Hematom i vecka 5+0, solskenshistoria någon?!

Natalina1451

Äldre 23 Jan 22:53
8 svar

Visa endast Anmäl

Hematom i vecka 5+0, solskenshistoria någon?!

Hej!! Äntligen plussat igen efter ett missfall i november!! Så glad att få ett syskon till vår dotter som är född oktober 2016. Beräknat i september ???? idag vecka 5+0

Men så började jag blöda lite igår till och från i ett par timmar innan det sluta. Inte jättemycket men färskt blod! Rädd som satan blev det en sväng till gynakuten. Fick se på VUL att där fanns en hinnsäck (men kunde inte se något i, antagligen för tidigt dock sa läkaren) och bredvid var det ett hematom som inte blöder längre men som är ett hotande missfall. Så nu skulle jag vila och hoppas på att det inte börjar blöda igen. Och så har jag tid för nytt ultraljud den 2/2.

Men detta känns ju superlångt bort o jag ligger här hemma på soffan och håller andan känns det som. Så snälla snälla finns det någon där ute som har en solskenshistoria so du kan dela med dig av till mig? Jag behöver det just nu :(

(O snälla bara solsken tack!)
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hematom i vecka 5+0, solskenshistoria någon?!
frulysen

Äldre 30 Jan 15:34
#1

Visa endast Anmäl

Jag hade en störtblödning i fredags med klumpar och allt, kändes som hela livet forsade ur mig. Åkte direkt till gynakuten där gjordes ett UL och jag bara stirrade upp i taket och väntade på ordet missfall. Dock såg allt bra ut, både jag och läkaren var i chock, där inne låg det lilla pyret på 6,3 mm och var aktivt. Dock har jag en blödning som hon inte kunde avgöra var den kom ifrån. Jag tror det var ett hematom, men det ordet sa hon aldrig. Hon sa däremot att det var ett observandum att det blöder och att vi får se hur det ser ut om en vecka. Oddsen är väl inte så bra. Ska dit på torsdag igen. Har ett missfall bakom mig i september, vill verkligen inte uppleva det igen.

Hoppas det går bra för dig!
frulysen

Äldre 30 Jan 15:35
#2

Visa endast Anmäl

Är i vecka 8 nu.
Natalina1451

Äldre 6 Feb 13:00
#3

Visa endast Anmäl

frulysen skrev 2018-01-30 15:34:59 följande:
Jag hade en störtblödning i fredags med klumpar och allt, kändes som hela livet forsade ur mig. Åkte direkt till gynakuten där gjordes ett UL och jag bara stirrade upp i taket och väntade på ordet missfall. Dock såg allt bra ut, både jag och läkaren var i chock, där inne låg det lilla pyret på 6,3 mm och var aktivt. Dock har jag en blödning som hon inte kunde avgöra var den kom ifrån. Jag tror det var ett hematom, men det ordet sa hon aldrig. Hon sa däremot att det var ett observandum att det blöder och att vi får se hur det ser ut om en vecka. Oddsen är väl inte så bra. Ska dit på torsdag igen. Har ett missfall bakom mig i september, vill verkligen inte uppleva det igen.

Hoppas det går bra för dig!

Okej, jag har nu iaf fått se en levande liten böna på bvul och hematomet har försvunnit. Jag är nu i vecka 7+1 med bf 23/9 enligt ultraljudet. Håller tummarna för oss att vi får våra skatter i september <3
frulysen

Äldre 22 Feb 13:14
#4

Visa endast Anmäl

Hej,
På återkollen så hade hjärtat slutat slå. Så fick genomgå missfallsbehandling med cytotec igen. Känns riktigt jobbigt :( Att man föst ska oroa sig i 8 veckor och sen få det bekräftat att det inte skulle bli något denna gången heller.
Nu håller jag på att återhämta mig från allting. Hur ska man orka börja om, vågar man eller kommer det bli ett tredje missfall? Allt känns så hopplöst.
Är så trött på alla som säger att det är bara att "på det igen" "nästa gång är det din tur" Är också trött på alla gravida som springer runt och är så lyckliga.

Förstår att det är helt galet men man blir ju så förkrossad.
Ebo88

Äldre 22 Feb 13:47
#5

Visa endast Anmäl

frulysen skrev 2018-02-22 13:14:48 följande:
Hej,

På återkollen så hade hjärtat slutat slå. Så fick genomgå missfallsbehandling med cytotec igen. Känns riktigt jobbigt :( Att man föst ska oroa sig i 8 veckor och sen få det bekräftat att det inte skulle bli något denna gången heller.

Nu håller jag på att återhämta mig från allting. Hur ska man orka börja om, vågar man eller kommer det bli ett tredje missfall? Allt känns så hopplöst.

Är så trött på alla som säger att det är bara att "på det igen" "nästa gång är det din tur" Är också trött på alla gravida som springer runt och är så lyckliga.

Förstår att det är helt galet men man blir ju så förkrossad.

