Hej.
Jag undrar hur ni som har fobi mot gynundersökningar har klarat av äggplock och insättning vid ivf-behandling?
Jag ska börja med ivf i vår och är så orolig. Vid gynundersökningar spännade jag mig väldigt mycket och det är alltid svårt för läkarna att undersöka mig för jag ligger och kniper så mycket. Jag kan verkligen inte hjälpa det utan det är av ren reflex när de börjar greja därnere.
Blir man avslappand av bedövningen och morfinet vid äggplocket?
Känner mig inte heller helt bekväm med gynunderdökningar men under äggplocket får man både morfin och lugnande att jag inte ens reagerade, kommer gå fint.
Jag känner så väl igen mig. Jag har tyckt det var jobbigt, både äggplock (men då kanske mest smärtan) men även de andra sakerna som inte gör ont typ återföringen osv. Tycker verkligen inte om gyn sen tidigare och efter alla ivf:er har jag utvecklat full gyn-fobi. Man kunde tro att man vänjer sig efter sju ivf men för mig har det tyvärr blivit värre och värre. Antagligen pga av att misslyckanden lägger på ytterligare smärta och ångest.
Men jag ska inte bara vara negativ för faktum är att de besök som är i samband med ivf:en ändå har ett hopp med sig och är något du gör för att du vill ha den otroliga belöning som förhoppningsvis väntar, tillskillnad mot alla cellprov och preventivmedels-undersökningar. För mig har det gjort hela skillnaden; fokusera stenhårt på varför du ligger där i stolen. Även när jag inte varit så hoppfull så har jag tänkt att jag gör det för att jag vill känna att jag gjort allt!
Lycka till!
Säg gärna till läkaren vid undersökningen så att de vet att de ska ta det extra försiktigt. Vid alla mina besök så har de prata med mig lugnt och frågat om jag är redo innan de börjar titta där nere. Efter fyra ivf och ett otaliga besök/undersökningar så har jag blivit mer van och inte så nervös heller.
Vid själva äggplocket så får du lugnande och muskelavslappnande samt lokalbedövning så i det avseendet så tror jag det är det enklaste besöket. Sen så kan det göra ont av andra anledningar när de plockar ut själva äggen.
Min sambo har varit med vid alla besök och undersökningar och är ett bra stöd att hålla i handen när det känns jobbigt. Hoppas du också kan få stöd från din partner i detta.
Stort lycka till! Tänkt på vad alla undersökningar kan leda till för efterlängtat resultat.
Det inget oroa sig för!
Jag är jätterädd för blodprov, men numer kan jag sitta utan att svimma.
Var jätterädd vid första hormonsprutorna, men det går bra när man vet nyttan med det.
Äggplock är inget att oroa sig för. Ändå har jag bara haft lokal bedövning. Det känns lite när de bedövar, sedan är det så intressant att se på skärmen när de suger ur blåsorna. För då vet man att det är på gång. Det är spännande!
När man tar sprutorna så får man använda emla salva och då känns det inte ett dugg. Vi äggklocka är du så drogad att du inte orkar bry dig. <3
Jag har gjort det två gånger, fick båda ggr så pass mycket smärtstillande att det inget kändes och sa till när det började göra ont och då fyllde de på dosen, förutom när det bara var några folliklar kvar, då fick jag härda ut men det gick så bra så =). Andra gången var jag dessutom överstimulerad och fick en rejäl dos, var då så hög att jag bara märkte vad som hände genom att se på skärmen =P Allt annat runtomkring var en dimma och jag har rätt kul åt det i efterhand, särskilt som en av läkarstudenterna tydligen höll på att svimma och jag ett ögonblick trodde läkaren pratade med mig och inte med studenten 
Kommer gå bra och som övriga sagt, säg till om nåt är jobbigt eller gör ont =)