Bekant som utsatt för otrohet. Hur stötta och samtidigt hålla distans?

Hur ytligt är ytligt? Jag menar varför sa han det just till dig?
Det ringde varningsklockor direkt här, att han kontaktar dig ibland för han behöver prata - det är ganska ofta så det kan vara när någon får känslor (alltså han för dig), man mår dåligt, man hittar någon att prata med, den är snäll och så tycker man att den här personer är så mycket trevligare och bättre än partnern man har problem med.

Säg att du tycker det är bättre att han prata med någon professionell än med dig, att han får kontakta VC och boka en kurator, eller ännu bättre, de två bokar parterapi. 

Har varit lite i den sitsen men vi behövde väl prata båda två så först tyckte jag det var bra, men sen insåg jag att hans problem vida översteg mina. Jag blev indragen i allt han berättade om sitt äktenskap (kände inte hans fru alls).

Det som gjorde att jag till slut sa ifrån och slutade prata helt med honom, var att alla råd jag gav, vad jag än sa - han gjorde inget av det! Till slut insåg jag att han bara ville prata - och just med mig- han hade fått känslor för mig och så länge det fanns problem att ta upp så hade han en anledning att få kontakta mig. Så utvecklades det hela och det gick liksom inte att stoppa, förrän jag bara sa ifrån totalt! Då blev han väldigt ledsen och det tog lite tid innan han klarade av att sluta kontakta mig. 

Ditt förslag om att nämna dejten låter klokt. Jag skulle nog först prata om min dejt och hur bra han verkar och förstår han inte hinten utan verkar mer intresserad får du tala klarspråk och säga att du gärna stöttar, men bara som vän.

Jag tycker också att det ringer varningsklockor, ja. Hur ytligt, vi bor i samma område och promenerar ofta samma stråk så vi stöter på varann. Barnen går i samma skola och leker ibland.

Det du beskriver är ungefär det jag är rädd för. Var du singel när detta hände?

Kan tillägga att jag föreslagit parterapi.

Jag ser av svaren jag fått att jag absolut ska nämna daten. Då markerar jag not available. Daten är dock väldigt ny så det känns scary. Tänk om han pladdrar. Varken mina barn eller exet vet att jag datear. Det är för tidigt.... har bara träffat killen 2 månader.

Jag var nästan singel, höll på att skilja mig och jag hann bli singel innan jag sa ifrån på skarpen. Han skulle också skilja sig (sa han att han ville) men han kom aldrig till att verkligen säga det till sin fru och de är ff gifta vad jag vet. Har gått några år nu och har ingen kontakt. 

Men han blev som beroende av mig, av mitt stöd. Sa ofta hur bra jag var att prata med och vad jag vet hade han ingen annan att prata med.

Jag tycker också du kan säga att du dejtar någon, så han inte tror att du är "ledig" 

Du behöver knappt säga nåt alls, bara att du dejtar, typ. 

Du kan prova att inte nämna dejten först, bara säga att du känner att det blir lite för mycket, att han pratar om privata saker som han borde prata med sin partner om eller terapi. Om han ändå inte ger sig, då kan du säga att du dejtar. 

Tror jag nämner direkt tillfälle ges att jag datear faktiskt. Det borde räcka ju att bara säga det. Typ "ska träffa min date i morgon" "min date gjorde /sa /nämnde....."

Ja det blir bra. Då blir det heller inte så laddat för honom, som att du "trodde" något, utan mer bara något du nämner helt naturligt.

Detta handlar om två saker TS. Dels att du bör markera att du inte är intresserad av honom. (Även om det inte borde behövas, han är ju gift.) Dels att du måste våga sätta gränser när det gäller hur mycket du vill och orkar vara ett stöd för honom. Ni känner knappt varandra. Har han verkligen ingen annan att prata med? Detta hade gällt även om det var en kvinnlig bekant som ringde och behövde prata av sig. Nära vänner har man ofta mer energi för än ytligt bekanta.

