• Soulhunter87

    ALS

    Tack för att ni läser detta, även om det blir långt! Jag måste skriva av mig och få feedback, jag oroar mig varje dag och har insett att jag inte kommer ur det om jag inte pratar med någon. Jag har varit på vårdcentral och tagit blodprov och de hittade inget fel där.

    För kännedom har jag alltid varit och är lite av en hypokondriker som känner efter och oroar sig väldigt mycket.

    Jag är en kille på 30 år.

    Sedan sommaren 2017 har jag googlat sönder mig själv och gått från att tro att jag är stressad, till rädsla för MS och nu ALS.

    Det började med lätta domningar/stickningar i vänster fot och tillfällig dålig/oskarp syn sommaren 2017. Stickningarna har jag kvar ännu och de känns bara när jag sitter stilla, aldrig när jag rör mig. Ungefär samtidigt som stickningarna i foten började så började jag också få svårt att somna och sova ostört och bli mer lättirriterad. Synproblemen yttrar sig som att jag ser oskarpt på långt håll, trots nya linser och glasögon. Främst om jag bara tittar med ett öga, men det händer med båda två samtidigt också. Ett exempel är att jag står på en perrong ca 20 m från en stor skylt som visar nästa avgång, och då kan jag inte se vad där står, och inte heller på andra sidan spåret på en rätt stor skylt där jag sedan tidigare vet att det står "utgång" på. En annan gång stod jag i kassakön i en mataffär och tittade då ut över butiken på de riktigt stora bokstäverna där jag visste att det stod "chark", men trots stor text och nya linser var texten ändå så oskarp. Dessa synproblem har jag upplevt max 10 gånger sedan sommaren 2017.

    En dag i somras kände jag en konstig, tung känsla i vänster vad men den försvann alltså senast dagen efter. Denna känsla kan kännas lite oftare sedan hösten/vintern 2017. Sedan vintern 2017 har jag kunnat känna det någon enstaka gång i vänster överarm. Sedan sommaren har jag också från och till haft väldigt kalla händer och ibland fötter.

    Under ungefär mars - maj 2017 kände jag en annorlunda trötthet, där jag t.ex. hade svårt att hålla mig vaken vid bilkörning hem från jobbet och när jag läste, då fick jag läsa om sidor för att det jag läst inte "fastnat" i huvudet. Detta upphörde senast i maj och sen har jag känt det ibland under hösten, men inte så långa perioder som i början av 2017.


    Stickningarna i foten var mina ända symptom fram till oktober, då jag under en kort period kunde vakna på natten av plötsliga svettningar, som dök upp och försvann på mindre än en halv minut. Det hände bara en gång per natt och högst 2 gånger per vecka. Jag svettades då på fotsulor, handflator och rygg. Detta började och slutade i oktober.

    Ungefär samtidigt som svettningarna började, kunde jag ibland skaka/darra väldigt fint när jag t.ex. skulle dricka ur en vattenflaska eller äta med bestick. Darrningarna märktes bara när jag höll handen stilla, aldrig när jag rörde den. Detta upplever jag fortfarande men det kan gå flera veckor mellan gångerna och ofta märker jag det inte mer än max en halv dag, sen går det över.

    Ända sedan ungefär september har jag testat min styrka genom att t.ex. lyfta tunga stekjärn i gjutjärn eller pärmar med en arm i taget och hålla dem rakt ut från kroppen så länge jag orkar. Jag har testat både arm- och handstyrka och aldrig upplevt någon svaghet i en specifik kroppsdel. När jag hållit föremålet en halv minut ungefär så har armarna börjat skaka rätt så mycket och jag har fått mycket mjölksyra, men det har aldrig riktigt varit så att jag inte orkat hålla kvar. Jag har tagit en kort paus och sedan kunnat lyfta igen, fast inte lika länge som första gången. När jag lyft sådana tunga saker så har jag fått rätt så ont innanför vänster armbåge, det har inte varit i muskeln utan en mer diffus smärta, kanske i senan. Jag har då pausat några sekunder, tagit upp stekjärnet igen och då har smärtan försvunnit. Jag har också gjort armhävningar, första gången klarade precis jag tio stycken. Jag testar nu varje vecka och nu klarar jag åtminstone 25, ibland 30 stycken.

