Självhjälp eller medicin vid Borderline "Light"?
Hej!
Jag är 28 åt gammal och har mått dåligt sedan cirka 15 års ålder. Det började med EXTREM ångest och tvångstankar som varade i flera månader. Sedan har jag aldrig mått 100% bra om sanningen ska fram.
För 2 år sedan var jag på utredning på öppenosykiatrin. Efter en lång utredning kunde de utesluta bland annat bipolär sjukdom, antisocial personlighetsstörning etc. Däremot hamnade jag "högt" på emotionellt instabil personlighetsstörning. Förvånad? Not!
Det räckte inte för att få en diagnos eftersom jag enligt vården är "för frisk".
Jag klarar av att arbeta heltid och jag sköter både min ekonomi, min hälsa och mina relationer. Utåt sett verkar jag ganska "normal"..... Jag uppfattas dock ofta som vilsen och "over the place". Har även varit sjukskriven på grund av begynnande utmattningssyndrom.
När jag var yngre skar jag migsjälv, hade perioder av extremt supande och sedan perioder av självsvält. Att jag har tendens till självdestruktivitet ligger naturligt för mig- tyvärr.
Delvis så köper jag öppenosykiatrins bedömning- men inte helt.
PROBLEMET är hur jag mår- DAGLIGEN!
Jag har nästan inte en enda dag då jag är STABIL i mitt mående.
Jag pendlar DAGLIGEN mellan att känna mig "okej" för att i nästa stund vara irriterad och snarstucken. En timme senare kan jag känna mig djupt deprimerad och fullständigt avskärmad från känslor. Jag tenderar att känna väldigt MYCKET till att inte känna något ALLS. Självmordstankar "flyger" kors och tvärs i huvudet- men jag har lärt mig att ignorera de hyfsat väl..
Ibland får jag starka känslor av att allting är overkligt- trots att jag med förnuftet vet att det är verkligheten. Föremål och människor känns främmande- det är väldigt obehagligt m.
Ena stunden känner jag en likgiltighet och tristess för att sedan känna oro eller frustration. Det är min vardag- men hur länge orkar man?
Jag vet att jag är SJUK i detta avseende- jag saknat förmågan att tygla könslorna som rör sig i huvudet. Ibland känns det som ADHD- fast i könslornas bemärkelse.
Detta är skitkobbigt.
Det tar OTROLIGT mycket krafter och det SÄNKER livskvaliteten otroligt mycket
. Dessutom har jag en rastlöshet inom mig som ofta gör att jag vill byta jobb eller "fly" efter ett tag.
Jag har egentligen inga problem med mina relationer och jag hatar inte folk och sedan älskar dem om vartannat. Likaså får jag inte utbrott eller hotar om självmord. Jag vet att jag har en lindrigare form av denna JÄVLA BORDERLINE och jag vill få hjälp.
Kan antidepressiva mediciner vara en hjälp? Åt sertralin men den gjorde mig i slutändan trött och avtrubbad. Min tes är nämligen att hormoner i min hjärna är ur spel- därför kanske mediciner skulle hjälpa välmåendet på traven?
Har gått i både ACT och KBT- detta hjälpte till stor del- dock inte mot mina känslor som dagligen åker berg och dalbana.....
Tacksam för råd och tips.