När KBT inte funkar

Jag lider av en allmän nedstämdhet och har tidigare när jag gick i skolan varit utfryst och idag sitter detta fortfarande kvar (är 19 nu). Jag är alltid dämpad, som när man tagit sånnadär tabletter som gör en dåsig. Är inåtvänd och isolerad, har inga vänner och känner att jag inte vill prata med endast min familj utan någon utomstående, om mitt mående, det som varit och framtiden. Jag har varit hos skolkuratorn när jag gick i skolan, och senare hos en psykolog. Problemet är att båda var helt inne på KBT-metoden. De ställde frågor, sedan snappade de upp någon småsak jag sa som skulle kunna vara ett konkret problem, och valde att fokusera på bara det. Jag fick läxor osv för att lösa just det problemet. De var inte så intresserade av att höra om mitt förflutna, vilket jag tycker är konstigt för hur ska de då kunna bedöma mig? Efter dessa kontakter kände jag att jag inte fått ut någonting alls. 

Mina problem är mer abstrakta, och jag skulle bara vilja få diskutera dem med någon utomstående. Är alla psykologer såhär eller finns det andra metoder, som är mer personliga och inte att lösa ett tydligt problem? Kyrkan? Vad ska man fråga efter? För KBT passar verkligen inte alla. Jag behöver bara få prata med någon för jag bara sitter här hemma och känner mig helt isolerad från omvärlden. Desto längre det här fortsätter desto värre lär det bli.