    Jag har också cyklat uppför en riktigt lång och brant backe, och det har varit riktigt jobbigt men jag har kommit upp varje gång och inte känt mig svagare i något ben. När jag gått av cykeln och gått med den bredvid mig så har benen däremot känns jättetrötta, min gång har liksom blivit ryckig. Detta har släppt efter högst någon minut.

    Under en period i höstas hade jag ofta migrän, säkert en flera gånger i månaden. Jag har haft mycket migrän med aura (flimmer framför ögonen) och huvudvärk tidigare i mitt liv. På senare år har huvudvärken minskat och nu har jag alltid migrän med aura, men ofta utan huvudvärk.

    Någon enstaka gång, kanske 2 - 3 gånger, har jag också känt en väldigt konstig känsla av att liksom "flyta iväg" och inte känna mig riktigt närvarande i rummet. Det är väldigt svårt att beskriva. Fastän jag t.ex. suttit stilla så har det känts som svindel och att jag sakta dras bakåt, fast det är bara inne i huvudet, jag upplever liksom inte synmässigt att jag dras bakåt och att omgivningen blir mindre.

    Jag kan också ibland få svårt att skriva på tangentbordet, på så sätt att jag råkar komma åt fler bokstäver och en massa andra tecken på ett sätt som jag inte kan förklara. När det sker så känner jag mig inte fumlig och all övrig finmotorik fungerar normalt. Felskrivningarna kan också upphöra efter bara högst någon timme.

    Högst någon enstaka gång under hösten har jag känt mig öm ungefär mitt på ovansidan av underarmen, och det har blivit mer ömt om jag tryckt där. Först kom det på ena armen och sedan på andra. Men det försvann snabbt.

    I november/december 2017 började jag känna av täta urinträngningar, men aldrig att jag fått bråttom till toaletten, utan snarare att jag blivit kissig fortare än vanligt. Jag kan däremot utan problem hålla mig lika länge som annars. Jag har också märkt att jag är mer känslig för kyla och fryser och huttrar mycket lättare än vad jag gjort tidigare.

    På morgonen tvättar jag håret böjd över duschen utan problem. Sedan december så märker jag en trötthet i båda armarna när jag torkar håret. Jag står då upprätt och torkar håret i nacken med båda händerna med snabba lodräta rörelser. Efter ca 30 sek får jag mycket mjölksyra och rörelserna blir långsammare, tills att jag inte längre orkar göra rörelsen längre. Utan att ta ner armarna och pausa så lyfter jag dem då upp över huvudet, och torkar då ovansidan med samma rörelse som jag nyss inte orkat göra. Detta gör jag utan problem, sedan kan jag gå tillbaka och fortsätta att torka nacken utan problem ett tag till.

    Jag kan också känna andfåddhet utan att ha ansträngt mig, t.ex. när jag bara går hemma och slappar. Jag har också svårt att ta ett djupt andetag, fastän jag anstränger mig så kan jag inte ta ett djupt andetag. Detta händer bara en gång och sen slutar det, men det är återkommande någon gång varje vecka.

    Sedan december känner jag att mitt saliv är tjockare/segare och jag känner mig torr i munnen. Jag inbillar mig också att jag börjat få påverkan på sväljfunktionen, genom att jag behöver svälja flera gånger för att få ner vatten och andra lättflytande drycker. Jag har aldrig haft problem med att sätta i halsen, tugga, dregling, att svälja mat eller att prata. Tidigare i mitt liv har jag kunnat få attacker av att inte kunna "frisvälja" alls, alltså utan mat eller vatten i munnen. Det har varit väldigt obehagligt, men genom att andas lugnt och fokusera så har jag kunnat svälja utan problem nästan direkt efter.

