Hur länge fick du vänta på en Gastric bypass/sleeve?
Som rubriken lyder, hur lång tid tog det från första läkarbesöket till att du låg på operationsbordet?
-
-
Svar på tråden Hur länge fick du vänta på en Gastric bypass/sleeve?
-
Jag skickade min egenremiss den 4/1, träffade läkare för provtagning och samtal den 12/4 (var i princip redan godkänd) och låg på operationsbordet den 26/4. Detta var 2011, tycker att det gick väldigt snabbt!
-
Det var väldigt snabbt! Vilket landsting tillhör du?SilverEmma skrev 2018-01-18 07:03:50 följande:
Jag skickade min egenremiss den 4/1, träffade läkare för provtagning och samtal den 12/4 (var i princip redan godkänd) och låg på operationsbordet den 26/4. Detta var 2011, tycker att det gick väldigt snabbt!
-
Skåne. Jag var först hos läkaren året innan för att få en remiss, men när jag ett halvår senare ringde för att kolla läget då jag inte hört något, så har det blivit en miss och remissen kom aldrig iväg. Då bestämde jag mig för att skicka en egenremiss istället. Sen ringde jag runt och kollade vilka sjukhus som hade möjlighet att ta emot mig och vilka som hade kortast väntetid eftersom Skåne inte kunde hålla vårdgarantin och det jag helst ville opereras på (Carlanderska) hade kort väntetid och jag fick otroligt bra bemötande.
-
Jag verkar inte haft din tur. Jag var hos läkaren idag angående en remiss för GBP, hen var rätt otrevlig, lyssnade inte på mig, körde över mig och ville ha iväg mig där ifrån så fort som möjligt kändes det som. Hen frågade nästan ingenting om mig, bara hur länge jag varit överviktig. Hen verkade inte vilja veta om jag försökt gå ner i vikt förr. Det slutade med att hen ska skicka mig till en dietist i TRE månader för att jag ska bevisa att jag kan gå ner i vikt (trots att det inte är mitt problem, mitt problem är att hålla vikten). Efter det måste jag ha ett intyg från psykiatrin att jag är psykiskt stabil. Känns inte alls bra och det känns snarare som om jag blir straffad när jag söker hjälp :(SilverEmma skrev 2018-01-18 13:01:37 följande:
Skåne. Jag var först hos läkaren året innan för att få en remiss, men när jag ett halvår senare ringde för att kolla läget då jag inte hört något, så har det blivit en miss och remissen kom aldrig iväg. Då bestämde jag mig för att skicka en egenremiss istället. Sen ringde jag runt och kollade vilka sjukhus som hade möjlighet att ta emot mig och vilka som hade kortast väntetid eftersom Skåne inte kunde hålla vårdgarantin och det jag helst ville opereras på (Carlanderska) hade kort väntetid och jag fick otroligt bra bemötande.
-
Det är ju ett livslångt beslut att göra en GB-op, så det är väl jättebra att läkaren vill försäkra sig om att du kan ändra ditt ätbeteende och är psykiskt stabil. Operationen är bara en del i behandlingen och utan resterande livsstilsförändringar blir det fiasko.
-
Ja, att försöka ändra livsstil när man kan skära bort en frisk kroppsdel verkar ju onödigt.Anonym (Otålig tjockis) skrev 2018-02-01 20:32:46 följande:
Jag verkar inte haft din tur. Jag var hos läkaren idag angående en remiss för GBP, hen var rätt otrevlig, lyssnade inte på mig, körde över mig och ville ha iväg mig där ifrån så fort som möjligt kändes det som. Hen frågade nästan ingenting om mig, bara hur länge jag varit överviktig. Hen verkade inte vilja veta om jag försökt gå ner i vikt förr. Det slutade med att hen ska skicka mig till en dietist i TRE månader för att jag ska bevisa att jag kan gå ner i vikt (trots att det inte är mitt problem, mitt problem är att hålla vikten). Efter det måste jag ha ett intyg från psykiatrin att jag är psykiskt stabil. Känns inte alls bra och det känns snarare som om jag blir straffad när jag söker hjälp :(
-
Är mycket väl medveten om att detta inte är någon quick fix. Jag har jojo-bantat i nästan 10 år, har gått ner väldigt mycket (45+ kg på drygt ett år med ändrad kost och motion) i vikt men alltid gått upp allting igen. Jag har väldigt lätt för att gå ner i vikt men har också väldigt lätt för att gå upp i vikt (PCO) och för varje gång tappar jag mer och mer motivation.Anonym (A) skrev 2018-02-01 21:19:30 följande:
Det är ju ett livslångt beslut att göra en GB-op, så det är väl jättebra att läkaren vill försäkra sig om att du kan ändra ditt ätbeteende och är psykiskt stabil. Operationen är bara en del i behandlingen och utan resterande livsstilsförändringar blir det fiasko.
Det är klart att läkarna ska göra allt de kan för att man ska vara förberedd, men att läkaren inte ens frågade mig, vad jag anser vara viktiga frågor och dessutom var otrevlig var ingen kul upplevelse när jag äntligen tagit mod till mig att söka hjälp.
Dessutom är det inte ens säkert att jag blir godkänd även om jag går hos dietisten i tre månader och går ner i vikt. Det är ovissheten jag inte gillar, inget annat. -
Vad gör du i denna tråd om du ändå tänkt vara otrevlig?Anonym (Helena) skrev 2018-02-01 21:25:51 följande:
Ja, att försöka ändra livsstil när man kan skära bort en frisk kroppsdel verkar ju onödigt.
-
Försöker nyansera bilden av vad en gbp är.Anonym (Otålig tjockis) skrev 2018-02-01 23:37:25 följande:
Vad gör du i denna tråd om du ändå tänkt vara otrevlig?
-
Du tror inte att jag, som eventuellt ska genomgå en sådan operation vet vad det innebär? Din kommentar var onödig, dels för att jag är väldigt insatt hur en sådan operation går till och om hur man måste leva efteråt men också för att du genast antog att jag inte försökt byta livsstil.Anonym (Helena) skrev 2018-02-02 15:03:22 följande:
Försöker nyansera bilden av vad en gbp är.