Bonusson som är osjälvständig

Barn i den åldern vill sällan vara själva, men det innebär inte att de vuxna måste sysselsätta barnet hela tiden.

Du beskriver två motpoler, endera leker ni med barnet eller så ska barnet leka själv på sitt rum. Ett vanligt scenario i många småbarnsfamiljer är att barnen leker själva men i samma rum som de vuxna är.

Jag ser inte att det mest av det du skriver i ts är tydliga tecken på att barnet är osjälvständigt. Hur är han i leken? Kommer han själv på idéer och är aktiv där eller är han passiv och agerar bara efter direktiv? Tror mer att det är sådant ni ska ha lite koll på om ni år oroliga för osjälvständighet, inte barnets behov av umgänge.

Han är ju rätt liten. Det är väl klart att han vill vara med er! Speciellt som ni inte har honom så mycket heller, då blir det att han får börja om lite varje gång han kommer till er. Inte så lätt vara självständig i ett hem är man är så lite tid + är så ung. 

Och givetvis vill han inte sitta på sitt rum och leka ensam. Det är inte många som som vill det faktiskt. Låt honom leka i samma rum där ni är. 

Låter som du mest är ute efter att drilla in honom i ett mer ensamt liv för att du ska få en bebis. 

Hej!

Jag har en bonusson som är 3,5 år gammal. Jag och hans pappa har varit tillsammans i snart 2 år, så sen han var 1,5. Jag är gravid med vårt första gemensamma barn men har inga barn själv sen tidigare.
Han är duktig på alla sätt och vis, visst så är han lite i trotsåldern så just nu blir det några utbrott och ganska så mycket vägran, men det är vanligt antar jag i den här åldern.
 
Vi bor i Frankrike och vi har honom varannan helg + varje tisdag-onsdag (det är ingen skola i Frankrike på onsdagar). 
Han är ensambarn hos både mamma och pappa just nu och saken är den att han inte är självständig för fem öre!
Han måste vara med oss konstant. Vi spenderar oftast hela dagen tillsammans med honom när vi gör diverse aktiviteter, sen när vi vill ha några minuter för oss själva, för att t.ex kolla mail eller vad som helst (vi pratar om 10-15 min) så måste han ändå sitta i knät, när vi lagar mat så står han bredvid, tar pappa lite längre tid på toaletten så ropar han efter honom, ska han leka så "måste" vi leka tillsammans med honom. Vi försöker locka med leksaker och att han ska leka en stund själv på sitt rum t.ex, ibland lyckas vi men så fort han hör oss så ska han komma ut och vara med oss, ibland så ropar han och säger att han måste bajsa, men när vi väl kommer dit så har det gått över. Alltså så var det bara ett sätt för att få oss att komma och vara med honom.  

Saken är den att hans mamma har varit bredvid honom sen han föddes, hon lämnade inte hans sida nästan alls. Som bebis låg han på en sån aktivitetsmatta och mamman satt bredvid konstant, och så har det varit sen dess. 

I övrigt är han trygg med oss, han sover hela natten, leker, skrattar, som en helt vanlig 3-åring!

Min fråga är därför; Vad kan vi göra för att han ska bli mer självständig? Har ni några tips?

Anledningen till att vi vill att han ska bli mer självständig är för att vi tycker att det är viktigt att han kan ta egna initiativ, hitta på egna lekar, få bättre fantasi m.m. Och inte vara beroende av någon annan hela tiden. 

Ursäkta för långt inlägg...!!

Mina pojkar var väldigt sällskapssjuka (föredrar det ordet framför osjälvständig) fram till att de var ungefär 9 år. Sen blev det mer intressant med kompisar, vara ute själva/med kompisar, spela dataspel på rummet etc istället.