En till prematur förlossning?

Ursäkta långt inlägg!!

Är frustrerad, orolig och jäkligt trött på hur min andra graviditet utvecklats. Födde 2014 min son i vecka 33+2. Detta efter att ha legat inne för hotande förtidsbörd sedan v 28+3. Första graviditeten och tiden efter var traumatiserande för mig även om min son klarade sig utan några allvarliga komplikationer. Bestämde mig för att aldrig skaffa fler barn!

Sen gick det några år och jag förträngde det mesta. Är nu gravid i v 30+0 men känner mig så orolig och besviken på det bemötande jag fått. Har precis som i förra graviditeten haft mycket sd tidigt. I v 21 mättes min tapp på Spec mvc. Den var 54 mm lång och jag fick veta att jag kunde släppa all oro och leva som vanligt. Att jag upplevde mycket sd berodde på att detta var graviditet nr 2 och det är vanligt. Inga fler kontroller bokades.

Sd fortsatte och i v 25+2 hade jag regelbundna sd som gjorde mig så nervös att jag kontaktade fl. fick komma in direkt. CTG visade på regelbundna sd men vul visade att tappen var lång (om än kortare nu 44mm. Fick antibiotika då de misstänkte uvi.

Efter detta kände jag mig lugn i några veckor trots fortsatta sd men så i v 27+ 3 fick jag rejäla menssmärtor i kombination med sd. Ringde fl och fick komma in på nytt. Inget ctg togs utan fick bara träffa en läkare. Han gjorde vul som visade att tappen nu var 34mm. Han tyckte att det var mycket bra och att jag ska släppa men oro. För mig är det inte alls lugnande att min tapp gått från 54mm i v 21 till 34mm i v 27. Men enlig honm fanns inget att oroa dig för. Har sedan detta haft otroligt mycket sd. Så fort jag lägger mig ner är de regelbundna, ca 5 på 30 min, och gör ont. Det sticker, ilar och trycker på neråt och det känns som bebis huvud ska ploppa ut vilken min som helst.

Jag känner min kropp och vet att detta inte kan vara normalt men upplever inte att vården tar mig på allvar trots att jag fött prematurt tidigare. Hade förväntat mig bättre stöd och mer kontroller vid denna graviditeten. Är så otroligt rädd för att det ska bli samma resa igen och inser att det skulle bli än värre nu då jag ju har min sion här hemma och varken vill bli inlagd på antenatal eller neo och vara ifrån honom. Någon annan som fött för tidigt första grav och haft det så här i andra? Hur gick det för er?

Ebo88

Äldre 27 Jan 21:28

#1

Vi miste vär son i november -17. Han föddes i v24+3 men somnade in 10 dagar senare pga infektion. Dem vet inte om jag födde för tidigt pga GBS eller förvisa har livmodertapp. Den 28/10 fick jag en stor blödning. Tappen var då 2.2 cm. Lördagen den 5/11 så födde jag honom. Dagen innan var tappen 1.1 men på 12 timmar så hade den utplånats och jag var öppen 3cm. Jag har inte blivit gravid igen men vi ska till att försöka bli. Var hos läkare på spec.mödravården (gick där under min graviditet då hag har hjärtformad livmoder) och hade samtal inför nästkommande graviditet och hon sa då att jag kommer få ett cerklage insatt runt v.13-18 och jag kommer få lämna kissprov varannn vecka och fet kommer ske en mätning av tapp 1 gång i månaden.

När jag hade sammandragningar så fick jag bricanyl , det är inte något som du kan prata med din barnmorska eller läkare om angående dina sammandragningar? Anstränger du dig mycket? Jobbar du heltid? Kan du kanske prata ned läkare om sjukskrivning eftersom dina sammandragningar gör så ont? Du har ju som sagt fött prematur innan och det är ju viktigt att läkarna lyssnar när du berättat att du känner igen signalerna. Jag tror nog att du står på dig men fortsätt!

Emmo87

Äldre 27 Jan 23:09

#2

Beklagar verkligen! Vilken mardröm du gått igenom. Jag är mest less på att en ska behöva kriga och ?vara stark? i alla lägen. Känner mig ledsen och ganska nere över TT inte få uppleva någon glädje i denna grav utan enbart oro samt dåligt samvete över att jag inte kan vara så aktiv med min son. Jobbar heltid och läkaren tyckte inte sjukskrivning var aktuellt då jag har kontorsjobb.

Har pratat med min barnmorska om bricanyl men hon menar att man inte ger det så ofta längre. Hon har varit riktigt usel och jag borde bytt för länge sedan.

Jag var tyvärr mycket känslig mot bricanylet förra gången. I samband med en ambulansförflyttning mellan två sjukhus glömdes det på i max dos 4 gånger rek längd vilket resulterade i så kraftiga biverkningar på lungorna att de inte vågade behandla mig mer med bricanyl förra grav. Så jag vet faktiskt inte om jag kommer få det den här gången om det nu skulle visa sig behövas.

Ebo88

Äldre 28 Jan 11:35

#3

Tack så mycket

Jag förstår att du är det - när man inte blir tagen på allvar för faktist så "är inte en graviditet någon sjukdom" så vill man bara ställa sig och skrika och bryta ihop. En vecka innan jag började blöda och hamnade på sjukhus så var jag hos min bm (som jag aldrig kommer gå till igen) och sa att bindan alltid var blöt och det kändes som att jag ofta kissade på mig fast det luktade aldrig kiss och jag hade onda sammandragningar. Hon sa att jag hade inkontinensproblem och sa att jag inte skulle dricka så mycket vatten och göra knipövningar.

Du som redan gått igenom en prematur födsel - jag förstår inte hur dom inte kan ta dig på allvar när du känner igen samma lika? Jag tycker det är jättekonstigt att du inte får komma typ 1 gång inverkan rller iaf 1 gång i månaden för att titta så allt är bra? Ett kontorsjobb kan ju även vara betungande för en, stress osv. Du kan inte höra efter om du kan få gå ner på 50% sjukskrivning (om det fungerar för er familj) tycker du ska få chansen till att iallafall försöka njuta lite av din graviditet men förstår att du inte kan göra det. Och det där med bricanyl lät inte så trevligt. Vad jobbigt att det blev så för dig. Jag fick Lutinus ett litet tag när jag låg på sjukhuset. Det kanske du kan få för att stärka tappen om den skulle bli mycket kortare ?

En till prematur förlossning?

INNEHÅLL