Generaliserat ångestsyndrom?

Jag har börjat fundera om jag kan ha GAD. Tänkte börja med att beskriva min ångestproblematik jag haft genom åren i korta drag för att sedan beskriva hur läget ser ut just nu. Jag har full förstående för att ingen här kan fastställa en diagnos genom att enbart läsa detta utan är ute efter feedback, goda råd eller bara få lite stöttning i att slippa känna mig ensam.

Under mina yngre år fram till årskurs 4-5:

Separationsångest från mamma, bad henne ofta ljuga och säga att jag inte kunde när kompisar ringde och ville ses. Stor rädsla för att sova borta.

Var ofta rädd att det skulle bli krig när jag var i skolan och att mina föräldrar då skulle dö.

Grät hysterisk varje dag efter skolan när jag skulle till fritids, ofta såpass att fröknarna fick skicka mig till min mammas jobb. Gick hos kurator. Mörkrädd och rädd för djupt vatten.

Från högstadiet upp till gymnasiet:

Undvek att ta beslut utan svarade alltid "kanske" pga beslutstagande gav och ger mig ångest.

Fortfarande mörkrädd och rädd för vatten. Vågade knappt köra min moped hem på kvällen. Koncentrationssvårigheter. Gick hos skolkurator för att sedan börja gå hos kurator på Landsstinget. Riktig depression 3e året i gymnasiet och 2-3 år efter detta. Problem med att se saker positivt.Problem med ilska.

Nutid: (Är idag 27 år gammal)

Svårt att ta itu med saker. Får ångest av att svara i telefon, på mejl och att betala räkningar. Till den grad att jag periodvis nästan undviker detta helt. (Dock aldrig så jag drar på mig riktiga ekonomiska problem bör tilläggas). Har inte gått längre sträckor när det är mörkt ute själv på ca 3 år. Undviker att ta bilen längre sträckor nu på vintern då det är mörkt/halt och inbillar mig att jag krockar eller kör av vägen. Kan inte sova själv utan en lampa tänd.

Kan inte gå ner i tvättstugan själv, varken dag eller nattetid. Tänker att jag eller min familj antingen redan har eller kommer att få cancer eller annan sjukdom. Känner alltid rastlöshet och oro vilket resulterar i att jag alltid vilar men aldrig blir pigg. Är aningen pessimistisk. Ser bara hinder när det kommer till mitt liv vilket hindrar mig från att t ex utbilda mig, flytta, resa etc.

Trivs inte med att jobba även om jag är bra på det. Får ångest och panik av att "tillhöra någon annan". Dödsångest på kvällen. Varje dag tänker jag att "idag ska jag göra det och det och det" men det blir sällan av pga kroppen är som fastkedjad.

Bör tillägga att jag som person utåt sett är fullt fungerande.

Är det någon annan som känner likadant?

(Ber om ursäkt för ett rörigt inlägg, visste inte hur eller om man kunde punkta upp det)

//

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-10 13:09
Trodde att det antingen gick redigera eller ta bort trådar så redigerade texten och skapade en till tråd så nu finns det två likadana. Ber om ursäkt för detta.. Mvh Nybörjare