Ni som är erfarna - När ska man lämna en relation?

Det känner du själv,  det beror på hur din kille är i och för sig, jag vill ha mer fakta..

När man känner att man har det bättre utan sin partner, när man har försökt att prata om det och jobba på det. Då är det dags att gå vidare.

När din partner inte arbetar i team och inte visar omsorg om dig. Hamnar man ihop med en narcissist eller psykopat är det bara att fly men annars tycker jag man ska försöka om den andre försöker.

Om man däremot är 27, innan familjebildning då bör man ha lite högre krav och kräva att man passar ihop, har samma livsmål och har intellektuellt utbyte av varandra.

Vi har det bra, periodvis mycket bra, det ända som fattas är vell attraktion..

Kvinnor, dessa kvinnor.

Ännu en "jag har en snäll man men finner honom inte attraktiv"-tråd.

Du får välja hur du vill leva ditt liv. Om du är hyffsat snygg skulle jag göra slut. 27 är för ungt att inte ha någon attraktion.

Om det fattas attraktion varför är du överhuvudtaget tillsammans med honom? Du är inte gammal, förhoppningsvis inte han heller. Förstör inte hans och ditt liv med att stanna om du inte älskar honom. För det gör du knappast om du inte är attraherad vid ett så här tidigt stadie av relationen.

Instämmer för övrigt med förra inlägget, dessa kvinnor. Varför blir ni tillsammans med män ni inte vill vara med?

Då behöver du inte lämna honom akut. Men attraktion är en ganska viktig del tycker jag, du är 27år , du skall nog lämna honom då.

Antar att det är för man har det så himla bra tillsammans för övrigt.. och har läst många ggr att gräset inte är grönare på andra sidan. Varför kasta bort något som är bra? Men sen som ni säger - jag håller med!! Känner att ska de verkligen vara såhär? Vi är ju unga båda 2  Vi bor idag Stockholm och jag funderar på att börja söka arbete i en annan ort till hösten.

Ärligt talat låter det inte som ni har det så bra. Att attraktionen falnat efter tjugo år och barn är förståeligt, men inte när ni är så unga. Var ärlig med dina känslor både för dig själv och honom. Om det är något som leder till bitterhet är oärlighet om vad man känner. Du gör honom mer illa om du låtsas vara attraherad än om du säger som det är. Kanske känner han likadant, i så fall blir det ju mycket enklare.

Det enda jag är rädd för är att jag själv inte känner mig så attraktiv (pga olika skäl och utseendeförändringar) och är rädd att det är där skon klämmer... Så lite pga det vågar jag inte heller svära på att jag inte känner mig attraherad av honom. Detta gör mig också bitter. Ond cirkel. Ibland känner jag att det hade varit bra att komma ifrån varandra o bo ensamma (därför jag tänker att jag kan söka jobb i annan ort - är utb. civ ekonom lätt få jobb) för att reda ut oss själva.