Ångest, depression -Föräldrarledig

Åh det kommer bli bra! Kände liknande med mitt första barn. Vart inte alls som jag trodde. Men det löser sig! För mig hjälpte det att liksom se dagarna som ett projekt, ha rutiner för när man går upp osv. Jag gjorde ALLTID i ordning mig för blev så jäkla nere av att se mig själv trött i spegeln. Hela rena kläder osv...

För mig vände det när barnet var ca 5-6 månader och jag följt rutinen kanske 6 veckor, sett till att då promenad varje dag osv. Och sömnbristen är brutal, men man fixar det och du kommer få sova igen. Varje dålig natt är en natt som är inte kommer igen som är avklarad. Och för mig blev det roligare ju äldre barnet blev att man fick gensvar osv.

Jag har precis fått barn nummer två och kan känna av en del känslor igen, pga hormonomställningen och sömnbristen men nu VET man ju att det går över.

Är dina problem stora så ta hjälp av BVC eller vårdcentralen för samtalskontakt. Men jag tycker inte du ska skanna dug själv för att su känner såhär, det är en enorm förändring och bara för att man älskar sitt barn så behöver man inte älska föräldraledigheten.

Kunde inte säga det bättre själv! Håller med om precis allt och dina tips till TS är toppen! Jag hoppas snart du får må bättre.. Snart blir det ljusare också, den här årstiden är inte alls rolig.. Det blir ljusare och ditt barn blir äldre.. Det kommer bara bli bättre och bättre nu.. <3

Till dig miecc: Väntar mitt andra barn i April . (Första är nu 17 månader..) Vad är det för känslor du känner igen den här andra gången om jag får fråga? Det är verkligen något jag funderar på och är lite nojig för, att man lixom glömt och kommer må dåligt igen när andra kommer.. (Hoppas det är OK för dig TS att jag lånade lite i din tråd..)

Åh det kommer bli bra! Kände liknande med mitt första barn. Vart inte alls som jag trodde. Men det löser sig! För mig hjälpte det att liksom se dagarna som ett projekt, ha rutiner för när man går upp osv. Jag gjorde ALLTID i ordning mig för blev så jäkla nere av att se mig själv trött i spegeln. Hela rena kläder osv...

För mig vände det när barnet var ca 5-6 månader och jag följt rutinen kanske 6 veckor, sett till att då promenad varje dag osv. Och sömnbristen är brutal, men man fixar det och du kommer få sova igen. Varje dålig natt är en natt som är inte kommer igen som är avklarad. Och för mig blev det roligare ju äldre barnet blev att man fick gensvar osv.

Jag har precis fått barn nummer två och kan känna av en del känslor igen, pga hormonomställningen och sömnbristen men nu VET man ju att det går över.

Är dina problem stora så ta hjälp av BVC eller vårdcentralen för samtalskontakt. Men jag tycker inte du ska skanna dug själv för att su känner såhär, det är en enorm förändring och bara för att man älskar sitt barn så behöver man inte älska föräldraledigheten.

Jag mådde också riktigt dåligt när vårt barn var bebis. Första månaderna var vidriga! Jag var sjukskriven tills bebisen var tre månader, då började jag jobba igen och det räddade mig verkligen. Jag fick även en samtalskontakt via bvc så jag kunde ventilera mina tankar och få konkreta råd och tips på hur jag kunde försöka tänka.

Prata med bvc, de finns där för föräldrarna också!

Tack för ditt svar! Jag är egentligen en driven och glad/positiv person. Jag trodde att jag skulle ta mig ann detta som ett projekt och lösa allt som är jobbigt med bebis-tiden. Men orken och ångesten gör att jag inte ens orkar sätta rutiner (det blir över mäktigt) Men jag ska verkligen försöka. För jag tror också att det kan underlätta.

Fått bra hjälp på BVC. Går och pratar och får tips. Men hjälper inte riktigt (vill ju detta ska gå över NU) Min man ska gå hem vid 6 månader och då ska jag börja jobba. Längtar! Men det är ju dåliga samvetet som tar över- att jag inte vill vara hemma 100% med vår dotter.

Tack för dina tips och ord. Glad att du inte fallit lika djupt andra gången!!

Jag inbillar mig också att jag kommer må bättre om jag bara får jobba igen. Att det ger mig ny kraft och sätter igång huvudet (som känns lite avstängt när jag är hemma)

Har du jämnt dåligt samvete att du inte var hemma så mycket första året?

Eller tvärt om ser massa fördelar med det?

Tack för ditt svar!!

Ha inte dåligt samvete!! Det kan jag säga att denna gången med barn nr 2 har jag lagt samvetet åt sidan. Att vi ens reflekterar och funderar över dessa frågor visar att vi är bra mammor! Att man inte vill va hemma länge betyder ingenting. Jag jobbar vid sidan nu och min man kommer ta över föräldraledigheten när han kan. En mamma som gör det hon är till freds med är en bra mamma, oavsett om det är att jobba eller vara hemma.

Jag känner också igen mig, dock har min första flicka stora svårigheter så var nog det som utlöste det, andra barnet kom till innan vi visste allvaret med stora, och lilla tjejen har sovit urkasst. Men nu känner jag sakta en vändning, det jag har lärt mig är att vara öppen för andra hur man mår, tacka nej till t.ex. kalas som du inte känner för, umgås bara med de du verkligen tycker om. Eftersom du kände att du mådde bättre när din man var hemma så kanske du behöver den avlastningen en längre tid, försök sjukskriva dig så han också kan vara hemma hos dig. Ta hand om dig!