    Sedan några år tillbaka har jag från och till haft problem med eksem, som blossar upp rätt rejält ibland. Det kan då dyka upp mellan och på nästan alla fingrar och fläckvis på händernas ovansida. Det kliar, flagnar rejält och ett tag bildades liksom små blåsor som vätskades om jag kliade bort den torra huden. När ny hud bildats så syntes blåsorna igenom men de vätskades inte då. Ibland har jag också haft flagnande eksem på det övre ögonlocket.

    Gemensamt för alla symptom utom stickningarna i vänster fot är att de kommer och går, inga är alltså "permanenta".

    För kännedom kan ni veta att jag och min fru under vintern 2016 och halva 2017 fram till juni/juli ungefär både flyttat, behövt leta lägenhet, byta jobb och planera vårt bröllop. Jag har verkligen känt mig stressad av detta och det är också därför jag först kopplade ihop domningarna i foten med stress.

    Alltså, jag började först googla på stress och var då övertygad om att jag var stressad. Sedan googlade jag på MS, och blev då övertygad om det. Sedan googlade jag på ALS, och blev övertygad om det.

    Vad tror ni om detta? Kan det vara ALS? De dagar jag tänker på hur liten risken är för ALS så är jag fortfarande mer inne på stress, något med sköldkörteln, någon obalans i kroppen eller att min hypokondri och oro får min hjärna att utveckla symptom fast jag är frisk.

    Jag vill gärna veta vad ni tror utifrån alla symptomen! Men jag vill specifikt fråga om vad ni tror om det jag upplever när jag torkar håret. Om tröttheten jag känner när jag torkat nacken ett tag skulle bero på ALS, visst skulle jag då inte kunna lyfta armarna ännu högre och kunna fortsätta torka håret på ovansidan huvudet med samma typ av rörelse?
  • Svar på tråden ALS
  • Barbabok

    Jag tycker inte det tyder på varken MS eller ALS. MS fastställs genom MR och prov på ryggmärgsvätska, ALS med bland annat MR, neurofysiologiska undersökningar och mer. 

  • Avenia

    Låter som borrelia vilket kan leda till als-symtom. Gå med i borreliagrupper på facebook.

  • Soulhunter87

    Idag har jag varit hos en neurolog och blivit undersökt, det tog 1,5 h. Vi hade både ett samtal om alla olika symptom jag upplevt samt att han gjorde en undersökning av reflexer m.m.

    Vi pratade först lite allmänt och sen sa jag att det jag var rädd för var ALS. Han sa då att det jag beskrivit i egenremissen inte är typiska symptom eller en typisk sjukdomsutveckling som pekar på ALS.

    Att bli trött i musklerna och orka mindre efter kraftig ansträngning är helt naturligt och han såg inget onormalt i resultaten av mina egna styrketester.

    Han gjorde sedan tester där jag fick gå på häl och tå, blunda och sätta pekfingret på nästippen, blunda och stå med fötterna tätt ihop, blunda och stå med fötterna framför varandra, blunda och hålla ut armarna framför mig och åt sidan, jag skulle följa en penna med blicken, han testade mitt periferiseende genom att jag skulle fokusera på honom medan han höll ut sina händer och rörde dem. Vi gjorde styrketester genom att jag skulle pressa hans fingrar, hålla emot när han tryckte på mina armar, ben och huvud. Han böjde och rörde mina armar och ben. Han testade också känsel genom att peta mig med vassa föremål och se om jag kände vibrationer. Han testade hörsel genom att knäppa med fingrarna vid varje öra. Han testade reflexer i armar, ben och händer. Han testade Babinski. Jag sträckte ut tungan, rörde den från sida till sida, log och höjde på ögonbrynen.

    Jag klarade alla tester utan problem och han ser inga anledningar att utreda vidare. Han sa att där inte finns någonting som tyder på ALS och testerna han gjorde hade visat på förändringar om så var fallet.

