Varför kan jag inte prata om roliga grejer ?
Något är fel på mig. Har svårt att umgås i grupper. När jag äntligen får vara med den jag vill så kan jag prata om saker jag varit med om, hur jag har mått o ja .. helt egoistisk i de flesta ögon skulle jag tänka mig. O dessutom är inget av det jag säger något man skrattar åt ! Snarare vet inte människor hur dom ska reagera. O man känner sig alltid som en idiot efteråt.
Det är som att jag inte har något roligt att prata om. O det enda roliga jag har pratar jag säkerligen dagligen om!
Förutom det så kan jag inte sitta och lös prata och skoja.
Har haft en trasig uppväxt.
Hela ryggsäcken är nästan helt bara depression, smärta och ångest o framförallt ensamhet.
Jag vet inte om det är p ga saker jag har varit med om eller för att jag är trög ?
Har t om svårt att komma på roliga saker när jag verkligen vill.
Tyvärr verkar jag inte ha någon koppling till vad människan generellt intresserar sig för ? Mina tankar är så långt borta att det är omöjligt för andra människor att "nå" min plattform. Det är först efteråt som jag inser hur de verkligen har försökt, men återigen har jag lämnat besvikelse efter mig...
Verkligen den ända gången som jag nog klickar med människor är efter 1-2 starköl. Men dricker väldigt sällan då min kropp inte gillar alkohol.
Vad ska man göra ? Har kastat både omedvetet och medvetet chansen till att få ett "normalt" liv i rädsla för att misslyckas, så man misslyckas direkt istället ?