som normalt borde ha haft konsekvenstänk. Det är så sjukt med alla dessa vuxna som tänker som barn... De skriker om sina rättigheter men inser inte sina skyldigheter som en vuxen människa. 

Ja, familjerådgivning tycker jag är en bra ide men min sambo vill inte och då är det svårt att tvinga honom. Han tycker att jag ska ge det tid, ha tålamod och se det positiva. Han tycker även att saker och ting går bättre och bättre - det tycker inte jag..

Du får sluta sura för att ditt Bonusbarn har rätt till sin pappa lika mycket som ert gemensamma och han får sluta att sura om du hittar på saker när bonusbarnet är hos er.

Det låter som ni två beter er som snorungar som vill ha det på ert sätt annars kan det vara.

Tack till er som svarat i tråden, även om ni säger att det ligger på mig att fixa situationen. Jag är medveten om att mycket är upp till mig, det är jag som ansvarar för relation till styvbarnet m.m. När det gäller julplaneringen så var det inte grejen ATT barnet skulle fira jul med oss - det är väl självklart att han är både hos oss och sin mamma? Utan det gällde att julledigheten bokades upp mellan bioföräldrarna utan min vetskap, med byten här och där mitt i veckan och ändringar. Och det är jobbigt när det blir så hela tiden. Man tillfrågas ej.