Ja, jag håller helt med. Ska verkligen försöka ligga så lågt som möjligt. Grejen är också att jag har egna bekymmer som tar mycket av min energi, min dejt är ljuset i en annars rätt trasslig tillvaro med barn och ex.

desto större skäl att hålla den andre på avstånd

Nu har det varit lugnt så jag kanske övertolkar. Han är nog 6-8 år yngre och borde väl inte vara intresserad av mig. Men man vet ju aldrig.

Intresse eller inte, spelar ingen större roll. Känns det obehagligt eller jobbigt att bli "psykolog" åt honom så låt bli, helt enkelt. 

Jag hade i görsta hand bollat tillbaka med "har du någon vän du kan prata med?" "lever dina föräldrar kanske de kan stötta dig?" "jag tycker alltid det är svårt att prata om sånt här, speciellt som i ditt fall när jag knappt känner dig och din fru" "jag förstår att det kan kännas tufft men jag tycker att du ska söka profesionell hjälp med detta, jag är ju bara din granne" "tror du inte att det skulle kännas bättre att prata med någon som verkligen känner dig?" så att det är den typen av tips och hintar du ger.

Grejen e lite såhär tror jag... sålänge exena inte har barn ihop har vissa kontakt efteråt... men har man barn ihop så e de på en annan nivå och de e inget jäkla snuttande dem emellan. Visst, jag är vän med mitt ex oxå(NU), men absolut inte i början, vi har 2 pojkar tillsammans å vad våra samtal handlar om är just barnen... han kan iof smsa mej just för att fråga om recept på vissa maträtter å så, men aldrig att vi skulle skicka ett hjärta till varandra...

Tycker de e din sambo som är egoistisk å inte du... va e de han vill me sitt ex, om dom nu hörs hela tiden å e så rara mot varandra, varför tog de slut från början då kan man undra..VARFÖR har dom sån kontakt med varandra (vänner????), herregud, hade han inga egna vänner innan han träffade henne...jag hade sagt som de va.

-jag står inte ut me detta, antingen skiter vi i detta förhållandet, eller så säger du som det är till exet, att jag inte pallar den kontakten ni har.

Tycker inte de handlar om att du e svartsjuk, tycker mer de handlar om att han inte har nån respekt för dej.

Han borde välja dej i detta sammanhang, tycker han du e löjlig inför va du tycker å säger att du typ inte kan bestämma vilka vänner han ska ha... isf bara lägg ner detta... då har han känslor kvar för exet.

Hoppas han värdesätter din kärlek ist för exets vänskap ??

Grejen e lite såhär tror jag... sålänge exena inte har barn ihop har vissa kontakt efteråt... men har man barn ihop så e de på en annan nivå och de e inget jäkla snuttande dem emellan. Visst, jag är vän med mitt ex oxå(NU), men absolut inte i början, vi har 2 pojkar tillsammans å vad våra samtal handlar om är just barnen... han kan iof smsa mej just för att fråga om recept på vissa maträtter å så, men aldrig att vi skulle skicka ett hjärta till varandra...

Tycker de e din sambo som är egoistisk å inte du... va e de han vill me sitt ex, om dom nu hörs hela tiden å e så rara mot varandra, varför tog de slut från början då kan man undra..VARFÖR har dom sån kontakt med varandra (vänner????), herregud, hade han inga egna vänner innan han träffade henne...jag hade sagt som de va.

-jag står inte ut me detta, antingen skiter vi i detta förhållandet, eller så säger du som det är till exet, att jag inte pallar den kontakten ni har.

Tycker inte de handlar om att du e svartsjuk, tycker mer de handlar om att han inte har nån respekt för dej.

Han borde välja dej i detta sammanhang, tycker han du e löjlig inför va du tycker å säger att du typ inte kan bestämma vilka vänner han ska ha... isf bara lägg ner detta... då har han känslor kvar för exet.

Hoppas han värdesätter din kärlek ist för exets vänskap ??

Det blev ett sms sist han ringde: jag är på dejt och kan tyvärr inte prata. Visserligen var jag hos exet och grejade med prylar just då så jag skarvade lite men jag träffade ju en man i alla fall...

Får se om han håller sig undan nu. Blev nästan lite stalker varning....