    Jag beskrev de muskelryckningar jag upplevt (att stora muskler rycker 3 - 4 snabba ryck) och av det sa han att det inte lät som muskelryckningar vid ALS. Han sa att muskelryckningar vid ALS har ett karaktäristiskt utseende som han liknade vid mer böljande rörelser i delar av muskler. De yttrar sig inte som att stora muskler som t.ex. hela biceps eller lårmuskeln rycker till.

    Sammantaget trodde han på oro, stress och ångest. Symptomen finns där men han ser ingen anledning till oro utan tror att jag känner efter och googlar för mycket. Han beskrev ingående hur hjärnan reagerar på stress och oro och gjorde den klassiska jämförelsen med att systemet fungerade bättre när vi var stenåldersmänniskor och kunde stöta på björnar, än idag när "hoten" är mer diffusa men hjärnan reagerar på samma sätt.

    Jag fick ett recept på Atarax som jag kunde ta vid behov och kanske vid sänggående då jag har svårt att somna. Han rekommenderade också att jag skulle återuppta mitt joggande eller att börja simma.

    Det är svårt att tro att kroppen kan skapa alla dessa symptom utan någon sjukdom. Innan undersökningen var jag säker på att jag skulle få ett negativt besked. Jag visste att han skulle testa Babinski och när han gjorde det så blundade jag och tänkte, "nu gäller det, måtte inte stortån resa sig", och det gjorde den inte. Det var nog den skönaste känslan på länge!

    Nu är det väl dags att börja jobba på att släppa oron och lita på neurologens bedömning.

    Som jag har förstått det så börjar ju nedbrytningen av nerverna långt innan det ger symptom från musklerna med svaghet m.m., så därför måste det ju vara positivt att jag klarar alla tester och framför allt inte har några "ovanliga" reflexer eller liknande, som Babinski m.m.

  • Soulhunter87
    Hej - trådstartaren här!

    2,5 månad efter besöket u.a. hos läkaren kvarstår mina symptom. Innan min obefogade rädsla för ALS dök upp så var det ju länge MS jag var rädd för, och nu är det MS-spåret jag är mer inne på igen. Jag tänker, då alla blodprover och ämnesomsättning var bra så måste ju förklaringen ligga i något annat.


    Just nu upplever jag frossa och att jag får gåshud helt plötsligt (varar i några sekunder eller så), svettningar under armarna (kan t.ex. hålla på en hel förmiddag men sen knappt inget på eftermiddagen), känslighet för kyla (t.ex. när jag är ute i tunn jacka och det blåser fryser och huttrar jag, har aldrig hänt tidigare) plus att pirrningarna i foten är kvar. Hade också problem med att jag behövde kissa ofta under november - januari, sen när det upphörde blev jag så lättad. Sedan nu i april har det kommit tillbaka, men det varierar också från dag till dag och ibland mellan för- och eftermiddag. Lite intimt, men jag har också märkt av för tidig utlösning sedan i alla fall början av detta året.

    Allt känns väldigt märkligt bara.

    Var för sig kan allt detta bero på stress/oro/ångest. Men då jag har alla dessa symptom samtidigt så att säga, även om de kommer och går och vissa veckor märker jag inte av mycket alls, så är jag rädd att det är något neurologiskt (MS).

    Tacksam för era funderingar!
  • Soulhunter87
    Tänkte klistra in lite saker från min journal.

    23 oktober 2017 (allmänläkare, vårdcentral):

    Neurologi: Visar inte fram något annat än att han klagar på lite domningskänsla när man stryker över fotryggen och på fotsulan.

    Bedömning: Börjar utredningen med att kolla ämnesomsättningsprover och liknande och sedan är det frågan om vi ska gå vidare med mer neurologiska undersökningar. Han hade en svår olycka mot huvudet för 4 år sedan och man kan se ärr efter detta, men detta kan knappast ha med detta att göra eftersom han fick dessa symtomen nu först i sommar.