Förstår dig helt och håller och ibland är det inte "på det igen". Det är en känslomässig karusell där man slits mellan hopp och förtvivlan. Jag födde vår son i v.24 i november -17. Efter 10 dagar somnade han tyvärr in pga en infektion. Att få hålla sitt barn för att sedan begrava honom är det mest fruktansvärda jah har gått igenom i hela mitt liv. Otroligt nog blev vi gravida 2 månader efteråt. Vi är givetvis superglada men det törs jag inte vara. Kan inte tillåta mig själv att vara glad och lycklig för tänk om det tas ifrån mig igen ? Förra torsdagen fick jag en liten blödning, det droppade lite i trosan men slutade på en gång nästan. Fick göra vul dagen efter kl 10 och då tickade hjärtat på. Senare på kvällen likaså. Gynekologen sa att det antagligen berodde på lättblödlig livmodertapp vilket det mycket väl kan vara, men det hjälper inte mitt psyke så mycket för det. Ska tillbaka på onsdag och göra ett till vul. Då ska jag vara i 8+6 och jag hoppas så att hjärtat slår. Kommer inte ens våga att titta utan läkaren kommer väl få säga till. Jag går hos kurator, men än så länge så har jag gått så få gånger så har inte riktigt hittat en bra balans. Har inte ens vågat berätta för min mamma och vi står varan så himla nära.

Natalina1451 Grattis och vad rolig ! Hur mår du nu?
Aamon

Äldre 23 Feb 18:54
#6

Visa endast Anmäl

frulysen skrev 2018-02-22 13:14:48 följande:
Hej,

På återkollen så hade hjärtat slutat slå. Så fick genomgå missfallsbehandling med cytotec igen. Känns riktigt jobbigt :( Att man föst ska oroa sig i 8 veckor och sen få det bekräftat att det inte skulle bli något denna gången heller.

Nu håller jag på att återhämta mig från allting. Hur ska man orka börja om, vågar man eller kommer det bli ett tredje missfall? Allt känns så hopplöst.

Är så trött på alla som säger att det är bara att "på det igen" "nästa gång är det din tur" Är också trött på alla gravida som springer runt och är så lyckliga.

Förstår att det är helt galet men man blir ju så förkrossad.

Fast å andra sidan, det finns ju egentligen inte mycket mer att hoppas på än nästa gång?

Konstaterades uteblivet missfall för oss i söndags i v14. Fick Cytotec x3 utan resultat i onsdags. Blev istället skrapning natten till torsdag. Hade x i maj förra året som slutade med akutop pch sprucken äggledare i v7.

Jag känner sorg när jag ser alla lyckliga gravida och föräldrar med barn. Men sorgen är över vår och många andras situation. Jag missunnar inte dem deras lycka utan känner lycka över att de slipper det här helvetet.

Det enda hopp vi har är just nästa gång. Det är det som finns kvar.
frulysen

Äldre 27 Feb 13:47
#7

Visa endast Anmäl

Det är väl så, det enda man har är hoppet.
tack för dina ord, känns bra att det finns olika forum och stödgrupper där man kan skriva av sig och finna tröst. Annars skulle det kännas svårt i allt mörkt.
frulysen

Äldre 27 Feb 13:51
#8

Visa endast Anmäl

Ebo88 skrev 2018-02-22 13:47:58 följande:
Förstår dig helt och håller och ibland är det inte "på det igen". Det är en känslomässig karusell där man slits mellan hopp och förtvivlan. Jag födde vår son i v.24 i november -17. Efter 10 dagar somnade han tyvärr in pga en infektion. Att få hålla sitt barn för att sedan begrava honom är det mest fruktansvärda jah har gått igenom i hela mitt liv. Otroligt nog blev vi gravida 2 månader efteråt. Vi är givetvis superglada men det törs jag inte vara. Kan inte tillåta mig själv att vara glad och lycklig för tänk om det tas ifrån mig igen ? Förra torsdagen fick jag en liten blödning, det droppade lite i trosan men slutade på en gång nästan. Fick göra vul dagen efter kl 10 och då tickade hjärtat på. Senare på kvällen likaså. Gynekologen sa att det antagligen berodde på lättblödlig livmodertapp vilket det mycket väl kan vara, men det hjälper inte mitt psyke så mycket för det. Ska tillbaka på onsdag och göra ett till vul. Då ska jag vara i 8+6 och jag hoppas så att hjärtat slår. Kommer inte ens våga att titta utan läkaren kommer väl få säga till. Jag går hos kurator, men än så länge så har jag gått så få gånger så har inte riktigt hittat en bra balans. Har inte ens vågat berätta för min mamma och vi står varan så himla nära.

Natalina1451 Grattis och vad rolig ! Hur mår du nu?
Stort grattis till det nya, hoppas så allting går vägen denna gång!
Jag kan inte annat än att beklaga din förlust av din son. Måste varit otroligt hemskt och svårt. En av mina bästa vänner förlorade sin dotter under förlossningen i vecka 40, det var otroligt jobbigt att som vän stå bredvid, allas upplevelser och erfarenheter är olika och alla missfall och plötsliga händelser otroligt hemska och ledsamma. Lycka till nu!

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hematom i vecka 5+0, solskenshistoria någon?!

Hematom i vecka 5+0, solskenshistoria någon?!

INNEHÅLL