• Plinder

    närstående tog livet av sig

    Hej, vet inte alls vart jag ska ta vägen eller vad jag skall göra, jag är ingen som pratar av mig och flyttar helst fram problemen.
    jag har lyckats börja skriva av mig lite.

    jag är en kille på 24 år som skulle hem och besöka sin far efter jag jobbat klart,
    en timme innan jag slutar får jag ett samtal av min syster då min mamma var till pappa sedan i chock hörde bara av sig till syster, så min syster fick ringa mig.

    , min halvsyster ringde till mig och berättade " namnet " har skjutit sig, jag blir genast ställd och skyndar mig dit möts av en anbulans med blåljus och då tänker jag för mig själv " han lever fortfarande" annars kommer dem inte med blåljus jag kommer före dem springer uppför trappen, när jag kommer in i min pappas sovrum möts jag av att han ligger i sängen med geväret på bröstet och ett kulhål i huvudet, blodet var på alla vita väggar, tak & golv.

    jag är glad att min syster inte fick se detta då jag drömmer om detta varje natt.

    jag bor 2 trapphus ifrån detta går jag ut på min balkong så ser jag rummet allt hände i, går jag till bilen så går jag förbi hans trappuppgång.

    och detta hände för 2 månader sedan, så jag vet ej om jag bearbetat detta då ja vill ibland smsa honom och se hur han mår.

  • Svar på tråden närstående tog livet av sig
  • Mantrasina

    Vad tråkigt att höra! 

    Impulsen att vilja höra av sig till någon som stått en nära men som gått bort är nog inte ett tecken på att du inte bearbetat utan för att du saknar personen. 


     


    Däremot låter det som att du skulle behöva någon att prata med och få hjälp att bearbeta det traumatiska i situationen du varit med om. Har du provat att vända dig till vårdcentralen för att få stöd, om du inte kan vända dig till någon i din närhet?

  • Juldimman

    Sök samtalsstöd igen. Du kan behöva träffa någon många gånger för att bearbeta det här.

    Att du vill höra av dig till honom är inte konstigt alls, tycker jag. Jag vet folk som tänker ibland att de vill ringa sin förälder och sen kommer på att den varit död i tio år (och dog som gamla). Vi bär med oss våra anhöriga även efter de dött och funderar över vad de tyckt om det ena eller det andra. Inget konstigt alls.

    Låt din sorg ta tid. Låt din sorg ta de uttryck du behöver. Ta stöd av varandra.

  • Anonym (Hm)
    Juldimman skrev 2018-01-22 07:43:33 följande:
    Sök samtalsstöd igen. Du kan behöva träffa någon många gånger för att bearbeta det här.
    Att du vill höra av dig till honom är inte konstigt alls, tycker jag. Jag vet folk som tänker ibland att de vill ringa sin förälder och sen kommer på att den varit död i tio år (och dog som gamla). Vi bär med oss våra anhöriga även efter de dött och funderar över vad de tyckt om det ena eller det andra. Inget konstigt alls.
    Låt din sorg ta tid. Låt din sorg ta de uttryck du behöver. Ta stöd av varandra.
    Håller med, sök samtalsstöd.
  • Avenia

    Ledsen att du behövde uppleva detta.

    Gå och prata med någon och ibland hittar man inte rätt person första gången utan får byta. Det ska kännas rätt.

Svar på tråden närstående tog livet av sig