    ------------------------------------

    26 oktober 2017 (brev från allmänläkaren med info efter besöket)

    Pat verkar ha väldigt märkvärdiga symtom som man även kunde få misstanke om MS, jag har tagit blodprover men de har inte visat någon förklaring. Ämnesomsättningen är bland annat helt u a. Blodprover som blodstatus också helt fint. Skriver ett brev till pat.

    -------------------------------------

    14 februari 2018 (ST-läkare på neorologmottagning, anteckning efter undersökning)

    Neurologiskt status: Rutinnervstatus. Svårigheter att få pat att slappna av. Ter sig som något ökad tonus i armar och ben men ter sig mer som att pat spänner sig. I övrigt rutinnervstatus u a. Kan ej utlösa några fascikulationer. Ingen observerbar atrofi.

    (Min anmärkning: Rutinnervstatus är ju ett standardiserat sätt att genomföra en neurologisk undersökning, framtagen av tre svenska överläkare och professorer i neurologi. Har efter undersökning googlat på detta och det finns en instruktionsfilm för läkarstudenter men som alla kan se. Jag kan konstatera att den undersökning som min läkare gjorde är noggrann och korrekt utförd jämfört med filmen.)

    Bedömning och åtgärd: Pat diskuteras med dr X (neurolog). Inga hållpunkter för neurologisk sjukdom. Ter sig ångestrelaterat. Insätter behandling med Atarax 25 mg ½-1 vb och som sömnstöd då pat uppger att han emellanåt har svårt att somna. Uppmanas även att motionera om inte annat för att distrahera sig och att undvika i möjligaste mån medicinska konsultationer på internet. Pat tycks önska någon mer undersökning men rimlig indikation saknas och risken är bara att man spär på pats oro. Vi överenskommer om att pats VC får kopia av detta möte för kännedom och att han får vända sig till VC för läkemedelsutvärdering.

    -------------------------------------

    Några kommentarer efter att ha läst detta?
  • Mascaraklumpar

    Kanske kommer du dö om 70 år, kanske imorgon, kanske någon annan dag. Du kan leta symptom och gå runt och fundera och oroa dig, men du kommer inte att leva längre eller bli friskare för det utan det blir helt enkelt som det blir. Blir du sjuk så blir du, och dör du så dör du, det är inget som du kan påverka. Det du däremot KAN påverka är vad du gör med ditt liv, så länge det nu varar. Försök hitta något du tycker är meningsfullt.

  • Soulhunter87

    Med all respekt, så är det ju väldigt lätt att säga när man själv inte har några symptom att oroa sig över.

    Innan jag sökte vård så tänkte jag också att det blir bättre om jag inte fokuserar på pirrningarna i foten och har kul istället. Men tvärtemot det så har ju fler och fler symptom kommit, och jag har väldigt svårt för att bara skaka av mig det.

    Och jag söker inte vård i första taget, jag har alltid tänkt att om något blir fel på mig så vill jag inte veta vad det är.

    Har testat att jobba med mina tankar och också prövat KBT, men jag var nog inte redo för det då. Det var innan jag varit hos läkare. Tänkte att det inte är lönt om det verkligen är en sjukdom, då är det inget jag kan tänka bort.

    Har ju sett att det finns några här som är kunniga inom detta, skriv gärna.

  • Hundmannen123

    Hej!

    Känner igen på alla dina symptom förutom eksemet.
    Skall på andra neurologutredningen snart, första gav inget.
    Misstänker stressrelaterat.

    Hur har det gått för dig?

  • Hundmannen123
    Soulhunter87 skrev 2018-01-14 18:02:15 följande:
    Tack för att ni läser detta, även om det blir långt! Jag måste skriva av mig och få feedback, jag oroar mig varje dag och har insett att jag inte kommer ur det om jag inte pratar med någon. Jag har varit på vårdcentral och tagit blodprov och de hittade inget fel där.

    För kännedom har jag alltid varit och är lite av en hypokondriker som känner efter och oroar sig väldigt mycket.

    Jag är en kille på 30 år.

    Sedan sommaren 2017 har jag googlat sönder mig själv och gått från att tro att jag är stressad, till rädsla för MS och nu ALS.

