Varför har jag plötsligt börjat älta mitt förflutna?

Undertryckta känslor? Du kanske inte bearbetade det som hände ordentligt och nu börjar det bubbla upp till ytan. Har du fått någon hjälp, typ terapi, flr att hantera det?

Tror också det är obearbetat och att nu är du redo att bearbeta/hantera det känslomässigt, därav gör ditt förflutna nu sig påmint.

En sak jag reagerar på är att du verkar skämmas över ditt förflutna och därmed även över dig själv. Skam är den mest förgörande känsla man som människa kan ha, psykiskt och fysiskt. Läs gärna på om detta med skam.

Jag har också haft en strulig tonårstid med droger och lite kriminalitet, många vänner från den tiden som det gick väldigt dåligt för. I många är förnekade jag mitt förflutna och låtsades att jag varit en skötsam tonåring. Tog avstånd från människor från förr. Blev en bluff. Okej att ta avstånd från personer som inte längre ger en något, men att låtsas som att man aldrig känt dessa handlar om något annat, det handlar om skam och en rädsla att avslöjas för något man inte är.

I samband med att jag blev utmattad konstaterade min psykolog att jag hädanefter måste vara så ärlig som möjligt om mitt förflutna. För det är först när du får andras acceptans trots hur du varit, som du kan förlåta och tycka bra om dig själv. Det förflutna är en del av dig som gjort dig till den jag är idag. Du är inte ditt förflutna idag och det är allt som räknas.

Väldigt bra poänger, jag fick samma vibbar, därav frågan om terapi.

I ärlighetens namn tycker jag inte alls att det är något att skämmas över, det är ju fantastiskt bra att du lyckats ordna upp ditt liv! Du ska vara väldigt stolt över hur långt du kommit :)

Sen är det förstås lätt för mig att sitta här och säga så, förstår att det krävs lite mer för att du ska känna på det sättet.

Jag är stolt över vad jag åstadkommit men kan ändå inte släppa mitt tidigare liv så nog är det obearbetat och skamfullt. Mycket av känslorna involverar just oron för att nya människor i mitt liv ska få veta. Visst vet mina allra närmaste så som min man och hans familj men utöver det så är det få som har den minsta aning.

Då och då dyker det upp någon människa från mitt förflutna och anklagar mig för diverse saker. De har hört någon säga något som någon annan sagt och så plötsligt måste jag vara orsaken eftersom att jag gjorde något liknande för 10 år sedan. Jag kan spela obrydd men blir inombords väldigt sårad.

Jag har inte pratat med psykolog eller terapeut. Jag gjorde det så allt begav sig men därefter så har jag inte gjort det. I nuläget har jag nog varken tid eller ekonomisk möjlighet att göra det heller.

Jag vet inte riktigt jag ska göra.

Terapi behöver inte vara dyrt, går du via vårdcentralen så går det på högkostnadsskyddet och du betalar som för ett vanligt läkarbesök. På min vårdcentral är det nog 160 kr tror jag. Tror att det skulle vara money well spent :)

Hej TS, hur har det gått? Hamnar allt mer i samma tankebanor som du beskrivit här, men av en annan orsak. Jag hade nog förlåtit mig själv och accepterat vad jag gjort och varför, tills jag träffade någon som inte kunde ta det. Det, i sin tur, väckte skammen hos mig. Att vara helt ärlig och "naken" men bli så dömd och förnedrad av det som jag blev.

Har du tagit dig framåt?

Hur har det gått?