Finns det någon mer här som önskar få tillbaka sitt ex?

Jag är inte allt i samma situation som dig, men även jag är olycklig kär och vill ha mitt ex tillbaka. Vi har inte barn eller någonting så det är förstås en förmildrande omständighet.

Jag tänker att man måste låta honom komma tillbaka om det är så, oavsett hur svårt det känns. Låter som att du har visat att du vill försöka igen så låt honom komma tillbaka is så fall. 

Jag vet att detta kanske inte är vad du vill höra, men kom ihåg att du aldrig är ensam!

Känner fortfarande pirr för mitt ex som jag har ett barn med. Vill inger annat än att ha henne i min famn igen.

Vad ger störst chans för återförening: Ingen kontakt, ge gåvor eller skriva hur man känner?

Att vara oemotståndlig för henne!
Du vet kanske vad det var hon föll för första gången hos dig. Visa de sidorna igen, men utan att uppenbart stöta på henne. 

tanken att hon nu förmodligen rider en annan kuk gör det inte dig avståndtagande/äcklad? 

Jo jag jobbar på mig själv. Det svåra är att jag är så desperat efter henne att det är så himla svårt att kämpa.

Har läst här på FL om förhållanden som återstått efter år t o m med andra emellan. Det ger mig lite hopp. Det är jobbigt att kämpa när man mår dåligt

Det känns som ett hugg i mig och gör mig mer deprimerad men jag vill fortfarande ha tillbaka henne

Kärlek går inte att tvinga fram och vem vill vara tillsammans med någon när man vet att det inte kommer från den personens hjärta? Det bästa är nog att vara ärlig, tala om vad man känner och sen är det upp till en andra att svara på det vad mer kan man göra`? Det finns ju en anledning att man går isär och ibland är det nog bäst att det också är så. Jag vet själv att det är svårt. Blev lämnad av min stora  kärlek för 7 år sedan men tänker fortfarande på honom ibland och funderar på varför det blev som det blev. Vi pratade också barn, giftermål, barnbarn, bli gamla tillsammans och allt det. Jag fortsatte att höra av mig länge men fick aldrig några svar. Det tog mig 3 år att komma över honom. Ett år senare när jag inte hade hört av mig en enda gång fick jag för mig när han fyllde år att bara skicka grattis och hoppas allt är bra typ och då fick jag minsann svar efter 4 år. Vi hörs ibland men inget mer med det, jag har ännu inte fått något riktigt svar. Men jag har ändå gått vidare med ny sambo och ett barn. Det bästa är nog att låta det vara hur svårt det än är. 

Jag hade en svag period när jag önskade att få bli tillsammans med mitt ex igen. Det slog in. Vad hände?

Allting var annorlunda efter uppbrottet. Något man inte räknar med för man har bilden av att allt kommer "vara som förr" det blir det inte. Det är fysiskt omöjligt. Det slutade med att han höll mig kvar i förhoppning att han var lika kär som mig, men det var han förstås inte.

Ja det finns fall där man återförsonas och är superkära och jättelyckliga, och när något ta slut kan man välja att gå vidare(det behöver inte innebära vidare till nästa partner) eller hålla kvar och vänta på att eventuell återföring sker, som är en på miljonen.

Jag kände inte att det var värt att psykiskt pressa mig varenda dag och ligga som en matta och vänta in någon som gått ut genom dörren, men vissa kanske vill vänta. Har ni någon gräns undrar jag? Kan ni vänta för evigt eller flera år eller var går gränsen?

Om någon verkligen älskar er, då hade de ju jagat rätt på er oavsett om ni gjort slut och gått vidare, så ser ingen vinst i att psykiskt misshandla sig själv och begränsa livet till 1 människa,som inte ens inkluderar dig i deras liv....

Jag har också erfarenhet av motsatsen. Att ex hör av sig till mig "Jag har väntat i två år på dig, jag kan inte släppa dig" uppskattade jag att ett ex hörde av sig med den informationen? Aldrig. Någonsin. Varför? För det signalerar tre saker:

- Han har så låg självkänsla att han sitter och ruttnar och deppar över att jag inte är hans längre och låter hans liv gå under

- Han kan inte ta ett nej eller acceptera när saker inte blir som man önskar

- Han älskar någon inte för vem jag är, men för att jag bekräftade honom en gång i tiden.

Om jag nu skulle bli ihop med ett ex igen, hade jag inte velat ha han som suttit och sörjt mig i 2 år... Och kan inte släppa mig. Det ger bara obehagliga vibbar.

Hade hellre träffat mitt ex fast han kanske träffar någon just då, eller råkar in på honom och hans liv är i full rulle, man vill ha en partner med integritet,med självförtroende, inte ett miserabelt blötdjur som vägrar acceptera faktum over is over.

Jag skulle aldrig någonsin ta tillbaka ett ex. Ett ex är ett ex av en anledning och oavsett hur jävla olyckligt kär jag skulle vara så skulle känslan av att HAN lämnade mig aldrig glömmas. Hur kan man vilja ha någon som inte vill ha en tillbaka? Se det som en möjlighet att hitta någon annan som faktiskt förtjänar dig och litar på dig. Jag skulle heller aldrig ta tillbaka någon jag dumpat. Det skedde också av en anledning och det kommer bli och sluta precis likadant som det var innan. Man faller in i gamla mönster.

Precis så. Jag ser det såhär. Ett ex är som en tom tetra i kylen. Varför behålla en tom tetra när jag kan få en helfull oöppnad ?

Sekunden någon säger att jag är ett nej är sekunden de blir ett nej för mig med, mycket mer värt att göra plats för någon som längtar efter att få vara med just mig. Jag lägger bara tid på de som tycker jag är ett lika självklart ja, som de är ett ja för mig.

allt annat är att slå på sig själv.