Han är steriliserad

Hej!

Jag är i nästan samma sits förutom att min man inte valde sterliseringen själv - medfött.

Ni kan ju fortfarande upphäva steraliseringen och försöka via IVF. Dvs plocka ut spermier från pungen och förena med ditt ägg. Om det känns för stort - hur ställer ni er till spermiedonation? Vi ska nämligen gå vidare med det. Jag kände direkt att det var mannen jag ville leva med också så att lämna var inget alternativ när det finns alternativ. Adoption är inte heller något för mig då jag vill uppleva graviditet.

Ja det går. Förutsatt att han vill ha barn kan man göra en operation för att försöka återställa sädesledarna som klipps av vid manlig sterilisering (vilket dock inte alltid lyckas pga bl.a. ärrbildning). Alternativet är då ivf där man vid behov kan hämta spermier direkt ur testikeln. Vid vasektomi (manlig sterilisering) knyter man av sädedledarna så att spermierna ej kan ta sig ut, men de bildas fortfarande i testiklarna.

Men varför har han steriliserat sig? Det måste ju finnas en orsak. Vill han ens ha barn med en ny kvinna?

För att hans exfru mådde bättre av det. Han har snuddat vid ämnet och nämnt att han tror att det går att få barn ändå. Men vi har inte kommit dit att vi har diskuterat det här. Jag tror att han vet att jag vill ha barn...

Skaffa barn med spermadonator då. Han kanske är öppen för det. Han blir ju inte biologisk pappa men det spelar ingen roll han kommer vara pappa på papper och vara med från start ändå.

Vill han ha barn kan det gå med IVF där man plockar ut spermier direkt ur pungen.

Jag var i precis samma situation som dig. Min man hade två barn sedan tidigare när vi träffades, och var steriliserad, fast sedan ca 7 år tillbaka.
Ganska tidigt i vårt förhållande (efter ca 3 månader) tog jag upp saken med honom. Jag tror samtalet löd ungefär så här:

"Vi behöver prata om något... Vi gillar ju varandra och vad jag förstår har vi tänkt oss att ses en lång tid framöver, eller hur...? Problemet är att jag alltid vetat att jag vill ha barn någon dag, och du är ju steriliserad...."

Då svarade han med att be om ursäkt över steriliseringen och sade att han gärna skulle vilja ha barn med mig någon dag. Vi sökte på privat IVF-klinik, för att slippa väntetider via landstinget. Eftersom vi visste vad "problemet" var gjorde vi ingen fullständig utredning, utan gick direkt vidare med ICSI (där man plockar ägg hos kvinnan och tar ut spermier ur mannens testikel i lokalbedövning). Jag blev gravid på första försöket, ca 1 månad efter informationsträffen på kliniken. Vi fick också några embryon till frysen, och ett par år senare blev jag på nytt gravid på första frysförsöket. Vi är nu nöjda med de två barn vi fått.

Kliniken rekommenderade inte i första hand en operation för att återställa fertiliteten hos mannen. Det händer ofta att det inte lyckas, och tar upp till ett år innan man vet om det fungerade. Även om man kan få spermier i utlösning efteråt kan det hända att de mår lite sämre än vanliga spermier och man måste ändå gå vidare med IVF. Därför valde vi ICSI direkt.

Man kan också frysa spermier från mannen och använda senare ifall tiden går innan man vill ha fler barn. Ju längre tid man varit steriliserad, desto högre risk att spermierna inte mår så bra, och svårare med fertiliteten. För oss fungerade det ju bra trots ca 7-8 års sterilitet, men det var nog en del tur med i spelet.

När du pratat med honom om detta och när ni bägge känner er redo bör ni boka ett inledande möte på någon klinik för att få höra rätt förutsättningar för just er.

Lycka till! Det går om bägge vill.

Min sambo var klar med barn när han träffade mig. Han har 3 egna och skulle inte ha fler. Han är alltså steril. Men jag var inte klar och efter ca 1,5 prat om det bestämde vi oss för ett gemensamt barn. Det blev IVF och jag är gravid nu. Sambon har dock påpekat att det inte blir fler sen. Vi får se säger jag ;)