    Det började med lätta domningar/stickningar i vänster fot och tillfällig dålig/oskarp syn sommaren 2017. Stickningarna har jag kvar ännu och de känns bara när jag sitter stilla, aldrig när jag rör mig. Ungefär samtidigt som stickningarna i foten började så började jag också få svårt att somna och sova ostört och bli mer lättirriterad. Synproblemen yttrar sig som att jag ser oskarpt på långt håll, trots nya linser och glasögon. Främst om jag bara tittar med ett öga, men det händer med båda två samtidigt också. Ett exempel är att jag står på en perrong ca 20 m från en stor skylt som visar nästa avgång, och då kan jag inte se vad där står, och inte heller på andra sidan spåret på en rätt stor skylt där jag sedan tidigare vet att det står "utgång" på. En annan gång stod jag i kassakön i en mataffär och tittade då ut över butiken på de riktigt stora bokstäverna där jag visste att det stod "chark", men trots stor text och nya linser var texten ändå så oskarp. Dessa synproblem har jag upplevt max 10 gånger sedan sommaren 2017.

    En dag i somras kände jag en konstig, tung känsla i vänster vad men den försvann alltså senast dagen efter. Denna känsla kan kännas lite oftare sedan hösten/vintern 2017. Sedan vintern 2017 har jag kunnat känna det någon enstaka gång i vänster överarm. Sedan sommaren har jag också från och till haft väldigt kalla händer och ibland fötter.

    Under ungefär mars - maj 2017 kände jag en annorlunda trötthet, där jag t.ex. hade svårt att hålla mig vaken vid bilkörning hem från jobbet och när jag läste, då fick jag läsa om sidor för att det jag läst inte "fastnat" i huvudet. Detta upphörde senast i maj och sen har jag känt det ibland under hösten, men inte så långa perioder som i början av 2017.

    Stickningarna i foten var mina ända symptom fram till oktober, då jag under en kort period kunde vakna på natten av plötsliga svettningar, som dök upp och försvann på mindre än en halv minut. Det hände bara en gång per natt och högst 2 gånger per vecka. Jag svettades då på fotsulor, handflator och rygg. Detta började och slutade i oktober.

    Ungefär samtidigt som svettningarna började, kunde jag ibland skaka/darra väldigt fint när jag t.ex. skulle dricka ur en vattenflaska eller äta med bestick. Darrningarna märktes bara när jag höll handen stilla, aldrig när jag rörde den. Detta upplever jag fortfarande men det kan gå flera veckor mellan gångerna och ofta märker jag det inte mer än max en halv dag, sen går det över.

    Ända sedan ungefär september har jag testat min styrka genom att t.ex. lyfta tunga stekjärn i gjutjärn eller pärmar med en arm i taget och hålla dem rakt ut från kroppen så länge jag orkar. Jag har testat både arm- och handstyrka och aldrig upplevt någon svaghet i en specifik kroppsdel. När jag hållit föremålet en halv minut ungefär så har armarna börjat skaka rätt så mycket och jag har fått mycket mjölksyra, men det har aldrig riktigt varit så att jag inte orkat hålla kvar. Jag har tagit en kort paus och sedan kunnat lyfta igen, fast inte lika länge som första gången. När jag lyft sådana tunga saker så har jag fått rätt så ont innanför vänster armbåge, det har inte varit i muskeln utan en mer diffus smärta, kanske i senan. Jag har då pausat några sekunder, tagit upp stekjärnet igen och då har smärtan försvunnit. Jag har också gjort armhävningar, första gången klarade precis jag tio stycken. Jag testar nu varje vecka och nu klarar jag åtminstone 25, ibland 30 stycken.

    Jag har också cyklat uppför en riktigt lång och brant backe, och det har varit riktigt jobbigt men jag har kommit upp varje gång och inte känt mig svagare i något ben. När jag gått av cykeln och gått med den bredvid mig så har benen däremot känns jättetrötta, min gång har liksom blivit ryckig. Detta har släppt efter högst någon minut.

