28 år, ensam stressad singel?

Haha, jag har varit i din sits också. Det kan bli ett ganska brokigt gäng ute på krogen.

Det viktiga är ju att DU trivs där du är! Om du känner att singellivet är rätt för dig nu så hade du bara mått dåligt i en parrelation.

Det är svårt att skaffa nya vänner som vuxen, men å andra sidan är det mer sannolikt att man träffar folk som delar intressen och värderingar i större utsträckning! Man får öva på att ta initiativ när man träffar någon som verkar skoj. Det går! :)

Så sant så. Men känner mig ändå misslyckad, kanske för det är norm att alla lever svensson. Jag önskar att jag VILLE leva så ibland bara för att jag känner mig ensam såhär när nästan alla ens kompisar har hela svenssonpaketet. Blir samtidigt lite äcklad av tanken att flytta till hus och leva svensson. Är så långt ifrån DET.

Hur gammal var du när du skaffade kille? (Låter som du har det och barn)

Väldigt sant. Men så misslyckat det känns när alla man känner är hemma med familjen/deras partner och själv får man ständigt hitta nya vänner för att ha någon att göra något kul med.

Det är dessutom rätt svårt att hitta nya kompisar i denna ålder..

Vissa lördagar har slutar med att jag följt med mina föräldrar och deras kompisar ut.. Haha

Är i samma situation som dig, fast ändå inte... Är lika gammal men har redan levt familjelivet. Vi gick isär och nu lever jag varannan vecka livet.. 

Är ju barnfri och singel halva tiden (singel jämt såklart haha) och känner precis som du då. Jag tycker det är ganska skönt om jag ska vara ärlig! Men, de flesta andra har sina familjer och vill bara göra saker med dem, de är inte sugna alls på att hitta på roliga saker. Så dem umgås jag bara med när jag har mitt barn i princip. 

Jag är verkligen inte redo för ett förhållande ännu, men känner också den pressen! Man vet att det kan ta tid att hitta någon och om man vill få barn så har man inte hela livet på sig... 

Kan säga en sak att när du väl träffar någon dock så kommer ofta de känslorna att man vill leva det där svensson-livet. Så blev det för mig iaf. 

Men vart i landet bor du TS?? Hade inte varit fel att lära känna nya vänner :) 

Jag håller helt med dig i det du skriver men mitt problem är att jag så gärna vill hitta någon. Jag känner mig jättestressad för att alla mina vänner har familj eller sitter i de tankarna medan jag är enda singeln fastän jag inte vill. Jag ser mig inte som ett offer och har förståelse för att jag inte hittat rätt ännu men jag identifierar mig själv med min förhållandestatus då jag anser att man är framgångsrik när man har hittat rätt och skaffar familj. Jag känner mig misslyckad varje kväll jag går och lägger mig ensam (dvs alltid) och jag känner att jag börjat utveckla beroende av datingappar och att ständigt leta efter nya kontakter. När jag är bland folk är min hjärna konstant inställd på jakt samtidigt som jag dömmer alla på 2 sekunder. Jag vet att detta påverkar mina chanser att träffa någon och vet att jag måste börja med att trivas med mig själv, men hur kommer jag dit? Jag ber inte om råd som sluta leta/ha tålamod/etc utan konkreta råd på hur jag ska tänka och jobba med mig själv. Tack på förhand!