• hundra

    hur KLARAR ni av distansförhållanden egentligen

    Jag tänkte börja plugga på universitet till hösten. Det jag vill läsa finns på distans (obligatoriska träffar 2-3 ggr om året. Blir väl 70-120 mil beroende på vart jag ska), men det finns ju ett par fler skolor som erbjuder campus. Då blir närmsta kanske 25 mil bort. men som längst är nog Umeå, och jag bor i mellersta Sverige..

    Alltid velat prova på ett riktigt studentliv, men jag har ångest.... Kräks
    Tänk om min sambo vill göra slut med mig? Tänk om han ledsnar? Tänk om han hittar en ny? 

    När jag pratar med honom får jag inga direkta svar (killar ni vet.. haha) om han kan tänka sig klara av att ha minst 20-50 mil mellan oss i 3 års tid. Jag vet att jag är villig. Men jag vill samtidigt inte känna att studietiden går åt att vara ledsen och att sakna honom...

    Ni som haft distans. Hur klarade ni er? Hur länge var ni borta?
    (vi har varit tillsammans i ca 3 år)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-05 11:43
    Frågan är om jag ska välja distans och vara hemma, eller plugga på campus..

  • Svar på tråden hur KLARAR ni av distansförhållanden egentligen
  • CitronTulo

    Hur gammal är du? Jag tänker nog för egen del att om jag har kommit så långt att jag har en sambo så skulle jag väl försöka lösa det på enklaste viset för att kunna fortsätta att vara sambo. Men om du är väldigt ung så kan jag ha större förståelse för att du vill prova på "studentlivet".
    Känns lite skumt att DU är orolig för att din kille skulle träffa någon annan medan du är borta eftersom det är DU som vill "flytta". Om jag varit din sambo så hade jag nog funderat på vad DU ville (och vad du menar med att leva "studentliv" vilket brukar innebära mycket festande och hångel m.m.).

  • hundra
    CitronTulo skrev 2018-01-05 11:48:36 följande:

    Hur gammal är du? Jag tänker nog för egen del att om jag har kommit så långt att jag har en sambo så skulle jag väl försöka lösa det på enklaste viset för att kunna fortsätta att vara sambo. Men om du är väldigt ung så kan jag ha större förståelse för att du vill prova på "studentlivet".
    Känns lite skumt att DU är orolig för att din kille skulle träffa någon annan medan du är borta eftersom det är DU som vill "flytta". Om jag varit din sambo så hade jag nog funderat på vad DU ville (och vad du menar med att leva "studentliv" vilket brukar innebära mycket festande och hångel m.m.).


    jag är 21. Så ja, väldigt ung.

    Med studentlivet menar jag träffa nya vänner (förlorat ca 95% av mina pga av flytt), att få sitta tillsammans och plugga över en fika eller i bibblan. Att få vänner för livet, dela samma intressen. Kanske bo ihop. Fester och så börjar jag dra mig ur pga av personliga händelser....

    Skulle jag bo hemma och plugga känner jag mest att då sitter jag själv, i samma trista stad och lär inte träffa nya vänner. Men det som ändå överväger är att fortsätta extrajobba och ha samma "bekvämligheter" om du förstår.
  • Fjäril kär

    Risken är väl större att det är du själv som tycker ditt nya liv är roligare och känner mindre och mindre för att åka hem.

    Det är ju helger och lediga dagar som studentlivet är som mest i topp och då alla verkligen har tid att fika o gå på stan.

  • Anonym (ööö)

    jag hade kört distans, men det beror ju på hur man är. Är du mycket social och längtar ut lite är det roligare att vara där live så att säga. 

  • Anonym (Kvinna, 26)
    hundra skrev 2018-01-05 11:42:29 följande:

    Jag tänkte börja plugga på universitet till hösten. Det jag vill läsa finns på distans (obligatoriska träffar 2-3 ggr om året. Blir väl 70-120 mil beroende på vart jag ska), men det finns ju ett par fler skolor som erbjuder campus. Då blir närmsta kanske 25 mil bort. men som längst är nog Umeå, och jag bor i mellersta Sverige..

    Alltid velat prova på ett riktigt studentliv, men jag har ångest.... Kräks
    Tänk om min sambo vill göra slut med mig? Tänk om han ledsnar? Tänk om han hittar en ny? 

    När jag pratar med honom får jag inga direkta svar (killar ni vet.. haha) om han kan tänka sig klara av att ha minst 20-50 mil mellan oss i 3 års tid. Jag vet att jag är villig. Men jag vill samtidigt inte känna att studietiden går åt att vara ledsen och att sakna honom...

    Ni som haft distans. Hur klarade ni er? Hur länge var ni borta?
    (vi har varit tillsammans i ca 3 år)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-05 11:43
    Frågan är om jag ska välja distans och vara hemma, eller plugga på campus..


    Jag kände precis som du!!! och vet du vad - jag tog tag i livet och ska flytta till Uppsala om 1 vecka för att påbörja ett 3 årigt program. Jag och min sambo (som bor i Södra Sverige) har varit tillsammans i snart 5 år. Men, man MÅSTE våga gå sin egen väg också annars blir man bitter. Min största skräck är att att vi gör slut när jag är 30 och jag fullständigt sket i mina egna drömmar (drömmen om studenliv + en bra utbilding i detta fall). Jag kom inte in i en närmre stad och såhär fick det bli (kommer vara 70 mil mellan oss). Min sambo är med på noterna men visst är det tufft ibland för vår relation. Men jag ser det också som något positivt att om vi klarar detta så är det meningen Glad Jag står inte ut med att vara bitter (har varit det i ett par år för att jag har så mycket drömmar och kännt mig låst). 

    Livet ska levas! och du är UNG, herregud. Jag lovar att du kommer ångra dig så himla mycket om du inte gör det ditt hjärta vill. Obestämd
  • Anonym (Kvinna, 26)

    Sen är min kille 29 och lite mer livserfaren och stark i sig själv. MEN det har inte varit lätt ändå. Så om din kille är runt 21 tror jag inte han kommer klara av det psykiskt att du ska vara borta... Jag skulle lämna tyvärr (om jag får vara rationell). Jag har haft många killar under åren... och när jag var 18 träffade jag definitivt inte den rätte! Tyst

Svar på tråden hur KLARAR ni av distansförhållanden egentligen