    Under en period i höstas hade jag ofta migrän, säkert en flera gånger i månaden. Jag har haft mycket migrän med aura (flimmer framför ögonen) och huvudvärk tidigare i mitt liv. På senare år har huvudvärken minskat och nu har jag alltid migrän med aura, men ofta utan huvudvärk.

    Någon enstaka gång, kanske 2 - 3 gånger, har jag också känt en väldigt konstig känsla av att liksom "flyta iväg" och inte känna mig riktigt närvarande i rummet. Det är väldigt svårt att beskriva. Fastän jag t.ex. suttit stilla så har det känts som svindel och att jag sakta dras bakåt, fast det är bara inne i huvudet, jag upplever liksom inte synmässigt att jag dras bakåt och att omgivningen blir mindre.

    Jag kan också ibland få svårt att skriva på tangentbordet, på så sätt att jag råkar komma åt fler bokstäver och en massa andra tecken på ett sätt som jag inte kan förklara. När det sker så känner jag mig inte fumlig och all övrig finmotorik fungerar normalt. Felskrivningarna kan också upphöra efter bara högst någon timme.

    Högst någon enstaka gång under hösten har jag känt mig öm ungefär mitt på ovansidan av underarmen, och det har blivit mer ömt om jag tryckt där. Först kom det på ena armen och sedan på andra. Men det försvann snabbt.

    I november/december 2017 började jag känna av täta urinträngningar, men aldrig att jag fått bråttom till toaletten, utan snarare att jag blivit kissig fortare än vanligt. Jag kan däremot utan problem hålla mig lika länge som annars. Jag har också märkt att jag är mer känslig för kyla och fryser och huttrar mycket lättare än vad jag gjort tidigare.

    På morgonen tvättar jag håret böjd över duschen utan problem. Sedan december så märker jag en trötthet i båda armarna när jag torkar håret. Jag står då upprätt och torkar håret i nacken med båda händerna med snabba lodräta rörelser. Efter ca 30 sek får jag mycket mjölksyra och rörelserna blir långsammare, tills att jag inte längre orkar göra rörelsen längre. Utan att ta ner armarna och pausa så lyfter jag dem då upp över huvudet, och torkar då ovansidan med samma rörelse som jag nyss inte orkat göra. Detta gör jag utan problem, sedan kan jag gå tillbaka och fortsätta att torka nacken utan problem ett tag till.

    Jag kan också känna andfåddhet utan att ha ansträngt mig, t.ex. när jag bara går hemma och slappar. Jag har också svårt att ta ett djupt andetag, fastän jag anstränger mig så kan jag inte ta ett djupt andetag. Detta händer bara en gång och sen slutar det, men det är återkommande någon gång varje vecka.

    Sedan december känner jag att mitt saliv är tjockare/segare och jag känner mig torr i munnen. Jag inbillar mig också att jag börjat få påverkan på sväljfunktionen, genom att jag behöver svälja flera gånger för att få ner vatten och andra lättflytande drycker. Jag har aldrig haft problem med att sätta i halsen, tugga, dregling, att svälja mat eller att prata. Tidigare i mitt liv har jag kunnat få attacker av att inte kunna "frisvälja" alls, alltså utan mat eller vatten i munnen. Det har varit väldigt obehagligt, men genom att andas lugnt och fokusera så har jag kunnat svälja utan problem nästan direkt efter.

    Sedan några år tillbaka har jag från och till haft problem med eksem, som blossar upp rätt rejält ibland. Det kan då dyka upp mellan och på nästan alla fingrar och fläckvis på händernas ovansida. Det kliar, flagnar rejält och ett tag bildades liksom små blåsor som vätskades om jag kliade bort den torra huden. När ny hud bildats så syntes blåsorna igenom men de vätskades inte då. Ibland har jag också haft flagnande eksem på det övre ögonlocket.

    Gemensamt för alla symptom utom stickningarna i vänster fot är att de kommer och går, inga är alltså "permanenta".

