• cyberbabe

    Säga till sin 9-månaders?

    Hej på er!

    Jag har en son på snart 9 månader som nu kryper runt och även tar sig runt gående med stöd/håller i sig i till exempel soffa eller bord. Armarna är lång och han ska ha ner allt, till varje pris. Senaste månaden har han även visat tecken på stark vilja och får han inte som han vill skriker han rätt ut och blir sp Arg att hela hans lilla kropp skakar!

    Jag börjar känna att gör vi inget åt detta beteende kommer vi få det tufft i framtiden..

    Men VAD gör man?? Han förstår ju inte riktigt när vi säger ifrån. Om han exempelvis sträcker sig efter ett glas som står på borde och vi säger ?nej? så bryr han sig inte. Om vi säger ?NEJ? med högre röst och puttar bort hans hand så skrattar han bara åt oss och verkar tro att vi busar. Suck.

    Hur ska vi få honom att förstå att det verkligen är nej som gäller?

  • Svar på tråden Säga till sin 9-månaders?
  • Anonym (Stina)

    Man fortsätter säga nej, tillslut förstår dom. Sen rensar man allt i barnhöjd som man är rädd om

  • Anonym (Jepp)
    Anonym (Stina) skrev 2018-01-04 11:21:11 följande:

    Man fortsätter säga nej, tillslut förstår dom. Sen rensar man allt i barnhöjd som man är rädd om


    Exakt!

    Det tar ibland typ ett halvår innan dom fattar, och så är det!
  • Anonym (äää)

    Givetvis förstår inte en så liten om ma säger till, man plocka undan och avleder med något de faktiskt får hålla på med. Inte ge barnet dålig samvete genom att bli arg. Små barn förstår inte ordet "inte" heller, så man kan inte säga "gör inte så". 
    Det är jättebra att han visar egen vilja. Ofta tänker vi att barn som är tysta och fogliga är så "väluppfostrade" men det är snarare att de är jagsvaga och inte fått utveckla sin personliga inre integritet. 

    Du kan läsa mer om hur barn "speglar" de vuxna runtom på olika sätt. Ca 50% speglar och gör lika som föräldrarna medan ca 50% "speglar bakvänt" och reagerar tvärtemot. Då kan vi tro att de är "bråkiga barn" men det är snarare så att de är mer jagstarka vilka gynnar deras personliga utveckling.  

  • Carambolan

    Lyft bort och avled med något annat roligt som han får leka med.

  • Celaena

    Ett barn i den ålder har absolut ingen impulskontroll, den BÖRJAR utvecklas först långt senare och är inte färdigutvecklad förrän i vuxen ålder.
    Han vet ingenting om världen så han upptäcker den. Ert jobb är att visa den.
    Hans beteende är inte på något sätt ett tecken på att han kommer bli en olydig skitunge som ska ha sin vilja igenom utan han blir frustrerad för att han inte förstår.

    Mitt förslag är att först och främst ta bort allt ni är rädda om och placera på barnsäker höjd eller inlåst.
    Och sen när han är och gör något olämpligt så VISA hur man gör istället för att säga nej och putta bort handen.
    Med så där små barn får man vara med och styra rent fysiskt. Om han t ex greppar bordsduken så ta hans hand och lirka försiktigt loss duken och säg "Duken ska ligga på bordet! Titta vad fint!" så kan du stryka med din hand på duken och säga "Ååh vad fin den är!" med glad röst, sen tar du hans hand och stryker över duken och uppmuntrar med glada tillrop.

    River han ner skorna från skohyllan så gör samma sak. "Skorna ska stå på hyllan!" och ta hans hand och sätt en sko i den som ni placerar på hyllan och gör stor sak av hur fint han städar!

    Och ja, det här tar självklart mycket tid och energi, men sånt är livet med småbarn!

    Och nej har självklart sin funktion det också. Men man vinner på att begränsa det till situationer då det verkligen behövs, annars blir det ett tomt ord.

  • Anonym (Emelie)

    Har också en 9-månaders pojke som gör likadant. Vi säger nej med bestämd röst o tar bort honom. Kan dock inte räkna med att han förstår såhär tidigt men ändå viktigt att börja markera genom ett tydligt nej. Tillslut kopplar dom ju vad det betyder :)

Svar på tråden Säga till sin 9-månaders?