• Anzil
    Äldre 27 Jan 21:12
    933 visningar
    0 svar
    0
    933

    Är mina känslor svagare än andra?

    När jag var ett barn, minns jag att jag hade så starka känslor för andra människor. Jag tyckte om människor på riktigt.

    Idag, är jag allmänt positiv och social av mig. Men känslor av vänskap existerar inte så mycket hos mig. Jag känner mig inte ensam eller så. Känslorna finns bara inte så jättemycket hos andra, inom vänskaps-känslorna. Däremot kan jag fortfarande känna känslor så som förälskelse.

    När jag var barn dock, så kunde jag exempelvis ha en starka känslor till mina äldre bröder. Jag kunde bli väldigt glad av mig när de kom på besök. Och det var alltid känslor av - ''Tänk att de är här'' och/eller ''Detta känns som en dröm''.

    Sådana känslor finns inte längre. Dessutom är jag inte alls intresserad av de längre.

    Inte heller för min hela familj för den delen, fast det beror på att jag vet idag hur mycket annorlunda jag är gentemot min familj. I kort sammanfattning, min familj har svårigheter med empati och är främlingsfientliga.

    Jag har varit ensam i början av min tonårsliv till ung vuxen ålder. Jag har idag skapat några små vänner, som jag träffar rätt ofta.

    Anledningen varför jag tänkt om barn har starkare känslor, är just för att ett barn blev väldigt glad över att träffa mig. Det är min kompis barn, och hen vart väldigt glad över när jag kom på besök. Från och till tittade hen på mig vid middagsbordet, och hade stort behov av att visa de olika karaktärerna/figurerna när hen kollade på film. Samma sak ville hen visa upp sin bok.

    Ungefärlig samma beteende jag hade emot mina äldre bröder när jag var barn. Jag ville gärna visa upp olika saker för de.

    Jag vet att jag har haft det tufft, och mycket väl kan hända att mina känslor har försvagats. Jag är glad över att jag har sympatisk och empatisk förmåga. Och är otroligt glad över att jag bryr mig om andra människor, istället för att jag blivit en känslokall person, över min tuffa tid. Men det fick mig att tänka på att jag kanske har lite svårare att känna vänskap, på grund av den stora kärleksbristen jag har varit med om, samtidigt som jag har varit väldigt ensam i lång period.

    Eller är det såhär för alla människor. Att känslorna sjunker ner, när de blir vuxna?

    Självklart kan jag känna vilka jag tycker mer om än andra.

    Men denna känsla av att man tycker väldigt mycket om en kompis, och vill umgås med människan. Den finns liksom inte. Däremot följer jag ändå med på aktiviteter med kompisar, för att jag ändå känner en känsla av att det är just trevligt folk med rolig aktivitet på gång.

    Jag kan dock känna av känsla att jag vill umgås med den personen jag är förälskad i.

    Så jag måste vara förälskad i en människa, för att känna av att jag vill umgås med människan, vara dennes vän och gärna partner. Vara där för människan.

    Men en vänskap-kärlek, finns inte längre. Är det något ni känner igen er? Eller är det bara så för mig?

Svar på tråden Är mina känslor svagare än andra?