    För kännedom kan ni veta att jag och min fru under vintern 2016 och halva 2017 fram till juni/juli ungefär både flyttat, behövt leta lägenhet, byta jobb och planera vårt bröllop. Jag har verkligen känt mig stressad av detta och det är också därför jag först kopplade ihop domningarna i foten med stress.

    Alltså, jag började först googla på stress och var då övertygad om att jag var stressad. Sedan googlade jag på MS, och blev då övertygad om det. Sedan googlade jag på ALS, och blev övertygad om det.

    Vad tror ni om detta? Kan det vara ALS? De dagar jag tänker på hur liten risken är för ALS så är jag fortfarande mer inne på stress, något med sköldkörteln, någon obalans i kroppen eller att min hypokondri och oro får min hjärna att utveckla symptom fast jag är frisk.

    Jag vill gärna veta vad ni tror utifrån alla symptomen! Men jag vill specifikt fråga om vad ni tror om det jag upplever när jag torkar håret. Om tröttheten jag känner när jag torkat nacken ett tag skulle bero på ALS, visst skulle jag då inte kunna lyfta armarna ännu högre och kunna fortsätta torka håret på ovansidan huvudet med samma typ av rörelse?
    Hej!

    Känner igen på alla dina symptom förutom eksemet.
    Skall på andra neurologutredningen snart, första gav inget.
    Misstänker stressrelaterat.

    Hur har det gått för dig?
  • Soulhunter87
    Hundmannen123 skrev 2019-01-24 08:59:35 följande:
    Hej!

    Känner igen på alla dina symptom förutom eksemet.
    Skall på andra neurologutredningen snart, första gav inget.
    Misstänker stressrelaterat.

    Hur har det gått för dig?
    Hej!

    Skönt med någon som upplever samma saker, trots allt :)

    Jag skulle säga att jag överlag mår bättre, sen kanske ett halvår tillbaka går jag hos en psykolog och pratar av mig, det känns verkligen skönt. Jag vill inte belasta min fru med detta men jag behöver prata av mig och då är psykologen perfekt. Hon ser saker utifrån och kan ge många lugnande svar.

    Läkaren på neurologen hänvisade också till stress efter att jag klarat undersökningen felfritt, men jag trodde väl inte riktigt på honom. Nu har psykologen sagt samma sak men hon har ju också mer tid att förklara ingående hur stress och oro kan påverka kroppen. Så jag inser mer och mer att läkaren har rätt och att det är rätt så grov stress jag lider av.

    2017 slutade jag på ett jobb där jag trivdes väldigt bra, och sedan dess vet jag med mig att jag inte har trivts på mina efterföljande jobb. Jag har bytt jobb med förhoppning om att det ska bli bättre, men det har det  inte blivit, och jag vet inte hur jag ska komma dit heller. Jag har själv varit inne på att min otrivsel på jobbet skapar de här symptomen (stress). Då har ju psykologen bekräftat det och sagt att otrivsel på jobbet som man inte vet hur man ska hantera skapar stress, som kan orsaka t.ex. pirr i foten, vilket gör att man googlar och får träff på ALS, och då läggs all fokus på sjukdomen istället för att hantera jobbet, och då uppstår fler och fler saker som man tror är symptom på sjukdomen eftersom det är "enklare" att hantera eller tänka på än otrivsel på jobbet.

    Så jag försöker jobba med mig själv och acceptera att jag mår dåligt, och tänka att även om det är jobbigt så kommer jag i alla fall inte att dö i en neurologisk sjukdom. Jag märker ju också mer och mer att symptom som jag länge trott är neurologiska försvinner när jag har roligt eller hittar på saker, medan de dyker upp när jag tycker något är jobbigt eller inte trivs.

    Berätta gärna lite mer om dig själv, vad du upplevt, varför du tror att det började och hur du kommit i kontakt med vården. Jag var först på vårdcentralen på hösten och skrev sedan en egenremiss till neurologen på våren. Vad har du fått för besked från vården?
Svar på tråden ALS